Malmö FF ligger nu på sjunde plats i den allsvenska tabellen med Häcken elva poäng före. Djurgården, AIK och Hammarby står också i vägen. Dessutom passeade Göteborg och under måndagen.. Det kan till och med gå så illa att lilla Mjällby från Listerlandet med sin lågprisvariant kravlar sig förbi ”miljardklubben” i södra Sveriges huvudstad.

Varför anställdes Milos?

Så många fel, så många konstiga beslut, så till syns planlöst i formeringen av en trupp som skall hålla en stark stomme över tid.

Milos Milojevic lyckades få sparken från två klubbar (Hammarby och Malmö) på drygt ett halvår så någonting var väl galet med honom. Frågan då: varför anställdes han av Malmö? Hur kan en tränare som hyllas och efter noggrann (utgår jag ifrån) anställningsanalys får jobbet i januari och bara duger fram till sommaren? Två fel i ett kan tyckas. Anställningen och avskedandet.

Milos är som bekant inte ensam. Sundsvall, Helsingborg, AIK och Norrköping har kommit fram till samma simpla lösning på ett förmodligen större problem, Hammarby har väl haft tre tränare på mindre än ett år.

Det tycks vara en tro på att ett Alexanderhugg skall lösa hela knuten. Ledare i högre befattningar, sportchefer, sportdirektören (i Malmös fall) och styrelser försöker skyla över andra orsaker till sina tillkortakommanden.

Malmö har som en interimslösning plockat in relativt nye sportchefen Andreas Georgsson och därmed utgår jag ifrån att Daniel Andersson, sportchefen som befordrades till sportdirektör (varför behöver man både sportchef och sportdirektör är nästa fråga) har tagit klivet ner till sin sportchefsroll.

Oprofessionell proffsklubb

Men istället för att leda laget i Allsvenskan och på jakt efter en Europaplats till nästa år och årets gruppspel i Europa-League, ligger nu en omfattande träningsprocess och blockerar allt arbete. Man har en lista, man hör sig för och intervjuar tilltänkta tränare alltmedan den tillfällige vikarierar med föga framgång (en seger på fem allsvenskan matcher)  och de allsvenska poängen flyger åt alla otänkbara håll (Sundsvall, Sirius, Mjällby, Borås). Bör man inte ha en ny tränare klar innan man sparkar någon?

Sveriges mest professionella fotbollsklubb uppträder föga professionellt i de här sammanhangen och miljonerna ligger där på banken och undrar varför de blir så illa behandlade.

Andreas Georgsson, med bakgrund i MFF:s ungdomsverksamhet och uppdrag i engelska Brentford och Arsenal, tycks alltför blöt för sin uppgift. Jag ser inga ledande krafttag vare sig från honom eller hans förlängda arm därute på planen, den omsusade danske lagkaptenen Anders Christiansen. Enligt klubben mycket närstående källor är Georgsson inte särskilt populär i spelartruppen.

Säsongen startade med ett halvt lag på rehab-kliniken. Om det var som det ryktas att tränaren Milos Milojevic körde för kollektivt hårt så att spelare gick sönder, varför gick ingen av de högre cheferna in och stoppade det och lade om kursen? Någon uppföljning, utredning eller förklaring till den fullkomligt orimliga skadefrånvaron under vårsäsongen har jag inte sett. Men skador är tydligen ett tabu man talar tyst om i klubben nuförtiden. Eller inte alls.

Demografisk obalans

Den demografiska bilden av Malmö FF idag är helt sned. Klubben har köpt på sig alltför många överåriga spelare - det är väl ett tiotal som passerat 30-årsstecket, flera av spelarna är i sin absoluta slutfas, sexton unga (eller bara otillräckliga) spelare har lånats ut till andra klubbar, spelare som kunde gjort skillnad fram till nu har sålts. Erik Larsson, Anel Ahmedhodzic, Amin Sarr, Veljko Birmancevic nu senast, precis när han hittat sig själv och blivit klubbens största anfallshot.

Visst, spelare får erbjudanden om löner som är mångdubbelt större än vad MFF kan erbjuda men de har också långa kontrakt som gör det möjligt att behålla dem ytterligare några år. Om man menar allvar med att blir Nordens främsta lag, om man ser det som realistiskt att tävla på en högre nivå ute i Europa (även i gruppspel), då måste en grupp kvalificerade spelare hållas samman över en längre tid för att skapa en konkurrenskraftigt lag.

Just nu är det slit och släng och lappa och laga.

Sommarens fem nyförvärv har hittills bara gett ett positivt resultat; Moustafa Zeidan (som kom från Sirius) har huvudet högt, riktningen framåt, fin teknik och gott spelsinne (även om också han sviktat i takt med laget de senaste matcherna). I övrigt finns där alltför många alibispelare, rädda om sitt eget skinn och för att ta risker, otillräckliga i det kollektiva försvarsspelet.

Malmö släpper in alltför många mål efter grava individuella misstag för att att vara det topplag man vill vara. Och mittbackar som blir alltför lätt ifrånsprungna och tvingas ta till våld Den senaste matchen bara ett av många exempel på det.

Anders Pålsson är ordförande sedan 2018. Frågan är om inte MFF:s dilemma just nu är av den omfattningen att det har sin plats på styrelsebordet. Är det verkligen tränarna som är problemet? 

Det är så mycket som är märkligt i det som händer och sker i MFF just nu. Och om man nu har Allsvenskans bästa trupp - vilket oinsatta Stockholmsbaserade experter fortfarande tycks hävda - varför märks det inte då i den Allsvenska tabellen?