För bara en liten stund sedan meddelade nämligen franska tennisförbundets president Bernard Giudicelli att tidigare dopningavstängda Maria Sjarapova inte får ett wild card till årets andra Grand Slam-turnering.

Stort tack !

Med sitt beslut visar Giudicelli och hans stab en moral som flera turneringsarrangörer tyvärr saknar.

WTA-turneringarna i Stuttgart, Madrid och Rom har tidigare i år rullat ut röda mattan för den 30-åriga ryskan som genom sitt fusk åsamkat sporten mycket stor skada.

Att hon sedan 26 april får spela igen är illa nog.

Hon skulle enligt reglerna ha blivit avstängd i fyra år, Internationella tennisförbundet (ITF) nöjde sig med två år och Court of Arbitration (CAS) sänkte straffet till 15 månader.

CAS sa sig nämligen tro på Sjarapovas förklaring att hon inte dopat sig medvetet.

Sällsynt godtroget förstås.

Ätit i tio år

Sjarapova har enligt egen utsago ätit Meldonium i tio år.

Första anuari 2015 kom Meldonium upp på Wadas varningslista vilket sände en tydlig signal om ett eventuellt förestående förbud.

Det kom ett år senare. I december 2015 informerades spelarna vid minst fem tillfällen skriftlig information om att Meldonium skulle finnas på dopningslistan från första januari 2016.

Men det säger sig Maria Sjarapova inte ha haft en aning om.

Både ITF och CAS köpte hennes förklaring men såg ändå lite olika på hur allvarlig hennes förseelse är.

Om dopade utövare ska bedömas efter trovärdigheten på sina bortförklaringar är idrotten inne på en farlig väg. Vem talar sanning? Vem ljuger? Och framför allt: Vem säger: ”Jo, jag visste att det är förbjudet men tänkte att jag nog klarar mig” - någon?

Professor Arne Ljungqvist har under alla år med emfas informerat om att den enskilde individen ansvarar för vad han eller hon stoppar i sig.

Svårare än så ska det inte heller vara.

Maria Sjarapova var dopad under 2016 års Australian Open och skulle ha stängts av i fyra år. Punkt.

Pengarna viktigast

Att hon redan är fri att spela kan tennisen inte göra något åt. Men naturligtvis skulle hon ha fått börja om från scratch och kämpa sig tillbaka till de stora turneringarna.

Det är stötande att arrangörer tilldelar henne wild card för att på så sätt få mer fart på biljettförsäljningen.

Kan man då inte förstå arrangörer som säljer bort sin moral för att ha en tidigare världsetta som affischnamn också förstå de som menar att damtennisen behöver Maria Sjarapova och i synnerhet nu då gravida Serena Williams lyser med sin frånvaro på touren?

Nej! Nej! Nej!

Det har aldrig funnits, finns inte och kommer aldrig att finnas en idrottare som är större än sin idrott.

Att påstå att en spelare som fuskat sätter färg på sporten är djupt respektlöst mot alla de spelare som med ärliga medel kämpar för att nå framgång.

Därför är beslutet att inte ge Sjarapova en friplats till Roland Garros

inte bara välkommet utan också oerhört viktigt. Inte bara för turneringen utan också för sporten. Jag tror inte att arrangören behövde någon betänketid för att komma fram till beslutet. Att detta meddelades i dag och inte tidigare har sin förklaring: det är just tisdagen den 16 maj arrangören meddelar vilka spelare som tilldelas wild card till årets turnering.

Publikfest – utan Sjarapova

Det franska förbundet satsar stora summor på antidopningsarbete och det hade varit orimligt om förbundet samtidigt gett en sett till rankning okvalificerad och tidigare dopad spelare en friplats i startfältet. Turneringen på Roland Garros är en garanterarad publikfest – Sjarapova skulle i den meningen gjort varken till eller från.

Spelmässigt hör den femfaldiga Grand Slam-segraren – bland annat Paris 2012 och 2014 – hemma där och hon skulle också kunnat ha gått mycket långt eftersom damtennisen är vidöppen i annars överlägsna Williams frånvaro.

Inte heller den 35-åriga amerikanskan är omistlig för sporten.

Visst är hennes frånvaro att beklaga.

Men ändå långtifrån lika beklagansvärd som Sjarapovas närvaro skulle ha varit.

Tack!