En tårfylld avslutning i allsvenskan
Allsvenskan, min gosebjörn, går nu i ide.
Det måste gå ändå och man kan ju inte klaga på det vackra slutet.
Häckens kapten Erik Friberg fick höja Lennart Johanssons pokal i sin allra sista match, på Malmö stadion tog Ola Toivonen ett känslosamt farväl och på Friends fick landslagsveteranerna Sebastian Larsson och Mikael Lustig finna sig i att skuggas av en tårdrypande vacker ceremoni för klubbikonen Per Karlsson. Jag är lite svag för sådana där ögonblick.
I Stockholm hade det väl för all del funnits plats för en och annan tår av andra skäl, AIK:s besvikelse över att bli sämsta lag från huvudstadsregionen.
I Malmö kunde publiken mycket väl ha drunknat i saltvatten om sentimentaliteten tagit överhanden efter en säsong som gått snett på så många håll och kanter.
En dålig åtgärd
Två saker har AIK och Malmö FF gemensamt; en ledning som inte inser att det är på planerna som bristerna finns och att ett tränarbyte är en dålig åtgärd som mest vänder kritiken mot dem själva.
De bästa exemplen finns i bottenstriden. Sundsvall och Helsingborg ”hängde” tränarna och insåg inte att deras trupper i våras var några av de sämsta vi sett i allsvensk fotboll på senare år, ett tränarbyte skulle inte göra någon skillnad. Och gjorde det inte heller.
Degerfors höll fast vid sina två ledare. Det är de värda stor respekt för. Sex inledande matcher utan poäng och så en avslutning på elva matcher utan förlust. Degerfors-ledningen trodde på tränarna, insåg var bristerna fanns, korrigerade under sommaren och fick ett närmast sensationellt utfall. Inte bara resultatmässigt.
När den allsvenska säsongen avslutades på Malmö stadion var det Degerfors som spelade den bästa fotbollen; mera rörlighet och spring i benen, bättre passningsspel, en tydlig idé om hur matchen skulle genomföras.
Degerfors slapp nu kvala och jag är rätt säker på att Ola Toivonen (uppfostrad i Degerfors klassiska bruksfotboll) var mycket nöjd med det oavgjorda resultatet så att han efter sin allra sista match också kunde gratulera klubben där allting började.
Stockholm tar över
Årets lag är naturligtvis Häcken som varit det främsta beviset för att det går att spela en kreativ fotboll utan att vara naiv. Det var kanske det främsta laget lärde sig under Peter Gerhardssons tränareperiod från 2009 till 2016; Häcken har alltid spelat en fin anfallsfotboll men gick då och då bort sig i sin egen fantasifullhet.
Gerhardsson fick sju år på sig att forma att hållbart allsvenskt lag. Nu har Per-Mathias Högmo (Årets tränare, förstås) finputsat ytterligare och det skall bli spännande att se hur långt det räcker i ett Champions League-kval nästa sommar.
Jag tror att storklubbarna i Göteborg (jo, det finns ju en som räknar in sig i den kategorien), Malmö och Stockholm har en hel del att lära av både Häcken och Degerfors.
Djurgården och Hammarby får söka lyckan lite längre ner i det europeiska seriesystemet men även där finns en del pengar och inte så lite erfarenhet att hämta. Fyra Stockholmslag i Allsvenskan nästa år alltså.
Djurgården har först en åttondelsfinal i Conference League att klara av på vårkanten innan nästa kvalrunda framåt sommaren. Det krävs nu en hel del tankemöda i Djurgården för att klara både den internationella representationen och fortsatt allsvensk topplacering. Men klubben har visat klokhet tidigare i både matchning och val av spelare.
Teori och praktik
En bilverkstad i Malmö som jag besökte i mitten av 90-talet hade ett självironiskt anslag på en vägg. Där stod:
”Teori är när alla vet hur det skall vara men ingenting fungerar.
Praktik är när allt fungerar och ingen vet varför. Här kombinerar vi teori och praktik - ingenting fungerar och ingen vet varför.”
En lite humoristisk programförklaring som man mycket väl också skulle kunna aptera i styrelserummet hos en viss fotbollsklubb i nämnda stad som i mångas ögon (inte mina) vart storfavorit till guldet. Sjunde plats. 25 mål färre gjorda än Häcken. Tio poäng upp till trean Hammarby, 18 poäng efter guldlaget Häcken.
Det är inte så att MFF missat guldet i år - man har inte ens varit med och tävlat om det. Till med den snabbt inkallade norske brandsläckaren Åge Hareide tvingades konstatera när hans korta tid avslutades i söndags utan nämnvärd påverkan på laget: ”Det krävs en ordentlig storstädning i det här bygget.” Här hjälpte inte ens tre tränares försök eftersom en inkompetent ledning inte insåg var felet finns. Nye sportchefen Andreas Georgsson ansvarar för anställningen av tränaren Milos Milosevic, som sparkades efter ett halvår, han hoppade själv in som tränare men fick aldrig spelarna med sig, han köpte in en hög med spelare under sommaren som inte i något fall höjde lagets kvalitet. Han har förbrukat sitt förtroende.
