Det är visserligen en stor sak att Europamästerskapen i fotboll nu rullat igång, att hemmanationen premiärspelade sig till en 2-1-seger mot Rumänien och ställde sig långt fram i kön bland dem som tänker ta tåget ända till EM-finalen.

Det är visserligen sant att Eiffeltornet bildar fond till en nationell manifestation utan like bland fansen i Paris och det kommer att vara en stor sak varje dag medierna kan rapportera att ingenting otäckt hänt, att det är fotbollen som regerar, att den inte får gå förlorad nu när så många rädslor och så mycket oro för säkerheten påverkar människors känslor.

Mycket stort att vänta 

Men det största, helt överväldigande från Frankrike är förstås nyheten om, att den svenska successionsordningen nu är skrotad, ätten Bernadotte utplånad och Carl XVI Gustav avsatt.

En ny tidsordning har inletts, en ny kung av Sverige, kuriöst nog också en "fransman", har utropat sig själv. 

Kung Zlatan I av Sverige.

Han talar om "mitt folk". Han säger: "Sverige är mitt land nu, inte kungens."

Kommer han att kräva apanage?

Tänker han vända blad?

Är regeringen underrättad?

United bara ett villospår...

Jag utgår ifrån att kröningen återinförs vid regentbyte vilket inte skett sedan Oskar den II kröntes den 12 maj 1873. Med ringen, svärdet, manteln, kronan och hela konkarichen. Smörjningen icke att förglömma. Ärkebiskopens uppgift. Tänk er bilden när Antje Jackelén med sina bara händer stryker den heliga oljan över den nye kungens tatuerade bröst medan Volvomärket glider förbi i höger bildkant.

Det är alltså så det kommer att bli. Sverige får en ny kung med stormaktsfasoner.

Det där med Manchester United var bara ett villospår.

I väntan på den nya tiden kan vi alltså roa oss med lite fotboll.

Platini i en annan huvudroll

EM var länge en fest dit Sverige aldrig "inbjöds". Start 1960 (i Frankrike) med Sovjet som vinnare. 

Inte alltid men ofta går det väldigt bra för arrangörsländerna, så varken tradition eller en titt på årets trupp motsäger, att Frankrike kommer att gå långt. Visserligen lyckades Rumänien på lite Atletico Madrid-vis göra livet surt för nerviga fransmän i öppningsmatchen, men det kan mycket väl bli en ny hemmatriumf - som i VM 1998 när landslaget lyckades överbrygga sprickorna mellan de etniska grupperingarna och dessutom få denna vinnande blandning att bli älskad av hela nationen på ett sätt som aldrig tidigare. Och följde upp med EM-triumf två år senare.

På trots mot detta hävdar jag att Frankrikes 80-talslandslag med den nu helt marginaliserade Michel Platini som dirigent var ännu bättre. Kunde vunnit VM 1982, vann hemma-EM 1984, spelade den kanske vackraste fotbollen i VM 1986.

Då var han bara prins

Det går ofta i skov.

Västtyskland vann 1972 och följde upp med VM-guld två år senare.

Sverige fick ihop ett kanonlag till EM på hemmaplan 1992 - kunde mycket väl ha vunnit; slog ju de blivande vinnarna Danmark - som banade väg för VM-succén i USA två år senare.

Spanien har vunnit EM 2008, VM 2010, EM 2012.

Alla länder har sina gyllene generationer.

Jag tycker att Sverige hade en också 2002 (VM i Japan/Sydkorea) och EM i Portugal 2004 (där Grekland vann), åren då den nye kungen ännu bara var prins.

Så här långt har han gjort sex EM-mål, precis som Cristiano Ronaldo, så det krävs fyra till för att putta bort Michel Platini (9 mål) från ännu en topposition i den europeiska fotbollen.

Gör Sverige överhuvudtaget fyra mål i den här turneringen?

Tror nog att Ronaldo har störst chans att detronisera Platini. Men portugiserna går inte heller hela vägen. Brukar inte göra det. Final i hemma-EM 2004 som bäst.

I väntan på kungen

Nåväl; Spanien och Tyskland får de flesta tipsen som vanligt. 

Men jag är nyfiken på att se Frankrike igen. Och kan inte klaga på hur matchen avgjordes. Dmitri Payet presenteras som "drömmålens okrönte kung" och vem kan motsäga det efter att ha sett West Ham-spelarens fenomenala avslutning med sin sträckta vänstervrist utom räckhåll för den rumänske målvakten.

Kul för resten att återse Anghel Iordanescu som är inne på tredje vändan som rumänsk förbundskapten. Honom har jag inte sett sedan 1994. Det var han som valde ut straffläggarna i solen i Palo Alto när Thomas Ravellis målvaktshandskar växte sig stora som stekpannor och Sverige gick till semifinal i VM.

Det var på den tiden Allmogen hade makten i väntan på att en kung så småningom skulle utropa sig själv.