Ja, det är väl troligt att han får köra EM-kvalet i mål även om det blir förlust(er) på vägen men det blir i så fall en stilla och skonsam utfasning av en förbundskaptensperiod som haft sina toppar och dalar. Att Janne Andersson skulle fortsätta som förbundskapten om Sverige missar EM ser jag som helt uteslutet. 

En svår omstöpning

Han har visserligen varit populär och omhuldad av förbundet, och i grund och botten vet jag inte om en annan kapten hade kunnat göra det bättre med det spelarmaterial som finns; många som inte spelar särskilt mycket, inga spelare med dominerande roller i riktigt bra klubblag, systemskiften, nya egenskaper hos spelare att hantera. 

Omstöpningen från ett klassiskt svensk ”kämpalag” till ett tillgodoseende av tekniskt mera avancerade talanger har inte fallit ut väl. Den förbundskapten som fick en så fin start och som så lyckligt gifte ihop sin egen syn på fotboll med de spelartyper som då stod till förfogande har tvingats korrigera sina drömbilder av fotboll efter de nya spelare som dykt upp och rättmätigt gjort anspråk på en landslagsplats. Spelare som individuellt kvalificerat sig för mittfältsrollerna har inte haft den nödvändiga defensiva kapaciteten, lirare istället för krigare har blivit för lättviktigt och Exklusivare forwardstyper som Alexander Isak och Dejan Kulusevski har ännu inte, kontinuerligt och på en tillräckligt hög nivå, kunnat sätta sin prägel på landslaget och plockat åt sig hjälterollerna.

Bättre lirare - sämre lag

Andersson har inte riktigt fått ut det både han och vi vet att de här spelarna i sina bästa stunder kan prestera. Det är, spelare för spelare, säkert en genomsnittligt högre ”lirar-status” på dagens landslag jämfört med det Janne hade när han tillträdde. 

Men det har aldrig varit, kommer aldrig att bli, ett svenskt kännemärke att åka ut i världen och spela skjortan av folk. Möjligen kan man rycka i den lite, kanske knyta ihop den baktill som en tvångströja och begränsa bärarens framfart. 

När det gick som bäst för Janne Anderssons  landslag -  VM i Ryssland 2018 (kvartsfinal) och EM i Tyskland 2020 (åttondel) - fanns Marcus Berg där, den kloke Ola Toivonen, stridstuppen Andreas Granqvist, Micke Lustig och Sebastian Larsson, Albin Ekdahl var friskare i benen, Gustav Svensson gick fram som en slåttermaskin. 

Det var spelare som hade lättare för att acceptera sina roller som grovarbetare, mera anpassningsbara för den fotboll av svensk modell som då och tidigare visat sig kunna bita också mot högre rankade länder och mera avancerade fotbollskulturer. Dagens landslag väger lite lättare. 

Det finns kanske rent av för många spelare med för höga tankar om sig själva att bli världsspelare i egen rätt. De flesta har i så fall ännu en del att bevisa. 

Minnet av ett brons

Nästa år kan bronslaget från USA 1994 fira 30-årsminnet av en sagolik fotbollssommar. Tommy Svensson förfogade över ett lag med flera skarpa karaktärer och ledartyper. Patrik Andersson i backlinjen, Jonas Thern och Stefan Schwarz som både defensiva och offensiva draglok, slitvargar (men också listiga) som Klas Ingesson och Håkan Mild, den just då helt magnifike Tomas Brolin som förenade vilja, löpförmåga, spelsinne och idérikedom som gjorde hans plats i världslaget fullt befogad. Martin Dahlin, med ett självförtroende på Turning Torso-nivå, och Kenneth Andersson spelade en dubbelpipig attackfotboll som vi knappt skådat sedan dess. 

Det var ett undantagslag, ett svenskt landslag som inte bara försvarade sig till framgång utan också erövrade världen med eget, charmigt anfallsspel. 

Mycket tror jag berodde på att spelarna hade starkare roller i sina klubblag då än de som nu skall försöka rädda kvar sin chef, Janne Andersson, på det jobb han naturligtvis älskar. 

Sju spelare - Robin Olsen, Kristoffer Nordfeldt, Victor Nilsson-Lindelöf, Martin Olson, Albin Ekdahl, Emil Forsberg och Viktor Claesson - finns kvar från VM-truppen 2018 i Sovjet. De är alltså fem år äldre nu och med de krämpor som ovälkommet smyger sig på när år läggs till år i en fysiskt slitsam sport som fotboll. 

Av de nyare i truppen, de som snart helt skall klara sig på egen hand, har jag inte riktigt sett vilka som vill träda fram, styra, ställa och dominera. Sätta sin prägel på laget, ge oss ett hopp om nya bronserade VM-somrar.