För det första så har SHL under de tio åren jag följt dem aldrig föreslagit en stängd liga. SHL kan inte ens göra det då det formellt är förbundet som äger rätten till seriesystemet. Förbundet har dragit igång en utredning om hur ett framtida seriesystem skall se ut. 

Den görs i förbundets regi och ingen av oss vet ännu exakt vad den leder till då den redovisas senare i höst. Min egen syn på hur den förändringen bör se ut är 10+10 lag i SHL och hockeyettan, men det bygger inte på sportsliga grunder utan enbart på ekonomiska parametrar för den kommersiella idrotten. 

En mördande konkurrens

Det gäller förmågan att konkurrera i en ökande och redan mördande konkurrens om människors fritid i ett land med för gles befolkning.

SHL är helt oskyldiga till den kommersialisering av idrotten som skett i västvärlden. Den som började med NHL och McGormick inom golfen i USA för 60 år sedan.  Globalisering, Urbanisering och Digitalisering har skapat resten. 

Är man noggrann så är arenaidrotten 2700 år äldre. För så gammal hade den första offentligt finansierade arenan som byggdes i Grekland varit idag. Engelska fotbollsarenor från 1860-tal finns fortfarande i drift. Att fylla en arena är ingen ny uppgift.

Avsevärt större utgifter

Det är konkurrens om spelare och de tre senaste decennierna giriga agenter som tvingat de då ideella föreningarna efter en jakt på pengar som aldrig tar slut. När SHL under en tio-årsperiod gick från en totalomsättning på knappa 800 miljoner till det dubbla så gick en krona och tre öre per ökad omsättningskrona till spelare (inklusive skatter). Bara den borttagna rabatten på arbetsgivaravgifter för människor under 26 som regeringen tog bort kostade SHL klubbarna över 100 miljoner kronor i ökade kostnader varje år.

Efterfrågan på talanger från NHL, KHL och Schweiz har drivit upp lönerna än mer. Bristen på isytor för barn och ungdomar har begränsat talangutvecklingen och även kostnaderna för att ha barn i hockeyträning har försämrat förutsättningarna. 

SHL som ägs av klubbarna i högsta serien har aldrig haft någon som helst anledning att vara giriga. De skall dela ut sina vinster till ägarna som också bestämmer deras budget, så den typen av beskyllningar faller på hällestenen.

Det var inte SHL som införde kommersiell TV i vårt land. För att ta ytterligare ett exempel. Den kommersiella idrotten är en logisk följd av att våra förfäder på 1910 tal valde bort socialism och föredrog marknadsekonomi. Något som gett oss alla ett extremt mycket större välstånd.

Ett förändrat samhälle

Drömmen om Åshöjdens BK som ligger kvar i många hjärtan kan vi lägga ner. Det bor inte kvar tillräckligt många i den typen av samhällen från 60-talet för att få ihop ett fotbollslag. Elitidrotten kan nå en omsättning på ca 0,8% av BNP i upptagningsområde. Vårt största problem är att vi är för få svenskar på för stor yta.

Vi har fått ett nytt samhälle, utan att vare sig förbund eller liga är skyldiga, tvärtom har de bara försökt anpassa sig. När farsan tog med mig som sjuåring på hockey på en uterink i början på sextiotalet i division tre så var det inget inträde. Jag fick en korv för 50 öre och var glad för det. Det var förmodligen -20 grader ute. Ju äldre jag blir, desto kallare ute var det när jag var ung.

När jag själv såg det som idag är Luleå Hockey första gångerna så var det också på uterink. Spelarna jobbade som busschaufförer, brandmän, körde taxi eller som vaktmästare åt kommunen med något undantag som blev revisor.

De brinner för hockeyns bästa

Vi hade två tv kanaler i statstelevisionen där den ena mest visade FNL demonstrationer och Vilse i pannkakan. Hockey i TV var bara VM, OS och TV-pucken.

De jag träffat inom SHL, klubbarna, styrelser och förbund (det är många personer) har ett gemensamt - de brinner för att utveckla den sport de älskar. De som arbetar i SHL och Hockey Allsvenska klubbar har dessutom ett större och ökande ansvar för att få in de intäkter som krävs för att kunna konkurrera. 

På lördag håller jag ett föredrag för sammanslutning av Europeiska hockeyklubbar i Göteborg på temat hur hockeyn skall klara konkurrensen om människors fritid. Ett litet exempel är att bara flygresandet utomlands har lett till att frekventa hockeybesökare som inte kan vara på arenan har dubblats två gånger på 20 år och kommer att dubblas en gång till. De tillhörär redan idag den uteblivna skaran.

Den ur ekonomiska sammanhang rätt ointressanta gruppen supportrar på ståplats är en omistlig del av upplevelsen som klubben har all anledning att stödja. 

klubbarna har två altenativ

I övrigt så har klubbarna två alternativ. Fortsätta öka sina inkomster eller tappa fler av de bästa spelarna.

Går vi nedåt i divisioner så är det bekymmersamt. Den totala omsättningen för idrott globalt sett ökar snabbare än BNP, i samma takt som övrig upplevelseindustri men pengarna hamnar hos färre sporter och högst upp ur det globala perspektivet. De åtta klubbar som äger sju platser i Champions Leagues kvartsfinaler omsätter samtliga mer än SHL och Fotbollsallsvenskan tillsammans. PGA Tour i USA omsätter mer än samtliga andra proffstourer tillsammans. Om SHL är på tredje, fjärde plats i världen så kan man vara med, divisionerna under har det värre.

Globaliseringen påverkar, om vi får en försämrad rubelkurs och lägre oljepris så gynnas SHL gentemot konkurrensen med KHL medan dagens oljepris med 85 dollar för Brentoljan blir ett direkt hot.

Men min enkla poäng är att det inte är ligan, förbundet och inte heller klubbarna som skapat den renodlat kommersiella elitidrott som supportrarna ser som negativ för hockeyns utveckling. De har bara haft att anpassa sig till samhällsutvecklingen.

Älska ditt lag!

Vi kan sluta skrika hockeymördare och älska våra lag istället. Hockeyn har påvisat sin förmåga att kunna konkurrera om vår fritid, den kommer att fortsätta göra så.

Vill vi skrika hockeymördare åt någon så är hallbristen ishockeyns största problem. Här är problemet att det inte går att urskilja något parti som är mer emot. Problemet är snarare den kommunala ekonomin och brister i samhället.

Av egen erfarenhet så är det relativt meningslöst att vara emot samhället.

Det är dock mer relevant än att få för sig att SHL är hockeymördare.