Jämförelserna har alltid gjorts och kommer alltid att göras med Diego Armando Maradona. Han kunde, nästan ensam (som 1986 i Mexiko), göra sitt landslag till världsmästare, han var delaktig i så gott som alla mål hans landslag gjorde i den turneringen, jag kallade honom ”en diamant i en sophög” och det var kanske att ta i, så himla dåliga var inte hans lagkamrater, men Messi har haft bättre spelare runt omkring sig men världsmästare har han aldrig blivit.

Han har haft enorma krav på sig, alla bollar till Messi, han fixar det, men Messi har inte fixat det och han har då och då fått skarp kritik för att han inte brinner lika hetti den argentinska dräkten som i sin spanska klubb, Barcelona.

Inte Messis bästa tid

Nu är det sista chansen.

Och det värsta av allt, för Messi och för argentinarna, är att de som inte tänker två gånger tycks tro att Messi är kapabel att leda det här landets till VM-titeln. Det kunde inte Messi när han var som bäst och - det måste vi konstatera, det syns tydligt; Messis bästa tid är inte nu.

Ändå verkar det som att både spelare och fans tror att ett under skall ske. Ge bollen till Messi så fixar han det. Han kan fortfarande slå fantastiska passningar från fria ytor ute på planen men i straffområdet är huvudet och benen lika gamla - 35 år i det här fallet - och där hinner han inte med det han en gång gjorde.

Nu slog han in en straff för det är han fortfarande världsmästare på men det blev inte mera än så i öppningsmatchen för det Argentina som många tror skall bli världsmästare.

Jag har inte trott det och gör det inte nu heller efter en av VM-historiens största skrällar, Saudiarabiens vändning till 2-1-seger. Och jag skulle inte säga att det var orättvist. 

Framgångsrik nomad

Saudi har sedan 2019 en fransk förbundskapten som ibland brukar kallas ”nomaden” eftersom han vandrat runt bland landslag som Marocko, Zambia, Angola och Elfenbenskusten och nu gjorde VM-debut med Saudiarabien med en taktisk fullträff. Hevré Renard heter han. Han valde helt motsatt taktik jämfört med de tidigare arabiska länderna vi sett som packat ihop sig  i försvaret som en kamelhjord vid oasens vattenhål och försökt stänga vägarna för motståndarna. 

Renard ställde upp sin backlinje vid mittlinjen, rak och fin som en hipster-sidbena, argentinarna sprang vilse och hamnade offside och visst, det var svagt av Argentina att inte kunna åstadkomma mera, men det här var en ståtlig fotbollsbragd av saudierna med ett försvarsspel av högsta klass med snabb, starka spelare, duktiga i luftrummet. Och med en oförvägen offensiv när chanserna bjöds.

Maradona eller Messi?

Tveklöst har Messi en längre och mera framgångsrik karriär på klubbnivå, där kan ingen i hela världen mäta sig med honom. I spanska ligan, i Champions League. Men, Maradona spelade en VM-final 1990 (som tyskarna vann) och gjorde framförallt den största individuella prestation än någon före (eller efter) honom VM i Mexiko 1986.

Nu måste andra träda fram i ett Argentina som nämns som en av favoriterna och som har spelare med kvaliteter i många bra klubbar. Messi är inte frälsaren längre, men han kan föda några om han får hjälp att skaffa sig tid

Efter semifinalen i EM och ett överlägset VM-kval utan poängförlust, utan att släppa in ett mål, finns det anledning att ha stora krav på Danmark. Dagens lag anses det bästa Danmark ställt upp sedan den gyllene generationen på 80-talet med Michael Laudrup, Preben Elkjjär, Frank Arnesen, Morten Olsen med flera, Laudrup en av Europas bästa spelare under 80-talet, främst i Juventus och Barcelona men han tog också titlar med Real Madrid och Ajax.

Kände inte igen danskarna

Då hette förbundskaptenen Sepp Piontek, en viljestark tysk, som fick in styrka och arbetsvilja i ett tekniskt fint lag. Nio heter ledaren Kasper Hjulmand med förebilder som Johan Cruyff och Louis van Gaal. Han tog sig an erbjudandet att efterträda Åge Hareide som dansk förbundskapten 2020 efter en tid då det danska landslaget tappat sin glans och i förtroende hos den annars så trogna publiken.

Det hade varit mediastrejker och spelstrejker och laget var inte populärt längre. Hjulman sökte efter den danska folksjälen, gjorde studiebesök bland företagsledare, politiska ledare, idrottsledare, musiker, han ville att landslaget skulle spegla de egenskaper som alltid varit förknippade med det danska folket; en blandning av storhetsvansinne och mindervärdeskomplex.

0-0 mot Saudiarabien - och jag kände inte riktigt igen danskarna. Inte samma flytande, sammanhängande spel som vi sett på senare tid, alltför lite hot framåt och en Christian Eriksen som spelade mera bakåt än framåt. Det såg inte så där självsäkert ut som det brukar och jag hade väntat mera av alla de spelare i Danmark som faktiskt - till skillnad från hur Sverige har det - har ordinarie platser och imponerar i riktigt bra klubbar ute i Europa. Säsongen 2021/22 har 38 danska spelare varit på planen i 644 matcher i de fyra största ligorna ute i Europa. Det borde ha märkts tydligare i Danmarks premiärmatch och nu kan det bli ett riktigt drama bakom favoriten Frankrike i gruppen.