Oavsett om det är landsbygd mot stad, invandrare mot infödda eller religiösa motsättningar så finns idrotten där med en gemenskap och tillhörighet som är samma oavsett kön, ålder, religiös tillhörighet, sexualitet och etnicitet.

Överlägset vad politikerna har gjort

Det Karl-Erik Nilsson och Håkan Sjöstrand som ansvariga på Svenska Fotbollförbundet har gjort med landslaget för att skapa ett Sverige som håller ihop är vida överlägset det Löfven och Kristersson kan leverera.

På samma sätt gör lokala klubbar sitt arbete för att skapa gemenskap i lokalsamhället. IFK Norrköping, Luleå Hockey, Elfsborg och totalt sett ett trettiotal lag gör idag, det lokaltidningen kunde göra på den tiden alla läste lokaltidningen.

Den senaste stora undersökningen av hur vi ser på medborgarskapet presenterades av Kairos Future under Almedalen. Den pekar entydigt på en polarisering som mycket försiktigt uttryckt skadar vårt demokratiska samhälle.

Idrotten både kan och vill

Problemet är då att Idrotten i form av fem större förbund med fotbollen i spetsen och ett 30 tal dominerande elitklubbar på lokal nivå är en av få som kan leverera.

Problemet är att Idrotten både kan och vill ta på sig det här ansvaret. Men de får inte resurserna att göra det. Det finns flera skäl till det.

Vare sig partier eller media vill acceptera att den roll de anser sig fått av Gud, att vara samhällets sammanhållande kitt, inte längre finns.

Det är dock så trist att så är det. Media har mindre än 16 procent läsare i gruppen under 40 och det inkluderar både print och on-line. Partierna har mindre än 1 procent som aktiva medlemmar så de är lika långt ifrån svensk demokrati som Vladimir Putin och Donald Trump. De senare får gärna stanna långt borta från vår demokrati, men inte de förra.

Här är idrotten som den del av civilsamhället som får minst utifrån leverans den ende aktör som kan skapa den gemenskap, både lokalt och nationellt, som skapar förståelse för varför ett samhälle som skall vara demokratiskt måste baseras på tillhörighet.

På nationell nivå är det Anders Larsson i hockeyn, Håkan och Karl-Erik i fotbollen tillsammans med Mats Enquist och Lars-Christer för 32 elitklubbar i fotboll och deras motsvarighet inom hockeyn som gör det stora arbetet tillsammans med många fantastiska människor i de stora klubbarna

omvärdera idrottens åtagande

Inför ett val om två månader som bara verkar skapa kaos och i snabb takt på väg mot ett samhälle som partier och medie inte förutsåg bör vi omvärdera idrottens åtagande då det inte finns någon annan som kan ta det ansvar för att skapa gemenskap och tillhörighet som partier och media lämnat bakom sig.

När vårt fotbollslandslag åker hem efter förlusten mot England är det två saker vi skall komma ihåg. Dels har landslaget överpresterat och dels är deras arbete för att skapa ett Sverige av gemenskap det mest imponerande de gjorde.

Här har SvFF gjort mer för att utveckla vårt demokratiska samhälle än våra politiker. Idrotten kommer fortsätta göra mera.

Problemet är att så länge våra politiker inte förstår att de är otillräckliga så kommer demokratin att försvagas. De måste också förstå att idrotten kan ta det här ansvaret om de får uppdraget och resurser för att göra det.

Varför de politiska partierna gav upp sitt demokratiska uppdrag och gjorde sig av med 90 procent av sina medlemmar för att säkerställa att de alla skulle få garanterad lön från staten är en mycket bra fråga.

skapa reurser för rätt mottagare

Den stora frågan är hur vi ger idrotten de resurser som behövs för att skapa gemenskap och tillhörighet som säkrar demokratin. 

Det vi vet är att det är de som levererar bör få resurser, här kan inte RF bidra utan här måste resurser hamna hos de som gör, inte hos de som administrerar.

När slutsignalen gick och Sverige var utslaget så är det för mig stoltheten att fotbollen har skapat massor av gemenskap och tillhörighet genom sina framgångar det som hjälper mig hantera besvikelsen.

Håkan och Karl-Erik på SvFF förtjänar respekt ur flera perspektiv än att landslaget nådde längre än man borde.