Nackdel Sverige: Regeringen och ansvariga politiker måste säga ja till den slutgiltiga ansökan som IOK vill ha före årets slut. Just nu vet vi inte vilket parti som tar makten eller hur maktfördelningen ser ut i Stockholms stadshus. I juli 2019 fattar IOK beslutet.

Det är Stockholm som söker de 25:e vinterspelen 2026 inklusive Paraoympics. Enligt SOK, Sveriges Olympiska Kommitté, kommer notan att sluta på 9 miljarder kronor. IOK, internationella Olympiska Kommittén, skjuter till en miljard dollar, nio miljarder kronor i nuläget. 

Staten måste garantera de resterande fyra miljarderna. Många röster höjs för och emot spelen. Rädslan för ökande kostnader är stor. Många som säger nej har förmodligen inte klart för sig att IOK bidrar med 13 miljarder kronor.

Tre miljarder i vinst

Richard Brisius, 50, är vd och kampanjledare för Stockholm 2026, han utsågs i fjol. Brisius är välkänd i seglarkretsar. Han har deltagit i två jorden-runt-kappseglingar och varit projektledare för fem.

- Med hänsyn tagen till undanträngningseffekter så beräknas spelen medföra skatteintäkter om minst tre miljarder kronor, säger han.

En som inte håller med är Tommy Andersson, professor i turistekonomi på Göteborgs universitet. Han säger att han är säker på att budgeten spricker.

- Det är så himla onödigt att det alltid bluffas fram en minibudget som aldrig hålls. Dessutom räknas de framtida intäkterna för högt, enbart för att kunna visa på plus, säger han.

Spelen i PyeongChang i vintras kostade över 100 miljarder. Ändå meddelar arrangören att spelen gick med en halv miljard kronor i vinst. Tidigare har bara två olympiska spel gått med vinst: Los Angeles 1984, Salt Lake City 2002.

Vinter-OS har blivit en koloss och det vill IOK ändra. Tillbaka till framtiden, ungefär. När jag var på mitt första vinter-OS, 1980 i Lake Placid, 2 700 invånare, var det 1 072 deltagare. I PyeongChang: 2 930 deltagare.

1900-talets största skräll

Lake Placid, i staten New York, var landet idyllen. Jag fick vara med om 1900-talets största idrottssensation, enligt ansedda Sports Illustrated. USA-Sovjet 4-3, som kallades senare kallades för Miracle on Ice. Medelåldern i det amerikanska laget var 21 år.

 USA tog guldet men felaktigt tror många att saken var klar efter skrällsegern. Så var det inte. Finalspelet avgjordes med fyra lag, Sverige (brons) och Finland också. USA var tvunget att besegra Finland i sista matchen för att ta guldet, det blev seger.

Någon olympisk känsla var det svårt att uppbringa i Lake Placid. Lika svårt var det 1992 i Albertville. Grenarna avgjordes på olika platser. Jag befann mig i en by med namnet Les Saisies med en enda gata. Där avgjordes längdåkning och skidskytte. 

Orsaken till att franska Albertville fick spelen tillskrevs den alpina fantomen Jean-Claude Killy, nationalhelgonet som tog tre guld i Grenoble 1968, då med bara tre grenar på det alpina programmet, slalom, storslalom, störtlopp.

Norskar, norskar…

I Les Saisies var det lika svårt som i Lake Placid att få någon olympisk känsla. De tillresta norskarna, som Gunde Svan säger, var i sjunde himlen. Björn Dählie och Vegard Ulvang tog två guld och ett silver vardera individuellt plus guld i stafetten. Som det inte var nog tog Terje Langli ett brons.

I den krog som gällde i byn satt segerrusiga (med betoning på rusiga) norrmän, viftande med flaggorna och sjöng ”Sejern är vår”. Jag längtade hem.