Det var han som i december sensationellt vann EM-guld i terränglöpningen, det första av svensk. Fsiha kom till Sverige från Eritrea 2013 och blev svensk medborgare 2018. Det är inte sagt vilka substanser det gäller om men det är inte så svårt att anta, att det rör sig om epo när det handlar om en uthållighetssport.

Han har haft samröre med spanjoren Juan Pineda som i sin tur samarbetar med en somalisk tränare som har ett rätt bedrövligt belastningsregister när det gäller dopingfall.

Minns Fallet Ludmila!

Adil Bouafif, Abeba Aregawi, Meraf Bahta och så denne Fsiha från Eritrea. Den gemensamma nämnaren i Friidrottsförbundets lista på dopingfall är att det rör sig om utrikesfödda och till Sverige komna friidrottare.

Det är lätt att erinra sig fallet Ludmila Enquist som med hjälp av dåvarande friidrottsordföranden och folkpartiledaren Bengt Westerberg fick en snabbresa genom den svenska byråkratin mot ett efterlängtat svenskt medborgarskap. Det var inte främst av humanitära skäl. Ett vid den tiden närmast bankrutt och föga framgångsrikt svenskt friidrottsförbund (efter det ekonomiska fiaskot vid VM i Göteborg 1995 och inför OS i Atlanta 1996) behövde en guldklimp och i ivern att få sola sig i glansen av en olympisk guldmedalj  gick det lite väl fort den gången också.

Visserligen vann Ludmila det olympiska guldet på 100 häck men hon hade ett treårigt dopingstraff bakom sig (blev fri tidigare tack vare skickliga förhandlingar) och fanns med i en grupp ryska friidrottare som ertappades i Malmö och hon var en produkt av den systematiskt genommedicinerade ryska idrotten. Så småningom föll hon som bekant för frestelsen igen när hon köpte en ”ryssfemma” för att våga köra bob för Sverige. Det var nästan tragikomiskt.

Märkliga reaktioner

Svensk friidrott har åter visat prov då dålig integration. De ovan nämnda kommer uppenbarligen från miljöer som borde kontrollerats bättre. Men lockelsen att förstärka svensk friidrott tycks starkare att den nödvändiga kontrollen och misstänksamheten.

När Robel Fsihas dopingfall blev känt - han kommer naturligtvis att fråntas EM-guldet i terräng - uttalade sig hans löparkollega Mikael Ekvall. Han tyckte förstås att det var ”jävligt tråkigt” men så kom han med en förbryllande kommentar: ” De har kanske ett annat synsätt med en annan bakgrund. De har kanske inte samma ekonomiska bakgrunder. Jag kan förstå de tankebanorna. Jag har inte förståelse för det om man har ett fint liv och bra ekonomi. När man kommer från tuffa förhållanden är det inte alltid så att man har ett val.”

Inte det?

Man har alltid ett val. Och om man väljer den förbjudna vägen och fuskar är det inte mera legitimt bara för att man kommer ifrån fattiga och usla förhållanden. Det finns ingen moralisk kompensation för fattiga invandrare. De måste bete sig som andra. Reglerna desamma för alla.

Jag blir rätt beklämd av att höra en sådan kommentar från en svensk friidrottare.

Och om det nu råkar vara så att Sverige importerar människor som är beredda att gå vid sidan av lagen för att berika sig och vinna fördelar - det är ju inte bara inom idrotten - så gäller det att visa vad som gäller. Informationen och kontrollen från Svenska Friidrottsförbundet (och i det här fallet klubben Spårvägen) har varit alldeles för dålig.

2000-talets fall är besvärande för svensk friidrott.

Sabotage? Osannolikt!

Även när det stod klart att brottaren Jenny Fransson testat positivt för metyltestosteron (alltså kemiskt framställt manligt könshormon) kom märkliga kommentarer, denna gång från Sveriges Olympiska Kommitténs verksamhetschef Peter Reinebo som menade: ”Jag hoppas eller tror att hon fått i sig det förbjudna medlet av misstag. Det är oerhört tråkigt att ett misstag får så stora konsekvenser.”

Han borde inte varit så överslätande men mera bekymrad. Det lät som att han visste att det var ett ”misstag”. Han borde förstås varit väldigt neutral i den frågan för att inte riskera att verka lättsinnig inför det inträffade.

Det är högst osannolikt och har mig veterligen aldrig bevisats i något fall att idrottare blivit dopade oförskyllt på grund av sabotage. Kosttillskott kan innehålla små mängder av förbjudna medel - den branschen borde genomsökas och rensas rejält - men oavsett hur; idrottare ansvarar för vad som passerar genom munnen och ner i kroppen. 24 timmar om dygnet. Året runt. Genom hela karriären.

Minns hur Carolina Klüft alltid höll ett hårt grepp om sin vattenflaska och aldrig vågade ställa den ifrån sig: ”Jag är livrädd för att någon skall göra något.”

Trist att behöva tänka så, men sådan är världen, tiden och moralen.

Man kan bara lita på sig själv.

Och knappt det.