Det är min första tanke när jag får lite heads up på hur Hästnäringens stiftelse låter högskolan i Dalarna ta fram en modell för att mäta Hästnäringens samhällsnytta.

Det borde nämligen inte behövas. Å andra sidan har stora aktörer som tillför massor med samhällsnytta som golfen och elitfotbollen landat i samma slutsats, dvs att det finns ett strategiskt intresse att ta fram underlag för hur mycket samhällsnytta man skapar för att politiker på kommunal, regional och nationell nivå inte av okunnighet skall agera på ett sätt som skadar.

Brutto 60 miljarder

Hästnäringen är i pengar i stort sett lika stor som idrotten om man tar med spelet, Dvs bruttoomsättning på upp emot 60 miljarder, genererade skatter på 30 miljarder och tiotusentals anställda. Det är den ena delen av Hästnäringens samhällsnytta. Den är relativt enkel att mäta.

Hästnäringen är också en del av landsbygdspolitik, något som våra politiker prioriterat de senaste åren. Inte för att de egentligen vill göra något för att ge landsbygden bättre förutsättningar utan för att de är livrädda för den här typen av konflikter som gör att samhället inte håller ihop.

Kvinnliga chefer kommer härifrån

Ridsporten som en stor del av hästnäringen är bäst på att skapa kvinnliga ledare i näringslivet. Det finns inga siffror men min bedömning är att bland kvinnor på chefspositioner så finns det i många fall en bakgrund i stallet. 

Man lär sig som ung att ta ansvar för ett levande djur, man gör det i en grupp, man går ofta vidare till positioner som förtroendevald och det ger en bra grund för en karriär.

Ridsporten är också tillsammans med gymnastiken en av få idrotter där majoriteten är tjejer. De kommunala stöden till idrotten är inte jämställda och här levererar landets ridklubbar, privata hästgårdar och medelklassens föräldrar mer nytta än de får betalt för.

Ofantlig samhällsnytta

Travsporten genererar ensamt mer i skatter till samhället än vad staten ger i totalt bidrag till hela idrottsrörelsen. Med +30 travbanor över hela landet är man en folkrörelse där hästägarna idag får ca 30 procent av sina kostnader för att vara spelobjekt täckta. 

För hästägarna i den ideella organisation är det så enkelt att även med den nya lägre spelskatten så beskattar man här olönsam verksamhet på en högre nivå än vad Astrid Lindgren råkade ut för i Pomperipossa debatten på 70-talet (yngre läsare får fråga sina föräldrar)

Slutsatsen när man tittar på hästnäringens samhällsnytta är att den är ofantlig och att vårt politiska system inte hänger med i samhällsutvecklingen när det gäller att på ett konstruktivt sätt stödja civilsamhället.

Politikernas okunskap

I ett annat seminarium i Almedalen där jag medverkade efterlyste Saila Quicklund,  Moderaternas talesperson för idrottsfrågor, att RF borde göra mer för att påvisa sin samhällsnytta. 

Jag delar hennes åsikt från ett annat perspektiv, nämligen att vi inte kan förvänta oss att våra valda företrädare har kunskap om det de fattar beslut om. Det är trist men det får vi leva med.

Skall Hästnäringen få det stöd och de förutsättningar de behöver måste de utbilda våra politiker om den samhällsnytta de levererar. Att utbilda politiker måste vara den ultimata samhällsnyttan.