Hur i herrans namn går det att köra i diket ett sånt här år? Den spikraka färden längs en bred motorväg var kantad av överraskande framgångar, av ökande publiksiffror, av massiva pressrosor från skilda håll.

Ny ekonomisk smäll

Lik förbaskat drar klubbledningen plötsligt i nödsignalen. Kassan blöder, så räkna med ett nytt årsminus landar på 10 miljoner, enligt färsk prognos. 

Då hävdar insiders ändå att årsredovisningen kommer landa på ännu rödare siffror, runt hemska 13 miljoner.

Nödåtgärderna har varit många, och delvis svårbegripliga. Att klubbdirektören Martin Kurzwelly tvingades iväg hade gått att förstå om det givits en förnuftig motivering. Nu fick han gå med svansen mellan benen, utan annan förklaring än han jobbat för mycket. Lika tragikomiskt var att kocken Fredric Bergstrand ansågs överflödig, efter att inte fått laga guldpytt i klubbhuset sedan 2007.

Men det värsta nackslaget drabbades Blåvitt-fansen av på ett medlemsmöte i veckan. Kamratgården ska säljas. 

Det sköna stället i Delsjöterrängen står för ovärderliga symbolvärden. Här lades grunden till den mest framgångsrika perioden i svensk klubblagshistoria. Hit kom 1979 en okänd Sven-Göran Eriksson med radikala idéer, här skapades en anda av märkligt slag, här utvecklades talangfulla grabbar till fullfjädrade proffs, här gömde Torbjörn Nilsson lagkompisarnas alla högerskor i en frysbox sedan han just lagt av sommaren 1986.

Klubbens hem

Kamratgården är varje blåvit spelares drömlika hem, också i nybyggd tappning. Att i hemlighet avyttra en sån raritet känns som rena helgerånet. 

Fanns det inga andra lösningar på ett finansiellt dilemma? Klart att det fanns.

Den vilda jakten på SM-guld och guldglittrigt Europaspel har lett IFK Göteborg för långt. Klubben är inte unik i det avseendet. Många klubbar har tappat fotfästet när Champions Leauges jackpot siktats i fjärran. 

Få når ända fram. Och för dem som gör det återstår att nyttja intäkterna klokt. Fråga Malmö FF.

Svensk klubblagsfotboll har en svår position – och den lär inte bli enklare framöver.

Själv kallade jag Bosmandomen 1995 ”oroväckande för många mindre länder”. Men att den skulle få såna följder som vi sett under senare tid var omöjligt att förutspå. Rika storklubbar blir allt rikare och fattiga allt fattigare – om de försöker hänga med i den galopperande penningcirkusen.

Att våga säga nej

Här gäller att hålla huvudet kallt, att agera klokt, att våga säga nej till spelarnas ofta ohemula lönekrav. Det är just där den stora utgiftsposten ligger för Blåvitt, inte på att den uppskattade kocken också vill ha viss ersättning.

Här är ett skäl till dagens situation: IFK har handlat för dyrt och pressats att sälja för billigt, även om exporten inbringat 45 miljoner de senaste två åren. Att med de intäkterna gå mer än 23 miljoner back känns….ja, oprofessionellt.

Det finns en annan orsak till den ekonomiska problematiken. Den är än känsligare. Klubbens ungdomsakademi kostar enorma pengar. Totalsumman för tio års verksamhet ligger enligt Expressens beräkningar runt 100 miljoner.

Blott två egna spelare

Investeringen har räntat sig dåligt. För det hiskeliga beloppet har IFK fått fram blott två av dagens A-lagsspelare: Gustav Svensson och Gustav Engvall. I den bästa av världar går att sälja Ölands-fyndet Engvall dyrt till någon internationell bjässe. Men det vill man se först.

Paradoxalt nog käns en välskött akademi snarast som en kvarnsten runt halsen. Spelare som lämnat intygar att de haft det onödigt välordnat i Blåvitt-familjen. Där finns allt inom räckhåll, där tränar de så mycket att de sällan känner sig motiverade till förkovran på egen hand.

Framförallt uppfattar många talanger att glipan till A-truppen är alltför smal att försöka tränga sig igenom. När det verkligen gäller föredrar klubbledningen kostsamma värvningar med attraktivare CV. 

Blev Föreningen Norden i stället

Succén med skyttekungen Lasse Vibe stimulerade IFK Göteborg till att bli en allt tydligare förlaga till Föreningen Norden. Mängder av spelare från grannländerna har dragit på sig blåvit tröja: Hjalmar Jonsson, Thomas Rogne, Haitam Aleesami, Thomas Mikkelsen, Sören Rikes, Jakob Ankersen, Mads Albaek. Såna värvningar är inte gratis.

Nya tider stundar på Kamratgården. Där fortsätter nu IFK Göteborg verksamheten som hyresgäster. 

Målsättningen 2016? Att ta klubbens 19:e SM-guld. Något annat godkänns knappast  av tusentals hängivna supportrar.

Låt det istället ta tid. Kusinen Frölunda HC var i liknande läge med 25 miljoner i skulder år 2000. Receptet blev hårt åtdragna skruvar och kraftigt sänkta löner. Tre år var klubbens svenska mästare.

Så visst kan det mirakelkurer lyckas.