Många spelare och ledare verkar tro att pengarna regnar ned på dem för att de är så bra. Sanningen är att i hockey och fotbollen kommer en stor del av intäkterna från sponsorer och fansen, som finns där tack vare en lång och stark tradition och de förtjänar respekt.

Förstår inte betydelsen

Okunnigheten och betydelsen kring PR är påtaglig i de svenska miljardligorna

Dan Persson tog här på Idrottens Affärer upp ett högintressant ämne i sin blogg under rubriken ”Media får vänja sig vid andra villkor. I egenskap av sportjournalist har jag studerat det fenomen som Persson skrev om. 

Jag har följt tillvägagångssättet extra noga de senaste åren och jag är inte helt överens med varken Persson eller DN:s eminente krönikör, Johan Croneman som nämns i Persson inlägg. Persson och Croneman är tämligen polariserade i den här frågan, för att använda ett modeord. Jag befinner mig mer i mitten, men då tillhör jag ju också den andra hälften som Persson nämner – den som är född 1975 och yngre.

Perssons inleder med att kritisera Cronemans krönika om Henrik Larsson och hans sätt att agera mot media. Croneman tycker att Larsson har betett sig dåligt och om DN:s krönikör vore reporter på fältet skulle han ha bojkottat Larsson. 

Persson vänder på resonemanget och tror att klubbarna snart kan börja ta betalt av media för att ställa upp. Han menar att ligorna är kommersiella och media profiterar på information om klubbarna. Och det kan inte fortsätta. 

Logiskt, men...

Perssons resonemang är logiskt underbyggt, men min tes är att en sådan verklighet i Sverige är långt borta. Anledningen ligger främst i det faktum att toppklubbarna i fotboll och hockey fortfarande är som ett u-land när det gäller PR, kommunikation och marknadsföring. Ändå omsätter båda ligorna närmare 2 miljarder kronor.

Henrik Larsson agerande är ett av många kvitton på det. I praktiken var Larsson både en offentlig person och en form av säljare av varumärket i sin tidigare roll. Att inte kunna svara på frågor och bete sig ociviliserat visar bara hur omodern och omedveten Larsson är runt kommersiell toppidrott. I sig ytterst märkligt med tanke på hans tidigare proffsliv.

Nu är inte Larsson ensam. Kunskapen om hur klubben och sporter profiterar är något som den sportsliga delen av verksamheten tycks ha otroligt dålig koll på. 

Och ur ett atletiskt perspektiv finns det säkert 100 idrottsmän och kvinnor från andra idrotter och alla är överlägsna både fotbolls- och hockeyspelarna utan att tjäna pengar som ens är i närheten av miljonlönerna.

Beroende av varandra

Hur har den här traditionen upprätthållits? Jo, där har lokal media spelat en stor och med all sannolikhet avgörande roll – och gör till stor del det än i dag. 

Mediahusen är en av de tyngsta länkarna mellan fansen och spelarna. Ironiskt nog, trots all kommersialisering inom toppidrotten i Sverige är okunskapen kring medias roll däremot förvånansvärt stor. Det räcker med att titta på Henrik Larssons agerande, det verifierar det hela.

Tidningarnas ställning har försvagats, men är ännu inte så svag att de går att avfärda så lättvindigt som Persson gör i sitt blogginlägg.

Sen är det viktigt att vända på resonemanget. Croneman är också snett ute med att media borde vända Helsingborg ryggen. För den andra sidan av myntet är ju att mediahusen också är beroende av idrotten för att sälja och nå siffror på nätet. 

Elitklubbarna och tidningarna lever i symbios med varandra på ett sådant sätt att det värsta som kan hända är att det uppstår en konflikt så att den ena parten börjar bojkotta den andra. Oavsett väg blir det två stora förlorare om och när det inträffar.

Misslyckad satsning

Sedan invänder jag också mot Perssons teori om att klubbarnas hemsida är en rak konkurrent till mediahusen. Där finns klara åtskillnader som ger mediahusen klara fördelar. 

En klubb kan inte ha en hemsida likt en tidning med allt vad det innebär. Hård kritik, rykten och spekulationer kan ju inte förekomma på klubbens egen plattform. Där finns tidningens nyckel. Dessutom når klubbsidan långt ifrån lika som många tidningen gör. 

Tidningen har också räckvidden att hålla även mindre fanatiska grupper uppdaterade och har möjligheten att kommunicera med grupper som är potentiellt intresserade. Fansen vill ha nyheter och en mångsidig rapportering, klubbsidorna levererar inte hälften av det så här finns en given vinnare. 

Jag har hört att vissa klubbar försöker konkurrera med tidningarna. Det är en strategi som är fruktansvärt ogenomtänkt. Målet torde vara att nå ut till så många som möjligt... Att då begränsa informationen till sin egen hemsida, med färre läsare, är lika med ett misslyckande.

Morgondagen annorlunda

Men det är viktigt att komma ihåg att det här en kvalificerad bild av hur det ser ut i dag. Morgondagen kan snart vara här...

Världens i dag modernaste sportorganisation är troligen Ultimate Fighting Championship med en gigantisk mediaavdelning som sköter både sändningar och nyhetsrapportering i stort sett på egen hand. 

Här produceras egna dokumentärer som håller en hög kvalité och TV-kanaler världen över köper de programmen. Satsningen har haft en sådan framgång att UFC ser en framtid där traditionell media i praktiken inte behövs.

Den utvecklingen är långt ifrån omöjlig i Sverige, men sett till hur det ser ut i dag är det ännu något decennium bort innan det blir ett hot.

Lokaltidningar bortskämda

Att klubbarna i Sverige skulle börja ta betalt av media i det här skedet ser jag som fullständigt osannolikt. Å andra sidan sponsrar redan de flesta mediahus sina lokala lag, men det är inte utifrån samma principer som Persson åsyftar i sitt blogginlägg.

Många lokaltidningar har varit bortskämda med att vara ensam att rapportera om lagen i regionen och levt ett liv där ”världen har cirkulerat” runt mediahuset. Men numera är det som vi alla vet tvärtom. 

Mediahusen är en del i bruset i cirkulärt (eller liknande) flöde som snurrar allt snabbare. Sättet att rapportera ställer högre krav för att tillgodose de som vill läsa. 

Henrik Larsson har en hel del att lära. Media också. Annars kan det faktiskt bli så att toppligorna och mediahusen på sikt bryter ned varandra för att försvinna och ersättas av nya ligor och ett nytt beteende enligt nya tidens villkor.