Kanske inte succé - besvikelserna är ju också många - men väldigt bra och oöverträffat att ha i bagaget när Sveriges Olympiska kommitté skall gå in i nya avtalsförhandlingar med sina finansiärer.

Det kostar att vara på topp.

Represenerar det bästa av OS

Avslutningen kunde inte varit mera raffinerad. Jag var på väg att packa ihop mina OS-pinalerna på mitt arbetsbord när jag av en händelse såg att tjejerna skulle köra mountainbike.

Det blev ett av mitt livs stora olympiska upplevelser. Man blir ju lite luttrad med åren. Jag har sett många stora svenska bragder utföras när jag på plats som journalist bevakat femton (15) olympiska spel.

Jenny Rissveds representerar precis allt av det bästa med OS. Friidrottare, tennisspelare, basketstjärnor, toppryttare, fotbollspelare återvänder till ett regelbundet liv i rampljuset, väl betalda och rikligen uppskattade för vad de gör vecka efter vecka.

Men det stora med de olympiska spelen är att se alla dem som kryper fram ur vrårna för att vart fjärde år bli betittade och uppskattade av fler än dem som i vanliga fall följer dem som sitt specialintresse.

Det är OS-gulden som gör att idrottsstjärnor växer utanför sina egna sporter och blir till ikoner.

Det är TV-mässigt

Jenny Rissveds, yngst i startfältet, den blonda tjejen från Falun, kom med sargade knän och armbågar, tappade kedjan dessutom i loppets början, men hon, som kommit för att se och lära inför kommande spel och mästerskap, utförde en bragd vi sent skall glömma.

I en sport så djävulskt svår och riskabel att den med råge gav begreppet ”över stock och sten” sin helt begripliga innebörd.

Cyklisternas cross-country är en sport i tiden, en av de idrotter som kommit med i de olympiska spelen därför att IOK under Juan Antonio Samaranchs ledning tog till sig begreppet ”TV-mässighet”. Naturligtvis efter önskemål från TV-bolag och sponsorer.

Det blev ett lopp som skrev sin egen oförglömliga historia i stunden, precis som när Bernt Johansson cyklade hem landsvägsguldet i Montreal 1976.

Om ordet bragd skall tydas in i minsta bokstav så var detta en idrottsbragd i ordets egentligen mening, utförd under en och halvtimmas oavbrutet ”svårt och vanskligt läge.” 

Hon kom för att se och lära...

Det här är cykelsport när den är som bäst i alla sina ingredienser. Så oändligt mycket mera sevärt och fascinerande än landsvägsloppen som ibland kan bli trist uttagna sällskapsresor utan nämnvärd dramatik.

Hör gömde sig faran bakom vartenda krön, här forcerades backar och hinder som normalt borde befaras av stridsvagnar, här hotade stupen, här reste sig motluten som väggar till himlen, här stod stenblock och träd i vägen och man undrar inte bara över cyklisternas briljans utan också cyklarnas motståndskraft.

Jag var aldrig rädd för att Jenny inte skulle orka. Hon såg oförskämt fräsch ut hela tiden men jag kramade tummarna tills de vitnade i skräcken för att kedjan skulle hoppa. 

Dramatik är bara förnamnet.

Hon kom för se och lära, hon är bara 22, men nu blir det hennes OS-lopp alla vill studera som vill få en uppfattning om hur det perfekta guldloppet skall se ut.

Silvermedaljer med guldsmak

Bragdguldet?

Ja, det tycker jag absolut.

Det är klart att vi aldrig glömmer Sarah Sjöström - dock redan bragdbelönad - och naturligtvis kommer Henrik Stensson med sin British Open-titel och OS-silvret att vara på tapeten när Svenska Dagbladets jury sammanträder i november, men Jenny Rissveds otäckt sköna balansakt i en terräng där cyklar borde vara förbjudna täcker in allt.

Styrka, uthållighet, snabbhet, mod, balans, koncentration på varenda meter under denna långa tid. Taktisk kyla tillika. Det sägs att Jenny Rissveds har syreupptagningsförmåga i klass med Charlotte Kalla.

Sarah gick jag upp mitt i natten för att se. Det var över på en minut och sedan var det bara att återgå till sängen. Skönt att Jenny fick göra sin uppvisning medan vi ännu var vakna. Om jag sett hennes thriller mitt i natten hade jag nog inte kunnat sova mera.

Sarah och Jenny - galornas drottningar den närmaste tiden.

Och det bör tilläggas för att ge ytterligare lite guldkant på den svenska OS-prestationen; silvermedaljerna vanns med guldsmak i munnen. Sarah Sjöström en långfingernagel från ännu ett guld, Henrik Stensson bara ett slag bort, Peter Fredriksson en halv sekund från seger, Emma Johansson ett cykelhjul ifrån, Marcus Svensson en skott från fullträff, damlandslaget ett självmål från förlängning, straffat och ja, vem vet? 

Det blev tjejernas OS.

Kom igen grabbar!