Med sin position i Sveriges starkast växande region de senaste decennierna, och inte så hårt konkurrensutsatt, har klubben en särställning som kanske ingen annan i idrotts-Sverige. 

Lennart "på plats"

Mot bakgrunden av två års medverkan i Champions Leagues slutspel blev laget storfavorit till SM-guldet 2016 efter ett fiasko (femma) fjol.

Nu är ”Lennart” på plats i MFF:s digra prisskåp.

Sensationer är alltid tilltalande men jag är extra förtjust i favoriter som håller. Det krävs alltid en särskild styrka och ett extra påslag ambition i den klubbs alla led som vill står upp för favoritskapet.

Malmö FF leder nu Maratontabellen, har flest SM-guld och allsvenska seriesegrar och många storhetstider bakom sig. Dock ingen tränarepok på senare tid. Gulden under 2000-talet har vunnits av fem olika tränare: Tom Prahl (2004), Roland Nilsson (2010), Rikard Norlind (2013), Åge Hareide (2014), Allan Kuhn (2016).

Allsvenskan 2016 avslutades lite i en gäspning med guldet klart två omgångar från slutet efter en säsong med segrar mot de bästa, svaga insatser mot de sämre lagen och ett återfall i ”Malmösjukan”; oskärpta, viljelösa insatser i bl a cupspelet som innebär en vår utan tävlingsmatcher samt ännu ett år med alldeles för många (onödiga) varningar. 

Siffror ljuger inte

Malmö FF är i allt en gedigen, imponerande storhet i svensk idrott men behäftad med detta irriterande disciplinproblem också bland dem som skall föregå med gott exempel med kaptensbindeln på.

Dock; siffror ljuger inte. MFF gjorde flest mål, släppte in minst antal, vann flest matcher. Publiksnittet 17 841 en imponerande (prismässigt helt odopad) siffra.

MFF har de ekonomiska musklerna att vidga vyerna. Där finns en klok styrelse med stort ekonomiskt kunnande och ansvar. Knappast någon risk för sådana vansinnesaffärer som AIK och Helsingborg en gång ägnade sig åt för att förstärka inför internationellt cupspel men istället satte hela klubbens ekonomi på spel.

En klok och mera långsiktig strategi måste till för att ta nästa steg. Klubbens första mål är att vara bäst i Norden. Den som följt FC Köpenhamns insats i årets Champions League med ett imponerade, modernt internationellt spel inser att dit har MFF ännu en bit. 

Balansgång i MFF

Vinsten i Allsvenskan kunde ske utan egentligt storspel men tack vare spetskompetens på ett antal vitala punkter och måttot Bäst när det gäller.

Det blir en grannlaga uppgift för sportchefen Daniel Andersson och de ekonomiskt ansvariga att balansera sportslig tillväxt med långsiktigt ekonomiskt ansvarstagande.

Det handlar inte så mycket om spektakulära köp som att visa musklerna och hålla emot och få en stabilitet i truppen över tid. För att stärka kassan också fortsättningsvis måste det då och då till lite vågade investeringar. 

Alla vet ju var kassakistan finns, i varje fall så länge Champions League pumpar på som nu. 

Idrottens ekologiskt system

Hoppas verkligen att de internationella storklubbarnas kortsiktiga ambition (ekonomiskt) inte ställer till det och förstör det som nu är ett livgivande ekologiskt system som spiller pengar ända ner till mindre svenska klubbar. 

Åtvidabergs FF (sensationell sexa i Superettan) räddar sin ekonomi i år med UEFA-pengar som är en bonus tack vare MFF:s insatser. Det är så man håller liv i hela näringskedjan - vilket storklubbarna ute i Europa också i det långa loppet tjänar på.

Att Malmö FF skulle dyka upp i någon Mellanmjölksliga ute i Europa tror jag inte på. Vill inte tro.

Det allsvenska varumärket avtecknar sig urstarkt mot en kuliss av europeiska drömmar.

- - -

Årets bästa enskilda prestation: utan tvekan Östersunds 3-0-seger i Malmö. 

Vet inte om jag någonsin sett ett svenskt lag genomföra 90 minuter med så snabbt, rörligt, tekniskt, kontrollerat - och effektivt - spel. Mot ett lag som gick för guld. Det var så grandiost vackert. Sällan eller aldrig har en ny allsvensk klubb gjort ett så starkt avtryck som Östersund och jag skulle bli besviken om Graham Potter inte utses till Årets tränare. Det är bara alltför lättvindigt att alltid ge den utmärkelsen till vinnarlagets coach. Allan Kuhn i Malmö har lämnat flera frågetecken efter sig under året - om det inte blivit guld tror jag inte han fått vara kvar.

- - -

Årets besvikelse 1: Häcken, som också kan blända med kreativ fotboll, men i år trampade på för många minor. Men med kontinuitet och stabil ekonomi kan Häcken ta ett jättekliv nästa år.

Årets besvikelse 2: IFK Göteborg såg ovanligt träigt och trist ut i år. Fjärde plats ändå men 16 poäng efter MFF.

Årets besvikelse 3: Helsingborgs IF. Kanske trodde man för mycket på underverk av Henrik Larsson som jag tror skulle passa bättre som tränare för ett riktigt stjärnlag.

- - -

Eskilstuna på fotbollskartan nästa år. Tack var den lite udda skapelsen AFC United. En ny fjäder i hatten för ännu en färgstark tränare, Özkan Melkemichel, som tar denna stockholmska skvader och drar till Tunavallen. Sånt där som man bara trodde hände i NHL.

Och med Sirius - som jag tror kan överraska på ungefär Jönköpings nivå nästa år - förstärks förskjutningen av den allsvenska kartbilden till Mellansverige; Östersund, Sundsvall, Uppsala, Örebro, Eskilstuna plus tre lag i Stockholm.  

AIK:s tur nästa år?