Sverige står inför ett ovisst play off och vi vet inte ens vilken motståndare som väntar.

I Danmark är besvikelsen stor, nationselvan missar VM och det smärtar.

Ändå missar de VM-festen

Själv fick jag rysningar i hela kroppen när 35 000 danskar stämde upp i ”Det er et yndigt land” i Parken.

VM-kvalet mot Italien såg ut att få en gyllene upplösning. I 90 minuter var stämningen på topp, men på övertid förvandlades allt när Aquilani kvitterade. Danmarks möjligheter att komma till fotbolls-VM 2014 försvann med en styrning. Besvikelsen var total när åskådarna tyst vandrade hem i det köpenhamnska höstmörkret.

Konkurrensen i fotbolls-Europa är hård. Danmark höll på att vinna över fyrfaldiga världsmästarna Italien och ändå är Danmarks chanser nu borta.

Blatter medger, men...

Om danskarna föll på oförmåga är en sak, men det aktualiserar frågan om det verkligen är sportsligt rättvist att Europa bara har 13 platser i ett VM-slutspel. Det borde eller måste finnas en annan lösning så att de bästa landslagen får spela i VM.

FIFA:s president, Sepp Blatter, tycker annorlunda. När han uttalade sig på Asiens fotbollsförbunds kongress i maj 2013 var han väldigt tydlig med att det är pengarna som styr.

Han menade att det ska finnas en stark koppling mellan storleken på FIFA:s intäkter från en världsdel och antalet platser i VM. På kongressen sa han att Asien står för 50 procent av FIFA:s intäkter, Americas  för 30 procent och Europa för mindre än 20 procent.

Det är skälet till att Asien får fler VM-platser på Europas och Sydamerikas bekostnad.

...men räknar han fel?

Men inte nog med att det är osportsligt att pengar ska styra antal platser, Blatter har även fel i sak om vi utgår ifrån att uppgifterna i FIFA:s årsredovisning 2012 är korrekta.

Där kan man utläsa att FIFA:s verksamhet finansierades till 85 procent av intäkter från VM medan övriga intäkter i huvudsak är finansiella.

VM-intäkterna består nästan uteslutande av pengar från TV-rättigheter och sponsorer.

TV-rättigheterna står för 58 procent och sponsorpengarna för 39 procent. Av de totala 553 miljoner dollar (drygt 3,8 miljarder kronor) för TV-rättigheterna, kommer 287 miljoner dollar från Europa. Pengarna för TV-rättigheterna i Asien redovisas tillsammans med Nordafrika och är totalt 126 miljoner dollar. Sydamerikas kostnader för sändningsrättigheterna ingår tillsammans med Centralamerika och de uppgår till 83 miljoner dollar. Nordamerika och Karibien betalar 61 miljoner dollar.

Bara väller in pengar

Sponsring är också ett kapitel för sig. Här kommer det in mer än 350 miljoner dollar. I svenska pengar runt 2,5 miljard kronor.

De sex huvudsponsorerna, tre asiatiska företag, två nordamerikanska och ett europeiskt, betalar sammanlagt 177 miljoner dollar per år. Fördelningen mellan företagen redovisas inte. Vid ett antagande att de betalar 30 miljoner dollar var, står Asien för 90 miljoner dollar, Nordamerika för 60 miljoner dollar och Europa för 30 miljoner dollar.

Nästa sponsringsnivå omfattar 130 miljoner dollar och kommer från tre företag från Nordamerika, två från Europa, två från Sydamerika och ett från Asien. Inte heller här redovisas den interna fördelningen.

Störst pengar från Europa

Antar man en jämn fördelning även här så får FIFA 48 miljoner dollar från Nordamerika, 32 miljoner dollar från Europa, 32 miljoner dollar från Sydamerika och 16 miljoner dollar från Asien.

Det finns dessutom nationella sponsorer, i det här fallet brasilianska som betalar 28 miljoner dollar.

Gör man en sammanställning på hur mycket pengar som kommer från de olika världsdelarna med tv-rättigheter och sponsorer får man en huvudsaklig fördelning enligt följande: Asien finansierar 22 procent inklusive värdet av TV-rättigheterna i Nordafrika medan Amerika (vilket jag antar är Nord- och Centralamerika med Karibien och Sydamerika) står för 29 procent.

Europa kommer upp i 32 procent.

Blatters logik håller inte

Europa står alltså för en tredjedel av intäkterna, inte 20 procent som Blatter hävdar, men har bara 13 platser av 32 tillgängliga platser i ett VM-slutspel.

Och mot bakgrund av alla dessa siffror är det omöjligt att finna en ekonomisk logik i Blatters uttalande. Det är dessutom så att om man ser tio år tillbaka så är siffrorna ganska konstanta mellan världsdelarna.

Framför allt sett ur ett sportsligt perspektiv borde Europa ha möjlighet till fler platser, inte färre. Sedan 1998 har europeiska lag vunnit VM tre av fyra gånger. Och tre av fyra gånger har även majoriteten av de europeiska lagen gått vidare från gruppspelet. Europa har således både topp och bred.

Ett annorlunda EM

I ljuset av det här är det inte svårt att förstå att UEFA vill ge de europeiska länderna större möjligheter. Inom UEFA är man på att FIFA marginaliserar de europeiska landslagen mer och mer. Ryktet säger att UEFA nu vill utmana FIFA och dess VM med ett mer betydelsefullt EM.

Det är redan bestämt att från 2016 kommer EM att innehålla 24 istället för 16 lag. Enligt uppgifter kommer UEFA från och med EM 2020 bjuda in fyra topplag från andra kontinenter.

Det betyder att turneringen inte bara ger plats för Europas 20 bästa landslag utan också landslag som Argentina, Brasilien, Japan och Mexiko!

EM blir ett hot mot VM

Under de här förutsättningarna kommer lägsta nivån på landslagen blir högre, till och med högre än under ett världsmästerskap och EM växer till ett hot mot VM.

För ett bättre VM vore ett globalt kvalificeringssystem en lösning. Om endast ett fåtal av VM-platserna bli öronmärkta för varje världsdel frigörs flertalet VM-platser som sedan fördelas genom så kallad interkontinentala play-off.

Systemet skulle ge exempelvis Danmark en möjlighet att kvala in till VM, via ett kvalspel mot till exempel Costa Rica, Iran eller Nya Zeeland.

Ja, kanske även Sverige skulle hitta en lättare väg in till VM.