Jag har läst Fredrik Backmans bok Björnstad. En berättelse om kärleken till en folkrörelse, men även om manlighet, identitet och längtan efter att få visa vem man verkligen är. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.

Brottet som begås, som får rubriker i många tidningar och som får allvarliga konsekvenser. Där förövaren beskyddas och offret helt glöms bort. För berättelsen om Björnstad är för mig verklighet som ligger nära i tid.

Utveckling gynnar alla 

En polisanmälan resulterar i en offentlig dom som föreningen får i sitt knä att ta ställning till. Hen, förövaren är en väl sedd person med stora ambitioner. Fantastiskt ledarämne som skapar gemenskap och bygger broar på olika sätt inom föreningen. En person som lever sin idrott, andas och levererar tips och ideer på utveckling som gynnar alla. Men som har begått ett oförlåtligt brott. Hur ska man göra. Ta ifrån hen alla uppdrag, dra in vissa eller helt enkelt utesluta. Men är det rätt mot hen som är en fantastisk person, att ta ifrån hen kraften och energin att påverka. 

Jag står framför dem, huden knottras och håren reser sig. Ryser till och vet inte om jag ska stoppa diskussionen eller lita på processen. Jag tar ett stort andetag men hinner inte säga något när en av ledamöterna tar till ordet. Säger bara:

– Men offret då?

Det blir tyst. Jag skulle vilja höra alla dessa tankar som rörs inom allas huvuden.  

Anklagande blickar

Ledamoten fortsätter, offret har sagt till mig att det är oerhört svårt att vistas ute. Helst när det är mörkt och hen inte ser vad som närmar sig bakifrån. 

Rädslan att möta anklagande blickar och det värsta, att få blicka in i förövarens och veta. Rädslan att gå på fest och möta förövaren, se andra skrattar och blir tyst när de märker att offret finns där.

Alla stirrar ned i sina papper och förblir tysta.

–  Förövaren ska uteslutas, offret ska vi stötta och ge all tid och förståelse!

Det är kassören som tar ordet och det är ingen som säger emot. 

Tack, tack gode gud för kassören, tänker jag och slappnar av.

Det är ingen som protesterar, ingen som har några invändningar och efteråt tänker jag igenom kvällen. Skulle utgången ha blivit likadan om det var jag som tagit ordet. Tror inte det.

Utdrag ur brottsregistret

Föreningen diskuterar hur de ska kommunicera ut detta och på vilka grunder. Kvällen blev lång, beslut tas ett efter ett som landar bra i magen för hela styrelsen. Att processa fram en krisplan läggs på agendan och sedan tas ett enhetligt beslut.

Föreningens styrelse kommer att begära att alla ledare ska visa upp ett utdrag ur begränsat registerutdrag från brottsregistret varje år.

Har din förening en krisplan?