Bristande analyser
Malmös 2022 är ett obegripligt tydligt mått på bristande kvalitetsanalys och strategiskt truppbygge. Klubben behöver en helt ny ledning, en föryngring av spelartruppen, mera realism och mindre nostalgi. Med tanke på klubbens resurser och svansföring är det här året ett av de kraftigaste misslyckanden vi sett på år och dag av en stor aktör i svensk idrott.
Men jag har haft kul ändå; jag var glad låt att Elfsborg också lät sin tränare Jimmy Thelin stanna kvar under en knackig period, Elfsborg är i sina goda stunder ett av de trevligaste lagen att titta på, man kan beundra Mjällbys frejdiga inställning till omvärlden, närmast förundras över hur Värnamo med massor av Johan-Thern-förstånd gjorde ett strålande debutår, att Marcus Antonson återfick både touch och spelglädje, klappa händerna åt Alexander Jeremejeffs förmåga att alltid styra in en tå eller knä i hetluften och göra enkla mål, ja, hela Häcken förstås, Årets ”Fingret” till hela den självutnämnda fotbollsnoblessen.
Och så Kalmar FF förstås under den kanske mest spännande tränaren Henrik Rydström, filosofisk och klurig, nu en fjärdeplats i Allsvenskan med ett snillrikt utvecklat passningsspel.
Skulle Kalmar få dit några mera kompromisslösa spetsar som bryter mönstret och puttar in lite flera bollar så finns här ett guldlag om ett par år.
Rydström till MFF? Nej, vad skulle han vinna på det.
Mest lästa just nu
Ekonomiska fördelningsfrågor, samt den demokratiska processen, var i fokus vid fotboll-Sveriges unika distriktskonferens på Arlanda i helgen. För första gången möttes de 24 distrikten utan närvaro av SvFF-representanter. Ordföranden Fredrik Reinfeldt och hans stab hade inte bjudits in.
Mötesordförande var Ola Johansson, Gästrikland, och han vill tona ned frånvaron av SvFF
Planerna på en omfattande revidering av arenor och hallar för idrott i Malmö är högaktuellt. Malmö stadion från 1958 rivs och ersätts av en ny stadion för fotboll och friidrott med plats för 8 000 åskådare, kostnadsberäknad till 538 miljoner kronor och som planeras att kunna användas tidigast våren 2029. Dessförinnan påbörjas bygget av en ny multisportarena på stadionområdet där gamla Malmö stadion rivs under 2025-26.
Löpning & livet, en av Sveriges största podcasts inom sport, går in som svensk mediapartner för Broloppet 2025. Ett unikt evenemang, som förväntas bli ett av Nordens största löparevenemang 2025, markerar även 25-årsjubileet av Øresundsbron och ska genomföras den 15 juni, med start i Köpenhamn och målgång i Malmö.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
För andra året i rad låter kafferosteriet Löfbergs 50 värmländska föreningar dela på en halv miljon kronor.
Utan att de har gjort något speciellt just nu, utan därför att föreningarna finns, det räcker som skäl
Flera sådana företag och fler liknande initiativ, vore öänskvärt.
nya 100 000 kronor går till prenumeranten Sofia Thuvesson – och en likadan summa till Floby VK efter en ny dragning av JOYNA från ideella Folkspel.
– Allvarligt? Det är ju en fantastisk nyhet. En jätteviktig extra inkomst för oss, säger föreningens ordförande Denny Walthersson.
Närmar vi oss den dagen då ligaorganisationer som SEF, Föreningen Svensk elitfotboll med totalt 32 klubbar, SHL AB, 14 lag, har spelat ut sin roll – som en följd av A I-tekniken med självstyrande robotar vid idrottens arenor.
SEF och SHL blir mellanhänder som inte längre har någon funktion att fylla för elitlagen, ja lag i alla divisioner kommer i framtiden att ”strömma”sin egen idrott och skapa ”betalväggar”.
IFK Norrköping blir starkt kritiserat, Klubben går nu ut med Information om att det bllir en större ekonomisk förlust än väntat i det kommande bokslutet. Lägre intäkter och färre spelarförsäljningar än förväntat är skälen. Samtidigt är landslagsspelaren, Linus Wahlqvis, mycket kritisk och menar att klubben slarvade bort en övergång när hans förra radarkamrat, Alexander Fransson ville återvända till klubben, men nobbades av IFK.
Skriv kommentar