Lionel Messi, den katalanskt anpassade lille argentinaren med trollspöet i sin hand och Cristiano Ronaldo (snyggast, bäst och rikast som han brukar presentera sig), med toreadorens utstrålning och kroppsspråk.

Men inte ens ett fotbollsfenomen i världsklass räcker längre till i dagens allt bättre organiserade fotboll. Och i landslagen har varken Messi eller Ronaldo den omgivning som krävs för att de också skall nå sina optimala nivåer. En stjärna behöver sitt entourage. 

Pelé lyser ur sin samtid, Maradona tog fotbollens ekvilibristik ännu ett steg men nu har vi samtidigt (och en viss Ibrahimovic gjorde dem sällskap ibland) följt Messi och Ronaldo som rivaler i de spanska storklubbarna och om troféerna som världens bäste får bära hem.

Samtida fenomen

Messi den lite tystare och inåtvände som bedrägligt ser ut som om han ville låna ut bollen innan han bara vänder ryggen till, med boll och allt och försvinner, in i minerade straffområden och med en närmast övermänsklig bollkontroll och teknik tar sig dit han vill för att avgöra matcher.

Ronaldo, tuff och självsäker, löpstark, skjutstark och med ett briljant huvudspel, han viftar med muletan och sticker med sitt svärd och visar med sina gester vem som äger arenan. Tjuren tillintetgjord.

Två samtida fotbollsfenomen som förgyllde sin (troligen) sista VM-turnering. De är 35 och 37 år nästa gång.

Och ändå får de inte vara med längre och glänsa och för första gången sörjer jag inte stjärnfallet. Jag brukar annars alltid hålla tummarna för att de största skall hållas hela och skadefria och vinna så att VM verkligen avgörs av de bästa.

Det är annat nu.

Det bästa som spelats

Jag sticker ut hakan och säger; VM i Ryssland - på väg att bli en dundersuccé med fantastiska arenor, underbar publiken, jättefina matcher, sagolika mål - är nog det bästa som spelats - sett till rekordmånga, högklassiska spelare.

Vi kan tappa bort Messi och Ronaldo utan att gråta och i vetskapen om att det vimlar av världsstjärnor i flera lag än någonsin tidigare.

Så hög klass på spelare i så många jag har jag aldrig sett i ett och samma VM.

Frankrike och Argentina spelade en åttondelsfinal på högsta nivå, Messi hann visa sin genialitet innan han drog sig tillbaka samtidigt som framtidens stora stjärna, Kylian Mbappe (PSG), 19 år ung, fick sitt stora internationell genombrott. En straff, två fantastiska mål. Med en speluppfattning och en kvickhet och fantasi som utmanar den moderna taktiska fotbollen. Vilken stjärna!

Just detta, att medan så många av fotbollens världsstjärnor finns med samtidigt som en ny, fräck generation visar sin mognad, bekräftar för mig att det nog aldrig i en VM-turnering funnits så många högklassiga spelare från flera länder och generationer som just nu i Ryssland.

Många gör sällskap

Man kan misstänka att många av dem gör Messi och Ronaldo sällskap ut ur VM-historien men med tydliga avtryck i böckerna. Andres Iniesta, ett av de största genierna, länge världens bäste bakom Trollkarlen och Matadoren, Sergio Ramos, försvarsgeneralen, David Silva, Pique, Busquets i Spanien, alla över 30.

Pepé, elak men bra, i Portugal, 33, förmodligen sista VM-resan.

Kroatiens Luca Modric (som jag tycker varit VM:s bäste spelare hittills), hans kumpan på VM:s bästa (?) mittfält, Ivan Raketic och tuffe forwarden Mario Mandzukic är alla över trettio, så kanske är det här sista gången på länge som de kan ge Kroatien (en av turneringen bästa lag så här långt) en stor framgång.

Brasiliens följsamme innerback Thiago Silva, den bedårade virvelvinden Marcelo gör nog sina sista turneringar.

Oförklarad gåta

Tyskland har ett antal lite överåriga att göra upp med men harockså tt lag som höjer den här VM-turneringen. De klantade bara till det. VM:s största och oförklarade gåta: Hur kunde Tyskland missa åttondelen med den truppen?

Mexiko, ännu en av de trevliga överraskningarna (uppvisningen mot just Tyskland makalös).

Men innan veteranerna lämnar scenen gör de det i sällskap med spelare i sin fulla blomning, andra med en lysande framtid som Salah i Egypten, Neymar och Coutinho i Brasilien, Harry Kane i England, Christian Eriksen i Danmark, James Rodriguez i Colombia, Belgiens de Bruyne, Hazard, Mertens, Lukaku, Mexikos Lozano, Frankrikes Mbappe, Griezmann, Varane, Umtiti, Kanté, Argentinas Dybala (Juventus) som inte fick spela, Rushford i England, Isco i Spanien.

Finalerna sällan bäst

Vi känner dem alla från de europeiska ligorna och Champions League. De kommer från hela värken, samlas i de rikaste klubbarna, utvecklas i de mest kreativa miljöerna där konkurrensen är hård, villkoren tuffa och lönerna därefter.

Mycket återstår i VM men jag väljer att värdera en nu, medan åttondelsfinalerna pågår, när de allra flesta stjärnspelarna finns kvar, när inte varningar och skador hunnit släcka stjärnorna. Det är inte sällan så här dags i VM-turneringarna de bästa matcherna spelas. VM-finaler är sällan de mest underhållande. Trötthet, skador, avstängningar, sätter sina spår.

Sverige och Danmark tog sig alltså helskinnade ur sina grupper i en VM-turnering lika glimrade som en stjärnbeströdd himmel i augustimörker.

Och jag har inte ändrat mitt tips. Frankrike har det bästa och mest spännande laget i Ryssland.

- - -

PS. Med allt detta positiva sagt; Spanien åkte ut på straffar mot Ryssland. Nej, Spanien - det klart bättre laget, med spelare som jag räknar in bland de största i detta VM -. åkte ut på nonchalans, på andefattig fotboll, på fegt sidleds - och bakåtspel; de offrade inget, vågade ingenting, gav sig inte ens en chans att visa sin klass. Berömligt att se. Nästan ett hån mot fotbollen som konst att överbetalda fotbollsmästare i världens bästa klubbar beter sig så. Spanien grävde sin egen grav. Adios!