För en äldre man som undertecknad har jag kvar en bild av ett samhälle där kriminella hamnade i fängelse. Så är inte fallet längre. 

Förändrade straffsatser med villkorligt, samhällstjänst, straffrabatter och icke utredda brott i kombo med domstolar som inte heller fungerar är en utveckling som allvarligt påverkar tilliten till samhället. Konsekvensen av en dysfunktionell poliskår. 

idrotten ett offer

Ett av offren är idrotten. 

När polisen slutar utreda bedrägeribrott så innebär det att staten stödjer kriminella. Det finns ingen annan möjlig tolkning. Ansvaret för den dysfunktionella myndigheten hittar vi hos våra politiker. I det här fallet flertalet partier men primärt ansvariga är S och M. 

Det är tveksamt om de politiker som skapat problemet kan lösa problemet. Det är också så att olika löften om 10 000 nya poliser till 2024 saknar verklighet. Med alla som går i pension och slutar av andra skäl behövs nästan 20.000 nya poliser. Utbildningen är treårig så det är de som börjar utbildningen 19, 20 och 21 (de som börjat tidigare räcker inte ens till att täcka de som slutar eller går i pension) som skall ge oss 20.000, Dvs 7000 per år. I nuläget är antalet som går ut ca 600 per år.

Idrotten behöver liksom alla medborgare såväl som alla andra delar av civilsamhället lag och ordning och en fungerande polis och rättsväsende.

Kriminella behöver inte oroa sig

Vi har kriminella som går på matcher och begår brott utan någon risk att åtalas och dömas.

Vi har en snabbt växande bransch av kriminella som agerar agenter för väldigt unga spelare och som har kopplingar till matchfixning. Här är penningtvätt och skattebedrägerier en vanligt förekommande del av värvningar utomlands.

Vi har en omfattande langning av dopingpreparat där målgruppen idag inte är aktiva elitidrottare utan motionärer, ofta unga män.

I samtliga fall så kan inte idrotten lösa problemen utan en väl fungerande poliskår som har resurser i form av medel och personal. 

Undviker ett förbud

När Spelmyndigheten aktivt väljer att inte förbjuda spel i låga divisioner, ungdomsmatcher och på enskilda händelser (hörnor, varningar) så agerar man för att matchfixarna skall kunna tjäna pengar. 

Finansdepartementet väljer alltså skatteintäkter och den s.k. kanalisationen före att trygga idrottens kärnvärden.

Polisen jagar rekreationsbrukare av Marijuana, en drog som nu legaliseras i fler och fler länder trots att dopingdroger växer i utbredning bland motionärer. Det är enklare att fixa statistiken för knark genom att jag brukare av lätta droger än att få bort dopingen från våra gym.

De som kastar knallskott, maskerar sig och bränner bengaler på fotbollsmatcher behöver aldrig vara rädd för att de skall straffas.

I det stora hela är idrotten på väg mot ett läge där man själva måste utföra det som är samhällets uppgifter.

Jag är inte främmande för att RF eller SvFF måste lägga ett tiotal miljoner per år på att köpa in tjänsten förundersökning av säkerhetsbranschen som har tillgång till den kompetensen. Det är då krona för krona medel som skulle gått till mer idrott för ungdomar som skall betalas för att samhället sviker.

Elitfotbollen lägger ca 70 miljoner på säkerhet per år. Minst hälften av den kostnaden är för att samhället sviker.

Nu handlar inte detta primärt om pengar utan om något mycket viktigare än så. Tilliten till samhället. Gemenskapen i samhället är ett område där idrotten idag gör mer för att bevara det gemensamma än vad samhället idag klarar. 

Idrotten ännu viktigare

Det den dominerande elitklubben gör i sin stad för att bevara gemenskapen nu när lokaltidningen inte når de under 45 är omistligt. Den lokala elitklubben är gemenskap oavsett politisk åsikt, etnisk härkomst, kön, sexualitet, ålder. Något som blir allt viktigare för att bevara gemenskap i ett samhälle där våra myndigheter och våra valda företrädare på nationell nivå har slutat leverera sitt uppdrag.

Vi riskerar att vara på väg in i en situation där idrottens normala samtal om hur man attraherar, tar hand om och utvecklar unga människor, utbuds mot samtal om hur vi skyddar oss mot kriminella, som de myndigheter vi tidigare trodde hade tagit på sig den uppgiften och det ansvaret, inte längre gör.

Idrottens samhällsnytta är enorm, den har jag tidigare skrivit många krönikor om. Den överstiger vida det stöd idrotten får, bara idrottens bidrag till skatter är ca fyra gånger det totala stödet. När samhället nu sviker i dess mest basala uppgift så drabbas idrotten såväl som medborgarna dubbelt.

Det gör mig bekymrad.