Nu spelar MFF i Europa-League som enda lag i Sverige och med en primitivare fotbollsvariant för att rädda det som räddas kan och det är väl möjligt att klubben når den där eftertraktade tredjeplatsen i Allsvenskan - med garanterat Europaspel nästa år - men det som brandsläckaren från Norge, Åge Hareide, nu gör är att försöka rädda en säsong som höll på att kantra totalt. 

Bristande fotbollsförstånd

Han kan lyckas. Och räddar han MFF:s allsvenska heder så sprider han kanske en bedräglig förnöjsamhet över en klubb som hade hoppats på mycket mera och är inne på sin tredje tränare för året.

Milos Milojevic fick gå efter sex månader, sportchefen Andreas Georgsson hoppade in som en nödlösning i väntan på nästa nödlösning och gick tillbaka - när Hareide kom - till sitt sportchefsjobb med sin status kraftigt undergrävd efter sitt tränarmisslyckande.

Fem allsvenska klubbar har bytt tränare under säsongen, det ser ungefär lika illa ut i Superettan (jag tror att Örebro SK sparkade sin tränare Joel Cedergren efter en match) och i Division 1.

Vad är det som pågår?

Jo, en monumental uppvisning i bristande fotbollsförstånd hos de styrelser som är ytterst ansvariga för klubbarna. Det är då en himla tur att 51-procentsregeln räddades kvar i svensk fotboll, för jag blir mörkrädd när jag tänker på vad dessa otillräckliga styrelser hade kunnat ställa till med om det kommit  oligarker och  oljesheiker från tvivelaktiga länder och velat vara med och leka.

Reformera styrelserna

Allsvenskan har uppehåll för landskamper just nu, det återstår sju omgångar, det blir en dramatisk kamp i toppen, en gastkramande överlevnadsduell i botten. Fick tränarbytena någon effekt? Ja, MFF har hittills gått plus med Hareides inledande segrar mot Norrköping och Helsingborg som också blev ett bättre lag under sommaren men ändå i bästa fall får lita till en kvalmatch för att hålla sig kvar.

AIK tycks ha tappat strukturen alldeles och slåss knappast om guldet, Norrköping har inte rört sig i tabellen trots dansk dynamit på bänken, och Sundsvall, ja det Norrlandsfönstret kommer inte bara att stängas, det kommer att spikas igen. Inte ens Pep Guardiola hade kunnat göra något för att rädda allsvenskans sämsta lag på flera år.

Jag har skrivit det förr, jag måste göra det igen; det är så tröstlöst att läsa dessa lovord över en nyanställd tränare för att några månader senare tvingas lyssna till överslätande - men alltjämt positiva - omdömen och inga riktiga förklaringar alls till varför tränaren måste gå. Kan man åtminstone inte vara ärliga. ”Det behövdes en ny röst”. När det kanske behövs en ny ordförande.

Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, sa min gamle svensklärare.

Gradera upp valberedningen

Det är inte tränare som behöver bytas - det är styrelserna som behöver reformeras.

Och vem avsätter styrelsemedlemmar, vem förnyar i den högsta ledningen?

Jo, valberedningen - och medlemmarna.

Valberedning är någonting man slentrianmässigt väljer i hast i slutet av ett styrelsemöte när alla vill komma till matbordet och baren.

Alltför få funderar över det faktum att valberedningen kan förändra en hel förening.

Tyvärr arbetar många valberedningar också slentrianmässigt. Under Cavalli-Björkmans tid som ordförande i MFF stod den i direktkontakt med ordföranden som inför varje årsmöte ringde valberedningens ordförande och berättade att han tänkte sitta kvar. Så var den saken klar…

Valberedningen är som ett decharche-utskott, den skall övervaka styrelsens jobb under hela året, lyssna, höra sig för, intervjua de som arbetar närmast de ansvariga och komma fram till om den här styrelsen och dess ordförande åtnjuter förtroende, om den fattar rätt beslut, om den duger. Lyssna med medlemmarna om de har andra förslag.

Det här är processer som jag gissar sköts riktigt uselt ute i klubbarna.

Titlarna viktigast

Det är sorgligt om styrelser är så enfaldiga att de tror att ett tränarbyte löser alla problem men inte har förmågan att se på sig själva, sina fel och brister.

När jag tittar på t ex Malmö FF:s styrelse finner jag massor av fina titlar, höga utbildningar, gedigna tjänster i näringslivet. En gång i tiden såg MFF alltid till att behålla kontakten med gräsrötter, spelare och fans genom att låta någon eller några riktigt fotbollskunniga sitta i styrelsen. Nu tycks titlarna vara viktigast. 

Med alltmera ägande och allt större rikedom tycks det numera finnas plats bara för jurister, civilekonomer, företagschefer och it-folk. De har överlåtit fotbollsbesluten åt sina tjänstemän. Man borde försäkrat sig om bättre fotbollsexpertis också i styrelsen. Jag tror MFF delar det här problemet med många klubbar.

Det är, som sagt, full möjligt att det ordnar sig på acceptabelt vis för MFF till slut men en säsong med rekordmånga på skadelistan, tre tränare, en snedvriden åldersstruktur, för låg lägstanivå, plattmatcher mot bottenlag, för många gamla, sega, skadebenägna spelare som förlorat sitt värde på marknaden gör, att det måste förstärkas med högre, konstruktivt och beslutsamt fotbollstänkande. Självinsikt och mindre prestige.

Den här fåniga ”tränarslakten” måste det bli slut på.

Djurgårdens IF med den kloke Bosse Andersson som sportchef har byggt klokt och tryggt och utan desperat vinddrag i transferfönstret och är värd att ta hem den årets Allsvenska där de nu har lagt sig i vinnarhålet.