Den manar till eftertanke och Iinledningen är fullkomligt magnifik:

”Världen kan inte bara fylla på, somligt måste också upphöra. Helst sker det naturligt, när fenomenen fått något så uppenbart bedagat över sig, att de inte utövar samma lockelse. Olympiska spelen hör numera dit. Deras epok är över. Tecknen på att strålglansen har mattats är många. Det senast är att arrangör saknas till vinter-OS 2030.

När då Internationella Olympiska Kommittén ber Sverige att komma till undsättning är detta verkligen ingenting för Svea att bli stolt över. Förfärat borde hon istället fråga sig vad det är som gör att man går till henne när alternativ saknas. Vad är hon för en varelse? Lättlurad, servil och alltför villig, en arbetslös sköka som gläfser av glädje över en luggsliten kund.”

En effektiv snyting

Citatet alltså hämtat från den alltid fascinerande Lena Anderssons (duktig skidåkare i ungdomen för övrigt) senaste kolumn i Svenska Dagbladet.

Det är en så effektiv snyting till de lättsmickrade herrarna och damerna i svensk idrotts ledning att inte mycket mera behöver tilläggas.

Dock; det finns flera tecken på hur svårt det kommer att bli framgent att arrangera olympiska spel. Vinterversionen kan ju spricka bara på miljön, bristen på snö. Men den allt svulstigare huvudakten, sommarspelen, kommer i framtiden också att bli allt svårare att motivera. 

Krig, pandemier, elbrist, skenande kostnader, finanskriser, onödiga byggnationer, miljöförstöring, flygskam 

Det går att göra listan lång över goda skäl att fundera över om dessa gigantiska evenemang verkligen är motiverade längre. 

När de en gång startade, 1896, var det för att sprida idrotten över världen, få ett internationellt utbyte för ungdomen med hjälp av idrotten. Idag finns det världsmästerskap i varenda gren, till och med i bandy. Både inne och ute. Fastän det knappast kan kallas världsomspännande idrotter.

De olympiska spelen har - om man ser till ursprungstankarna om varför de tillkom - spelat ut sin roll.

Skidvärlden krymper

Och att som RF och SOK nu fundera på nya försök att få hit ett vinter-OS, ter sig alltmera löjligt ju mera man tänker på det. Och hos SvT - som till 2030 fått (nej, köpt, rabatterat men för skattepengar)  tillbaka sändningsrättigheterna - jublas det. 

Man borde kanske notera på att vi just nu har en regering som tycker att de kommersiella kanalerna kan sköta idrotten. Dessutom krävs regeringens ekonomiska garantier vilket i logikens namn borde vara omöjligt att få av den nuvarande blåbruna sörjan.

Man kan också undra om Sverige verkligen ens skall fundera på att vara hantlangare åt ett IOK som så till den mildra grad missköter sitt ämbete, flirtar med diktaturerna och vill släppa tillbaka ryssarna på tävlingsbanorna trots att kriget i Ukraina pågår för fullt. Det finns ingen anledning att gå ärenden åt den sådan organisation.

Det finns flera skäl att fundera över vinteridrotterna just nu. Visst, det är underbart vackert, ursvenskt, att se rödblommiga och leende Jonna Sundling och Ebba Ribom visa världen hur man vinner sprinterlopp på skidor. Men fyra svenskor före två norskor i final, norskt på hela prispallen i herrtävlingen; skidvärlden växer inte, den krymper i takt med att snön smälter och skogarna ligger gröna runt de konstgjorda spåren. Återväxten av talanger uteblir när naturliga snölandskap saknas.

Hyckleriet i SvT

Skid-VM pågår för fullt, jag erkänner gärna min stora entusiasm för just längdåkningen; har bevakat en massa OS och VM och SM, umgåtts professionellt med de härliga personligheterna, jag njuter av miljön, jag minns hur väl en kropp mår som motioneras med hjälp av skidor och stavar. Inte en muskel slipper undan. Men likväl; konkurrensen minskar och idag är den  betydligt hårdare och bredare i skidskyttet..

Dock inte så enormt stort att det berättigar att Sveriges Television skickar åtta personer för att täcka evenemanget. Vad tillför egentligen Helena Ekholm och Magdalena Forsberg? Långt, långt mindre än Johan Olsson och Teodor Pettersson i längdstudion. 

Det är för mycket navelskåderi och för lite kritiskt granskande. Och ingen sportsändning (det gäller inte minst också fotbollen) blir bättre med en programledare och tre (3) s k experter i studion.

Nu, med nyvunna TV-rättigheter och allt, skall vi nog inte förvänta oss någon som helst kritiskt granskning av den pågående OS-sonderingen i SvT. Nu har visserligen den f d TV-sportchefen Åsa Edlund Jönsson gått över till andra sidan (hur kan man?)  och blivit OS-pamp men min tro på att granskarna och journalistiken skall vinna över hejaklacksledarna på SvT har inte nämnvärt stärkts av det.

Läste nyligen att SvT irriterats över att Hanna Öberg i en intervjusituation framför kamerorna druckit av den sportdryck hon sponsras av. Tala om att sila mygg och svälja elefanter. Sponsorerna läses upp, tydliga skyltar visas och i åratal har Sveriges Television ”levt på” att se mellan fingrarna. Arrangörer har sålt ut reklamen i sina arenor under förespeglingen att det skall bli TV-sändning, SvT har erbjudits evenemanget gratis och tillfredsställt annonsköparna.. Det är inte ens smygreklam. Det är tydlig reklam-TV och det är bara blindbockarna på företaget som inte ser det.

Hyckleri är bara förnamnet.