Hareide visade sin kärlek till Malmö genom att boka av det ena uppdraget efter det andra i sin tättskrivna agenda och svarade, ja nästan på stående fot.

Två år i Champions League

Det var ju Hareide som 2014 och 2015 lyfte upp MFF till den verkliga gräddhyllan genom att föra laget till gruppspel i Champions League två år i följd.

Han kan också ta sig an detta dödsföraktande uppdrag genom att luta sig mot en lång och framgångsrik karriär som innefattar seriesegrar med HIF och MFF i Allsvenskan, Bröndby i danska ligan, Rosenborg i den norska och med två fyraåriga uppdrag som förbundskapten både i Norge och Danmark.

Han har egentligen ingenting att förlora.

Men det är på nolltid han skall lära känna en hel drös av nya spelare som i många fall ligger en bit ifrån alla de starka karaktärer han hade till sitt förfogande när han byggde de taktiska formationer som gjorde så att klubben kunde spela hem grundplåten till sin förmögenhet.

Det blir sannerligen inte lätt.

Malmö letar parallellt en varaktig lösning på tränarfrågan. Och vad som menas med varaktigt i Malmö brukar ju inte röra sig om så många år. Sju tränare på tio år.

Glad och lustfylld

Nu föll valet på Hareide för att, som Daniel Andersson uttryckte det på tisdagens presskonferens,  maximera chanserna att ta den där tredjeplatsen i Allsvenskan som borde varit säkrad vid det här laget men som nu skall erövras i konkurrens med Djurgården, Hammarby, AIK, Göteborg och Kalmar - och så sensationslaget Häcken förstås som ligger i vinnarhålet just nu.

Hareide verkade glad och lustfylld där på podiet. Han har visserligen skaffat sig en sommarstuga, det är mycket skall göras, många plantor som skall i jorden och så har han fiskat mer än någonsin. Men, som han sa, det kan man ju inte hålla på med när alla frysar är fyllda.

Han erkände att pensionärslivet (68 år) inte tillför mycket spänning till livet och det är den han saknat, den som gjorde att han nu föll för locktonerna att återvända till en Stadion-anläggning han älskar och en publik som gav honom mera kärlek än han orkade ta emot.

Utan fotboll är livet inte så kul, sa han, och nu får vi se hur roligt det blir i Malmö.

Att han lyckas snitsa ihop ett taktiskt koncept på nolltid som kan ge lite resultat ute i Europa skulle inte förvåna mig, frågan är om han har spelarna som kan ta till sig ett spelsätt som kräver ett stenhårt jobb och en lojalitet i samarbetet som laget saknat i år. Svårare blir uppgiften att börja vinna i Allsvenskan. Vad han trodde om det, och om han hade någon förklaring till varför ett lag som Malmö kan falla så lågt från den högsta nivån till de bottennapp som satt klubben i en så prekär situation som nu fick vi inte veta. En sjundeplats bara. Långt, långt under vad man har rätt att begära av en klubb med så hög svansföring och så starka resurser. 

Två stora utmaningar

En missad tredjeplats i Allsvenskan är ett större fiasko än vad Europaspelet är en succé.

Klubben är byggd, både ekonomiskt, organisatoriskt och personellt för att klara just de två stora utmaningar som det innebär att både finnas med i Europa och slåss om det allsvenska guldet. Det har flugit sin kos, en tredjeplats är svårt nog. Men det borde ju vara en tränares uppgift att entusiasmera och tvinga ett lag upp på tillräcklig nivå i den inhemska ligan.

Två tränare har hittills misslyckats och även om Andreas Georgsson bara var en inhoppare från sin sportchefspost när Milos Milosevic fick sparken, så måste hans korta tränartid också ses som ett misslyckande. 

Hareide har ett kontrakt som varar bara säsongen ut. Om det blir en förlängning återstår att se. Men den 18 november går norrmannen i tjänst hos norska NRK som expert inför VM i vinter.

Jag följde MFF:s presskonferens på datorn. Här satt några av de ansvariga för ett lag i kris, med en massa tillkortakommanden bakom sig under det gångna året. Men jag hörde inte en enda fråga om ansvaret, de allsvenska missarna, lagets underprestationer i rader av allsvenska matcher, valen av inköpta spelare, spelare som sålts mitt  i tiden när en viktig säsong skall avslutas. Var ligger felen, vad har gått snett, vad borde gjorts annorlunda. Inga frågor.

Alla hoppas nu att ett norskt halmstrå skall rädda skinnet på de ansvariga.

Om det inte går - vilka skall då stå till svars?