Det var, om man tar allt i beaktande, kanske den största klubblagmatchen i fotboll som spelats i Sverige.

Malmö FF-Real Madrid 0-2.

Eller skall man kanske skriva: MFF-Ronaldo 0-2.

En fantastisk scen

För så har det blivit; ett väl organiserat och stridslystet svenskt klubblag kan enstaka gånger utmana, rubba, störa och rent av ta poäng mot mycket bra lag i Europa. Men de största klubbarna, en handfull i världsklass, har superfenomenen som gör skillnaden.

Dock; Malmö FF kan med stolthet lägga den här matchen till sitt cv och sin erfarenhetsbank. MFF har nog allsvenskans högsta högstanivå. Men dessvärre också den allsvenska toppens lägsta lägstanivå. 

Real Madrid kan mycket väl vinna Champions League 2016. Men knappast utan Ronaldo.

Det var med hjälp av många omständigheter som den här matchen, på en fantastisk scen för fotboll med underbara kulisser som en njutning för båda ögon och öron, växte sig gigantisk stor.

Bländande!

Real Madrid är världens bästa klubblag i fotboll genom tiderna.

Real Madrid har de dyraste spelaren - Ronaldo.

Real Madrid är den rikaste klubben i världen, 5,21 miljarder.

Real Madrid säljer flest matchtröjor av alla klubbar till fans över hela världen.

Real Madrid är det största fotbollsfenomenet på nätet, Twitter och Instagram.

Real Madrid är den mest vinstrika klubben genom historien med tio triumfer i mästarcupen (först Europacupen, därefter Champions League) och 17 totalt i internationellt cupspel.

Real Madrid vann den första titeln när Europacupen för mästarlag skapades 1956.

Real Madrid har vunnit 32 spanska ligaguld, 19 cupguld.

Svåraste någosin

Det här var kanske den svåraste uppgift ett svenskt klubblag i fotboll någonsin ställts inför.

Med allt detta inräknat och med tanke på att de allra bästa klubblagen i Europa, inte ens ett tiotal, också är de allra bästa i världen tack vare att upptagningsområdet för rekryteringar numera omfattar de allra bästa spelarna från Afrika, Sydamerika, Asien - och Europa.

De allra bästa befinner sig på en nivå långt över vad europeiska klubblag någonsin varit. Europa är större än någonsin, antalet konkurrenskraftiga och resursstarka klubbar flera än någonsin.

Dock skall jag inte efter en lätt euforisk kväll i Malmö hemfalla åt verklighetsskev lokalpatriotism; ser man till prestationer i Champions League gjordes den hittills främsta i svensk klubbfotbolls historia av IFK Göteborg säsongerna 1994/95 då laget i gruppspelet slog både Manchester United och Barcelona och i kvartsfinalerna mot Bayern München spelade 2-2 hemma och 0-0 borta och missade semifinalen.

Glöm heller inte att laget 1986 var en missad straff mot Barcelona från att nå finalen.

Nja, de där försäljningarna...

Prestationerna i toppklass med oklanderligt svenskt fotbollshantverk står Göteborg för, men som enskild match betraktad var kanske den i Malmö på onsdagskvällen störst och svårast.

Just med tanke på Ronaldo.

Bara på den korta tiden från Göteborgs Champions League-spel på 90-talet (laget var inne i turneringen 1992/93, 1994/95, 1996/97, 1997/98) har de bästa klubblagen spetsats och blivit näst intill omöjliga att rå på för ett svensk klubblag, oförmögna att med kontinuitet skapa en taktisk och organisatorisk motkraft.

Till det här året såldes nästan ett helt MFF-lag. En så räddhågad underleverantör som står med mössan i hand får aldrig smaka den där champagnen.

Ändå; om undrens tid ännu inte är förbi, så går det att med yttersta välvilja tänka fram ett 0-0-resultat i MFF:s match mot Real Madrid. Malmös innerbackar glömde bort Ronaldo och hela MFF:s försvar var alldeles för högt i en attack som blev till en Real-kontring med en (1) stackars Youtun kvar i försvaret. Samme Youtun pratade till sig ett rött kort och tvingade MFF att spela av slutet med tio man och med säkerhetsrisken Cavalho som ovan vänsterback. Förstår inte hur Åge Hareide tänkte där och varför han satte in den helt kraftlöse Wolff Eikrem ännu en gång. Han var väl lite yr av all uppståndelse han också, den gode Åge.

Det såg väl också Hamrén

Kvällens man i mina ögon; MFF:s back Anton Tinnerholm som i matchens första sekund tryckte ut både Ronaldo och bollen utanför kortlinjen, fortsatte så energiskt, aggressivt, offensivt och totalt respektlöst. Det blev så att Ronaldo sökte sig till höger och in i mitten för att göra sina mål.

Alltmedan Tinnerholm lyste så starkt att t o m Erik Hamrén borde blivit bländad och förstått att han här har en back med stor internationellt kapacitet. 

Fotbollfest var det. Cavan drack spanjorerna ur. Malmö får återvända till Allsvenskans husmanskost men bara för att konstatera att det bästa bubblet gått dem ur händerna där också. Surt.