Men jag vågar inte jubla över beskedet att idrotten fått klartecken för tävling. Trots de restriktioner som trots allt inte är lag känner jag oro. Det kan vara en stor risk man tar när t ex Allsvenskan i fotboll drar igång i mitten av juni.

Det sker i en tid då koronan alltjämt skördar liv och hämmar livet för så många. När tvetydigheterna är många, när experter tycker olika, när ingen riktigt vet någonting. Är pandemin på tillbakagång, tar den en paus, knäcks den av eventuellt höga sommartemperaturer, kommer den tillbaka i ett andra skov?

Det finns ingen som vet.

Nu tycks många trösta sig med en utökad testning, men testerna säger inte mer än att Du har, eller inte har, corona just nu. Ingenting om i morgon. Ja, testerna säger inte ens det. Är de negativa kan du ändå ha sjukdomen, säger vissa.

Det mest bedrägliga är att det kan ge en falsk trygghet som ökar riskbenägenheten.

Fotbollens starka kraft

Fotbollen är den största folkrörelsen i Sverige, den största publiksporten, den med högst ekonomiskt värde. Fotbollens röst är starkast, hörs mest. Det är nog mycket fotbollens samlade agerande (klubbarna, Svensk Elitfotboll, Svenska Fotbollförbundet) som ”vi” skall tacka för att de allsvenska matcherna kommer igång igen och att hela seriesystemet får dra igång. 

Det är mycket bygdegemenskap, ungdomsglädje, sysselsättning och nyttigheter som går förlorade i en pandemi.

Det är också fotbollens siffror som berättar om vilka värden som står på spel. De klubbar som hade mest i ladorna vid ingången till det här annorlunda året kommer med matematisk nödvändighet att klara sig bäst. Malmö FF med sina överlägsna 513 miljoner, Norrköping med 111, Djurgården med 100, Häcken med sina 72, AIK med 62, Hammarby med 50. Resten av klubbarna för en hård kamp även i vanliga fall med att få allt att gå ihop.

Notera, siffrorna ljuger

Men också siffror ljuger. Malmös största förmögenhet ligger i en stor Stadionanläggning som också drar enorma summor per år. Utan inkomster grävs också den rikastes ekonomi ur rejält.

Det klubbarna nu måste hoppas på - men i alla delar knappast kan begära - är att TV-pengarna kommer in som vanligt, sponsorerna är lojala trots att de inte haft några möjligheter att få sina varumärken exponerade, att spelarna håller nere sina löner och att alla supportrar ställer upp och stöttar när det behövs som mest. 

Inget klubbarna har rätt att förvänta sig. Vem vill betala för en läktarstol som står tom?

Oklart hur detta kommer att lösas. Tag Hammarby som exempel. 16 430 (fantastiskt!) årskort sålda. Stora uppoffringar för många som vill garantera sig en plats på Tele2. Och så ingenting tillbaka. Klubbar vädjar nu till sina årskortsköpare att avvakta, ta det lilla lugna och vänta på klubbarnas besked om vad de har att erbjuda i förlängningen. Något smakfullt måste man ju ersätta dem med som i lojalitet nu lånar ut miljoner till sitt hjärtas klubb.

Slappare hållning

Förlusterna redan tydliga. Häcken pratar om 40 miljoner (uteblivna Gothia cup), MFF 20 t ex.

Hammarby har gått ut och vädjat till sina supportrar. Hoppas förstås också på förståelse hos sponsorer och varför inte delägare. Kanske kan Han som lägger stora pengar på lyxbilar rent av gå in som garant för att hans hjärtas nya kärlek står säker i stormen.

Det blir en fotboll med restriktioner. Men det är också här - jag tar Hammarby som exempel igen - som det finns anledning att känna oro. Tydliga tecken på en slappare hållning har redan märkts. Inte minst i storstäderna, allra mest i Stockholm. Min 

pålitlige rapportör, nybliven söderkis, berättar om hur Söder ser ut en vanlig solig lördag i maj. Massor av folk ute. Inte en ledig stol. Inte så noga med avstånden. Hur kommer det att se ut under matcherna? 

Klubbarna kan bara ansvara för att man följer Regeringens och Folkhälsomyndighetens reglemente som tillåter 50 närvarande personer på arenan. Den siffran nås lätt med 22 spelare på planen, fyra domare, övriga funktionärer, ledare, medicinska team, sjukvårdspersonal, arrangemangsansvariga, avbytare.

Ingen publik att räkna med under hela sommaren. Dessutom bryderier med arrangemang i samband med resor.

Det blir som ett kosläpp

Men vad händer på stan? Stockholmsderby på Tele 2? Ingen tror väl att alla sitter hemma framför teven. Gissar att risken är stora att folk samlas i stora skaror lite överallt. En risk som också ökar med sol, värme, ledighet och förstärks av extrema attraktioner som ett hett fotbollsderby.

Det är inte bara fotbollen och dess klubbar som har ett stort och viktigt folkhälsoarbete att göra för att se till att pandemin inte tar fart igen. 

Det blir samhällets, polismyndigheten, näringsidkarna som ställs på svåra prov. Det är som bekant inte lätt att hantera exalterade supporterskaror i vanliga fall. Nu blir det som att monumentalt kosläpp. Släpp fångarna loss, det är vår. Alla vill ut i friheten, upprymda och glada och i varje på avstånd festa och glädjas och vara delaktiga i matchen. Det kan bli stökigt.

Det är här den stora faran ligger. Det är för detta, svårkontrollerade, som jag hyser störst oro.

Men det blir som med allt annat. Inget vet förrän framåt jul om Tegnell gjort rätt. Jag hoppas. Han är värd en liten triumf efter allt vad den stackarn fått utstå. Det verkar ju som att folk till och med tycker att det är han som ansvarar för att en misskött äldrevård har inneburit många onödiga dödsfall. Dåraktigheterna har också högsäsong.

Kulan i luften. Det är bara att hoppas att det inte blir punktering. En vurpa med flera dödsoffer.