Jag skriver ”skapar” matchfixning, inte ”riskerar skapa matchfixning” av en anledning. Det här handlar nämligen om utbredd kriminalitet som riskerar förstöra idrottens grundläggande principer. Det vet SvFF där oron över kriminella som blivit agenter för ungdomsspelare och ser matchfixning som snabba pengar är en realitet. Det här vet polisen också och det Björn Eriksson, RFs ordförande säger om hur myndigheten agerat felaktigt när man inte använd förvaltningstraditionens försiktighetsprincip är helt korrekt.

Varför glömdes det bort?

Det vet också de politiker som lovade hantera matchfixning i den nya lagstiftning som skulle fram till omregleringen.

Då uppstår frågan. Varför fanns det inte med ett förbud mot spel på ungdomsmatcher, matcher i lägre divisioner och enskilda matchhändelser i lagen eller varför har inte myndigheten börjat arbetet med att utfärda sådana regler (det har myndigheten rätt till). Tidsbrist anges som ett skäl men det är självfallet nonsens. Jag kan skriva ihop en juridiskt fungerande text på 1-2 dagar och jag är inte ens jurist.

Orsaken till att regering och myndighet väljer att släppa fram de kriminella matchfixarna och ge dem öppet mål är enkel. Det handlar om kanalisation och skatteintäkter.

Kanalisation betyder då att om för stor del av spelandet sker utanför systemet, hos bolag som inte har licens, så kommer systemet att raseras. Siffran för när systemet rasar ligger någonstans mellan 60 och 80 procent som sker via licenser. Ingen vet riktigt var. Sjunker kanalisationen under den nivån så lämnar bolagen tillbaka sina licenser. Varför betala 18% i skatt på spelnettot om man kan nå spelarna ändå? Regeringen är livrädd för att vi får för låg kanalisation och myndigheten har nosat till sig den rädslan utan att ett ord av ministerstyre har behövt uttalas. Noteras bör att 18 procent  i skatt på spelnetto är en hög siffra. Ett ”vanligt” företag betalar 22 procent  i skatt på vinsten som i snitt ligger på 7 procent  av omsättning, dvs ca 1,5  procent  i skatt. 

Att kringgå licensmarknaden är för oss konsumenter enkelt. Först behöver vi en proxy/VPN tunnel eller liknande som får det att se ut som vår dator är någon annanstans än i Sverige. Tar en minut att fixa. Sen behöver vi ett virtuell pre paid MasterCard eller Visa som vi när vi digitalt ansökt om det kan sätta in pengar på. Därefter kan vi spela med bättre odds på bolag som inte har licens i Sverige. Helt utan risk så länge vi inte tar hem vinster till Sverige. 

Spelet kan minska

För storspelare är det här intressant eftersom 1  procent  i skatt som på Malta betyder högre återbetalningsgrad till spelaren, dvs bättre odds. 

Finansen är också livrädda för att skatteintäkterna från spel kommer att minska. Att få ihop en statsbudget är numera oavsett regering ingen lek direkt och eroderande skattebaser leder till mardrömmar för finansministrar i samma utsträckning som monster under sängen för 6 åringar.

Regeringen är också rädd för ett misslyckande av politiska skäl. Det borde man inte behöva vara då S och Alliansen varit helt eniga, däremot är det så trist att alternativen till det nya systemet lyser med sin frånvara. Går den här omregleringen åt skogen så är man lika naken som Kejsaren i H C Andersens saga.

Här har vi då förklaring varför ministrar och myndigheten lierar sig med de kriminella på temat min fiendes fiende är en vän. Man är aktivt beredd att skada idrotten som största aktör i civilsamhället (och spelarna) för att säkra systemet.

Nu har då SvFF med sin självklara skyldighet att försvara fotbollen mot matchfixning kastat in ett järnspett i det ekersystem som såg ut att rulla så fint mot den första januari.

Idrotten är förloraren

Frågan är vad som händer nu. Juridiskt kan ju SvFF förlora i förvaltningsrätten i Linköping. Rätten kan till och med försöka ogiltigförklara överklagan med motiveringen att bara ”berörda” har rätt att överklaga. Det tror jag dock blir svårt. Domen oavsett hur den blir lär överklagas och få prövningstillstånd då den onekligen blir prejudicerande. Vi kan alltså få en lång process innan marknaden vet vad som gäller. Det intressanta är då om domstolen förbjuder den här typ av spelobjekt under tiden processen pågår. Det kan ta lång tid innan målet kommer upp. Förvaltningsrätten i Linköping är inte känd som det juridiska systemets Ferrari, snarare som en oväxlad cykel.

I den krönika jag skrev igår som jag fick slänga när nyheten om SvFFs överklagan kom var jag tydlig med att idrotten är förloraren när det nya systemet införs. Jag visste inte ens att Lotteriinspektions beslut om att ge ut licenser kunder överklagas (annat än av någon som sökt och fått nej).

Förvaltningsrätten i Linköping kan självfallet också lukta sig till vad regeringen tycker de borde göra och tycka. Har man staten som motpart har man uppförsbacke, det vet alla som hamnat där. 

Men, det är ett genialt drag av SvFF och det stycke i den krönika som nu kasserats som kritiserade SvFF för att inte agera hårdare visade sig vara totalt felaktigt. Istället förtjänar de beröm.