Det för inte lätt för en förbundskapten att efter en förlust så tydlig och odiskutabel gå fram till EM-studions bord och försöka förklara vad som skett därute på Friends för några minuter sedan. Belgiens store målskytt Lukaku visade precis allt vad han kan innanför straffområdet, alltför veka och ouppmärksamma försvarare lurades att blotta sina svagheter och straffet var skoningslöst.

”På det hela taget gör vi en bra match”, sa Andersson.

Försvarsmuren rasade

Han behöver inte ha alldeles fel men det klingar likväl falskt när folket därhemma i sofforna och ett fullsatt Friends sett ett av världens högst rankade lag leta upp de svenska bristerna och sätta in ett tryck som fick försvarsmuren att rasa.

Det är ingen sensation att Belgien slår Sverige. Det är ingen skandal att förlora mot gruppens stora favorit men - det som gör mig lite bekymrad; Andersson sa att han skulle slå Belgien på svensk vis men varför ställde han då upp med ett alltför offensivt mittfält?

Jag skrev det redan i fjol när Janne gjorde sina experiment för att få ut mera av sina offensiva pjäser - Isak, Kulusevski, Forsberg - att man måste ha arbetshästar på planen också. Man måste kunna vinna bollar högt för att ha en kortare och enklare väg att kontra och förse spetsspelarna med bollar.

Svanberg, Olsson, Gustafsson, Forsberg - ett mycket spelskickligt , tekniskt och kreativt mittfält. Men var det rätt spelare i en match där Sverige skulle spela ”svenskt” igen?

Det har alltid märkts på det svenska spelet när slitvargen Albin Ekdahl saknats. Han och Sebastian Larsson var två pålitliga slitvargar när Sverige skulle försöka komma till tals mot Spanien, Italien och andra lag högt upp i näringskedjan.

Det räcker inte med lirarna. Krigarna är ett måste och det var åter med en alltför naiv taktik som Sverige gick till verket.

En vallningsmiss?

Visst, det fanns några svenska chanser också. Kulusevski - han som försökte mest och var bäst - hade en boll snurrande på mållinjen, Forsberg förhastade sig och halkade i en jättefint läge, Svanberg också. Svenskar halkade - det gjorde inte belgarna. Var det helt enkelt en vallningsmiss? En gammal pålitlig svensk ursäkt så här års.

Det är ju i det kliniska utnyttjandet av specialbegåvningar - som Lukakus effektivitet och den högre kantspelarens, Lukebakio, framfart och passningsskicklighet - som Belgien straffar Sverige.

Med den uppställning som Andersson valde mot belgarna fanns inte spelarna som slet tillräckligt i defensiven för att erövra bollarna, det var lite för många lätta pjäser på planen; jag hade velat se både Jesper Karlström och Viktor Klasson från start. Forsberg gnetade på för att hjälpa till att låsa belgarnas farliga högerflank men tappade därmed också bort sig i det offensiva. Det gick snett i personalbesättningen och rollfördelningen därute på planen.

Det är ett allvarligt bekymmer - med så många kreativa svenska spelare på planen - att man under en hel match nästan inte får fram en enda vettig löpboll på Alexander Isak som visar så fin form i Newcastle. Trots Anderssons val av tekniker som Samuel Gustafsson och Christoffer Olsson. Inte tillräckligt destruktiva, inte tillräckligt kreativa.

Mycket kvar av kvalet. Azerbajdzjan på måndag.

Zlatan då?

Nej, jag förstår ärligt talat inte vad han har i den här truppen att göra. Det här gruppen måste klara sig själv ute i världen nu utan ”pappa” som reseledare.

Och när nu Zlatan slängdes in mot slutet; varför östes inte hänsynslöst höjdbollar mot honom?