Men vi skall inte glömma; de s k fotbollsexperter som påstod att Kosovo var en svårare match än Georgien var helt ute och cyklade. Det var (är) klasskillnad på lagen och efter att ha sett Georgien pressa världsnationen Spanien ända in på mållinjen för att oturligt förlora i slutminuterna stod detta alldeles klart.

Forsberg ställde klockan

Men för att eliminera risken att underskatta är det kanske klokt att måla upp skräckbilder av motståndarna som varande starkare än det är. Kosovo är värt all respekt ändå. Landet är det 55:e och senaste i Uefa, landslaget har bara funnits med i den internationella hetluften i fem år, man bygger nu för framtiden med hjälp av  bl a landsmän i förskingringen, de som av olika skäl gett sig i väg till andra länder när den lilla nationen suttit klämd mellan starkare politiska block i det en gång så svårbegripliga och svårhanterliga Balkan. Men att där finns tecken på den gamla, begåvade bolltradition som vi en gång benämnde ”jugoslavisk” står alldeles klart.

Även de mindre nationerna är idag så bra att de vid enstaka tillfällen kan rubba de större och starkare. Men den här kvällen i Pristina var det aldrig något snack om saken; svenskarna var bättre i allt. De hade lärt läxan från matchen på Friends, nu skärpte de verktygen, attackerade hårdare, organiserade sig bättre, gick resolut och konsekvent in i attackerna. Och höjde tempot betydligt. Mycket tack vare att Forsberg ställde pulsklockan på rätt frekvens från början.

Den nye, mogne Isak

Eil Forsberg och Alexander Isak var den här kvällens bästa svenska spelare. Isak har mognat i sitt spel, den lite brådmogna kalvigheten har övergått i nästa utvecklingsfas, han är starkare och mera tveklös i sitt spel, han jobbar för laget och nu fick han också göra det viktiga 2-0-målet efter att han revanscherat sig för en hårresande miss med öppet mål minuterna innan.

Det är hans utveckling som kommer att sätta nivån på det här landslaget åren framöver. Med en finmekaniker med gott handlag (fotlag?) bakom sig har han i sin kattmjuka stil kapaciteten att oroa vilket försvar som helst. Kosovos var förstås inte rättvis värdemätare för en spelare som redan gör sig ett namn i den spanska ligan och har världsklass som sitt mål, för Kosova hade fem ordinarie spelare borta till den här matchen, bland annat hela sitt mittförsvar.

Janne Andersson och Peter Wettergren har sin spelmodell klar i både huvudet och instruktionspärmen och nu hade de, precis som skidskyttarna, skruvat lite på vapnet för att få siktet inställt på gruppsegern. 

Ett medvetet val

Genom att öppna en plats för Zlatan Ibrahimovic att göra come back har de gjort ett val. Ett offensivt val med de risker det kan innebära. För så har det ju varit en tid; när Marcus Berg fått kritik för att han ”aldrig” gör mål har han ändå lyfts upp till nivån av nyckelspelare av förbundskaptenen tack vare det uppoffrande offensiva försvarsspel han lägger så mycket kraft på. Där har man till en del gett avkall på sin modell. Ett medvetet val förstås av två så kloka fotbollstänkare som Andersson och Wettergren.

Vad har man fått istället; en Zlatan Ibrahimovic med möjligen tjugo fem procent kvar av den kompletta världsspelaren som år efter år avgjorde matcher och vann ligor i land efter land. Det som återstår lämnar ändå tydliga spår efter sig.

Tre målgivande passningar på två VM-kvalmatcher går inte att skoja bort. Det täcker inte upp för allt som med åren av naturliga skäl gått förlorat - han blir stillastående, han drar ner tempot, han är inte lika aggressiv - men med en liten , exklusiv repertoar kvar kan han bli tungan på vågen genom att han i straffområdet ser det ingen annan ser, instinktivt gör det ingen annan gör och det blir till avgörande insatser.

Betyget får vänta

En fin VM-kvalstart har Sverige fått men jag vill se det här laget och den lite nya konstruktionen av gammalt och nytt mot bättre motstånd innan jag skriver ut examensbetyget för 2021. Det stundar ett EM-slutspel och, det allra viktigaste, VM-kvalmatcher mot Spanien och Grekland. Det är mot det motståndet allt skall värderas. Men jag tror mig redan nu våga påstå; Andreas Granqvist kan få mjukpensionera sig i HIF i lugn och ro, Filip Helander klarar den rollen bredvid VNL alldeles utmärkt. Och Sverige står inte och faller med Robin Olsen. Kristoffer Nordfeldt, nu med mera frekvent speltid i turkiska ligan, är stabil och lugn och ger försvaret trygghet. 

Det är ett stort, viktigt och komprimerat fotbollsår som vi nu med spänning inväntar fortsättningen av.