Svenska Fotbollförbundet har aldrig satsat så mycket pengar i ett enskilt projekt. Lars-Åke Lagrell jämförde Råsunda med arenor i Europa och insåg att här hade vi halkat efter. Händelsernas gång ville att han kunde förverkliga planerna på en ny nationalarena – om än till en kostnad av 3 miljarder, muträttegång och en het arenadebatt.

Bra med speedway och bandy, men...

Oavsett speedway och bandy är det ändå fotboll som ska spelas där i första hand.

Helst av allt vill vi se ett landslag med både kraft och finess.

Men nu när invigningen och festen planeras som bäst finns det ett starkt tvivel.

Nationalarenan har inte råd med ett fotbollslandslag som inte fungerar och som inte lockar massorna.

Den egna revanschen

Sanningen är ändå ofrånkomlig, uppenbarligen är inte den nya generationen elitspelare tillräckligt bra.

En miserabel insats med fega spelare, om än förklarligt då så många är nykomlingar i internationella mästerskap, och en match där alla lyste av revansch och viljan att visa att fullt så dåliga är de ändå inte.

Det är vad vi har fått se i EM.

England vann som en slump

Ukraina gjorde det bra, vågade mera och var fräckare, medan matchen i går hade kunnat sluta hur som helst, ungefär som bollarna studsade. Som en slump vann England.

Men det är ju ingen tröst inför tredje matchen mot Frankrike, ett möte som känns tramsigt eftersom mötet saknar betydelse. Nästan som en bestraffning att behöva spela.

Fast uppriktigt sagt, hur hög klass håller landslaget?

Denne världsstjärna...

Vi har en världsstjärna som blandar och ger. Vars ödmjukhet till det yttre, vars respekt bland övriga, vars personlighet kräver uppslutning som väcker frågor.

Ta hans strålande insats mot Island när han jobbade, styrde och ställde, både spelade fram kompisarna och avslutade själv. Jämför med matchen mot England när han ofta blev stillastående och skulle dribbla för att sedan inte jobba hem tillräckligt och hela defensiven blev sned.

Det kanske beror på lagkompisarna. Hans ego och hans mer eller mindre tydliga frustration gör att de inte förstår hans spelsätt och i sin tur inte förser honom med rätt bollar.

Eller så beror det på honom själv.

Med eller utan Zlatan

VM-kval och invigning på Nationalarenan väntar i höst – med eller utan Zlatan. Just i dagarna är det politiskt oundvikligt att säga annat än att han är med då. När Milan och seriespelet är det mest angelägna är saken annorlunda.

Olof Mellberg och Anders Svensson ser också slutet på landslagsspelet. Men det funkar inte. Utan de där tre i landslaget skulle ryggraden försvinna även om de har sett sina bästa dagar.

Då är man där igen, dagens nya generation är inte tillräckligt bra eller åtminstone inte beredd att klara sig på egen hand.

Han är som alla  vi andra

Med trion räcker inte landslaget till. Utan dem blir det ännu värre. Och nu som vi ska ha tiderna fotbollsfest och ett VM-kval drar igång direkt i höst…

Erik Hamrén såg fullständigt bedrövat ut vid lördagsmorgonens presskonferens. Han erkände också att han tänkte skita i alltihopa. Han sa så. Han reagerade som alla vi andra.

Men framför allt, han sa och han menade det uppenbarligen:

Erik Hamrén glöder i alla fall

”Jag känner mig full av energi. Det är ungefär som när vi fick stryk i Holland, jag känner att här har vi saker att ta tag i och att det finns hopp om att göra det, ja, klara det. Men det kommer att ta lite tid och jag hoppas få tid att jobba med det. ”

Och så fortsatte han:

”Om du tar bort resultatet från i går, även om det inte går, så var det fantastisk atmosfär, fantastiska fans och en fantastisk match. Jag kommer aldrig att glömma den öppna träningen med fansen.  Klart att jag njutit av det som varit bra, men jag vill vinna.”

Han glöder, tack och lov. Brasilien 2014 är kanske inte så avlägset, men han ska också hitta spelarna…