Idag är det den internationella kvinnodagen. Lite trist att behöva fokusera på allt som idrotten gör fel när det finns så mycket på området som är bra. Problemet är att det som Idrottens makthavare gör på området jämställdhet inte har med problemen runt jämställdhet att göra.

Sexuella trakasserier

På RF-nivå så vill man kvotera in kvinnor i förbundsstyrelser. Bland förbunden sticker golfen ut som vill utbilda golfklubbsstyrelser i genusteorier för att nå ökad jämställdhet. När jag försöker definiera problemen med bristande jämställdhet inom Idrotten så ser jag följande 

• Linnea Claesson i Skuru handboll som en av tusentals kvinnliga idrottare som dagligen utsätts för sexuella trakasserier på nätet.
• Hur globalisering och digitalisering skapar ökad ekonomisk ojämlikhet mellan kvinnliga och manliga idrottare.
• Hur kvinnor i gruppen nyanlända och lågutbildade idrottar/tränar mindre på grund av ekonomi, hedersförtryck och bristande kunskap. Här blir resultatet sämre folkhälsa, individuellt lidande och ökade samhällskostnader.

Att golfen mår bättre om fler kvinnor börjar golfa är en självklarhet. För att nå det målet så krävs det bättre service, en god förmåga att lyssna på kvinnorna och självklarheter som fler toaletter på banorna.  I det stora hela är det samma som krävs för varje aktör i upplevelseindustrin som vill ha fler kunder. Faktiskt identiskt samma som för alla andra målgrupper man vill nå i sin jakt efter fler kunder. Här borde fokus ligga.

Vill inte engagera oss

Att golfklubbarnas styrelse till en stor majoritet består av äldre män är inte ett jämställdhetsproblem. Det är inte ett problem överhuvudtaget. Problemet är att vi andra inte vill engagera oss. Det är samma för yngre män som för yngre kvinnor. Här är jämställdheten total. Vi skall tvärtom vara tacksamma för de här äldre männen som sliter otaliga timmar ideellt för att ingen annan vill göra det. Här är frågan om inte Handelshögskolans forskning om hybridorganisationer inom idrotten är en bättre väg framåt än jämställdhetsarbete.  För min del är jämställdhetsperspektivet inom golfen enkelt. Får vi fler kvinnor genom fler klubbar som är bättre på att hand om sina kvinnliga kunder så får vi en mer jämställd miljö ur alla perspektiv. Kanske med undantag av styrelsen men låter man den professionella organisationen sköta det som är ”resortverksamheten” spelar det mindre roll. 

Ofantligt korkat

Får vi fler kvinnliga golfare får vi också fler golfspelande ungdomar. Den matematiska korrelationen mellan bredd och elit gör att vi den vägen på sikt för fler elitspelare för den del av förbundet som idogt arbetar med att utveckla den del av golfen som är idrottslig. Får vi fler golfare får klubbarna ökade intäkter och har bättre råd med den ideella elitverksamheten. Det är att utveckla kundomhändertagandet och tjänsterna för de olika segmenten samt förmågan att marknadsföra dem som logiskt sett är vägen framåt.

RF:s idé om kvotering till förbundsstyrelser är ofantligt korkat. Bakgrunden är att de mål man satte för fem år sedan på jämställdhetsområdet inte nåddes och då bestämde man sig för att göra något drastiskt. Då man inte rent intellektuellt klarade problemdefinitionen så blev svaret kvotering. Det är fullt jämförbart med att sminka en gris. Det är nog så illa att chanserna till framgång genom att sminka en gris är högre.

Under 50 ointresserade

Problemanalysen är enkel, men resultatet är något man vill förtränga. Problemet är att demokratin inom idrotten är på väg att sluta fungera.

När medlemmar inte går på årsmöten, när det inte finns motioner till årsmöten, när ingen vill sitta i föreningens styrelse så slutar demokratin att fungera. Det är återigen så att bland individer under 50 är man lika ointresserad av föreningsstyrelse oavsett kön.

När RF bygger hela strategiplanen till 2025 på den ideella föreningen utan att peka på åtgärder som gör att den ideella föreningen skall överleva så skapar man risker för idrottsrörelsen på nivåer som gör mig mörkrädd.

Att då föreslå kvotering av kvinnor till förbundsstyrelser är att bekräfta en strategi där man förnekar verkligheten.

Skapa attraktionskraft

En konkret lista på åtgärder som e-röstning, ökat it-stöd till föreningar, hybridorganisationer, gemensamma kanslier med mera i en lång rad är det minsta som krävs för att strategiplanen skall ses som genomförbar.

Skapar man attraktionskraft i den ideella föreningen så lär jämställdheten lösa sig.

Då polis och rättsväsende av skäl jag inte känner har slutat fungera så kan RF dock göra mycket på området sexuella trakasserier av kvinnliga idrottare. Det vore en aktiv positiv handling för jämställdhet.

Anställ fyra jurister/hackare som aktivt hjälper kvinnliga idrottare som utsetts för trakasserier att identifiera och anmäla idioterna. Gör det typ idag. En Linnea-avdelning är något vi behöver om vi skall stå upp för jämställdheten. Idrottande tjejer som får stå ut med vad Linnea och hennes kompisar råkar ut för är tyvärr ett fullständigt bevis på att den organiserade idrotten sviker dem. Här borde för länge sedan alla ha stått upp och agerat.

Hälsa utan förening

Fundera sedan på om det inte räcker långt om RF är med och medverkar till att fler kvinnor tränar i egen regi där promenader, utegym, löpning med flera modeller är i stort sett gratis. Varför tro att hälsan bara förbättras om man tränar som medlem i en ideell förening. Titta på nya aktörer som Hej Främling i Östersund. Målet är integration och träning, inte att utveckla förening, det är bara en vald form.

Ta fram sponsorer till tävlingar i appar som gör att varje promenerad kilometer stöder forskning runt kvinnosjukdomar, ett område som är eftersatt. Det är aktivt jämställdhetsarbete på en nivå som får kvotering att framstå som det omvända.

Idrotten och föreningsidrottens enskilt största problem är bristande attraktionskraft för arbetet i den ideella föreningen. Lägg allt fokus där. Alternativet är världens vackraste sminkade gris som dessutom är döende.