Efter en diskussion i självaste Olympia med SOK:s styrelse och ordförandena i 35 olympiska specialförbund har man kommit fram till, att Sverige ligger långt efter jämförbara länder när det gäller stöd från staten och näringslivet till ett olympiskt toppidrottsprogram. Femtio procent mindre än Danmark och Norge när det gäller olympisk idrott om man skall tro ”tiggarbrevet” som SOK gått ut med.

Seglare i medvind

”Storbrittaniens seglingssatsning har mera resurser än SOK:s hela stöd till olympiska idrotter”, säger SOK:s ordförande Mats Årjes.

Mot det kan man väl säga, att också svenska seglingssatsningar under åren haft oerhört mycket mera pengar än andra idrotter eftersom de haft de penningstarka bakom sig och vid stora profekt mera påmint om till sport förklädda reklamkampanjer.

Men ändå; en internationell forskningsstudie visar att Sverige rankas långt efter länder som Schweiz, Polen, Nederländerna, Nya Zeeland och Danmark. 

Riksidrottsförbundet, Sveriges Olympiska kommitté och Paralympiska kommittén hade under 2021 233 miljoner att använda årligen till toppidrottsstöd. Pengar som staten och näringslivet tillsammans genererar.

Det var 1998, efter några olympiska spel med ytterst maget utfall, som dåvarande idrottsministern Leif ”Blomman” Blomberg vid en mottagning i Nagano under de olympiska vinterspelen vände sig till mig och sa: ”Ja, vad faen gör vi åt det här Stolt, det är ju ingen  mening med att söka olympiska spel när vi inte har några konkurrenskraftiga tävlande att ställa upp med.” 

”Du får väl slanta in lite”, sa jag.

”Ja, jag har funderat på det”, sa han.

Inte bästa tiden nu

Och så tillkom den olympiska specialsatsningen med lika stora potter från staten respektive näringslivet; då tillsammans 140 miljoner.

Förbättringarna var påtagliga under spelen som följde. Det fick dock aldrig Blomman uppleva eftersom han gick bort innan projektet var riktigt färdigformulerat och kunde presenteras.

Enligt SOK:s egen ”larmrapport” bör resurserna fördubblas för att kunna upprätthålla dagens konkurrensnivå.

Säg så här; den bästa tiden är inte nu för Moder Olympia.

Det har varit (pågår?) en pandemi, det är krig i vårt närområde, elpriserna springer i höjden helt okontrollerbart, inflationen är hög, prisstegringarna allvarliga för många; framtiden skakig och oviss.

Det är lite kärva tider nu att gå ut och kräva mera pengar.

Staten har haft många hål att täppa till, drabbade företag har fått stöd, idrotten också under pandemin, men det är kanske inte den olympiska prispallen dagens beslutsfattare tittar på med förfäran i första hand utan det faktum att krympande ekonomier gör det allt svårare för föräldrar att hålla sina barn i idrotten. En än viktigare uppgift för staten i dagens samhällssituation - med ett accelererande våld, kriminalitet, dödsskjutningar - är att vara en viktig spelare i en gemensam samhällsinsats för att ta hand om barn innan de hamnar snett. 

Ett kärvare klimat

Därmed inte sagt att man inte kan göra två samhällsinsatser samtidigt - vi vill ju också ha bröd och skådespel - men det kan bli allt svårare att motivera ökade insatser för toppidrott när samhällets alla sektorer skriker efter pengar. 

Det hör också till saken, att idrottares ambitioner att nå den yppersta eliten också kan förverkligas genom deras egen attraktionsförmåga, klubbarnas insatser och kommunernas vilja att stödja sina egna.

Det är hårdare tider, för både enskilda, kommunpolitiker och företagare när så mycket krisar i ett samhälle samtidigt. Så det är i betydligt tuffare tider och kärvare klimat som SOK går ut med håven.

I bakgrunden ligger också den eviga fejden mellan Riksidrottsförbundet och SOK när det gäller att äska medel. Det finns mindre publika sporter, där TV- och sponsorpengarna är rätt obetydliga, som också vill ha stöd. De stora stjärnorna i de glamorösa sporterna klarar sig bra. Sponsorer är också enligt hävd mycket mera intresserade av att rikta sina reklaminsatser utåt med hjälp av skarpa profiler i starkt exponerade och mediabelysta sporter än att skicka in stora summor i en gemensam pott för en mera demokratisk fördelning. De vill synas med hjälp av profilerade stjärnor och tydligt se effekterna av sina åtaganden. Idag gäller synbarhet, tydlighet, profilering, utfall och återbäring. Välgörenhet är inte dagens lösen.

Men, lycka till, med kollekten SOK.! Tippar att de stora näringslivsjättarna mera än staten kan hjälpa till med att hålla uppe olympiakassan på en hög nivå.