Jag finner ingen som helst poäng med att det 27-åriga gymnastikfenomenet (med svensk gymnastikmått mätt), Jonna Adlerteg, skall  vara med i samma tävling som 60-plussaren Maria Gretzer som tillbringat större delen av sitt liv på hästryggen. 

Haltar och skevar

Inget ont om Maria. En sannare hästvän och grovjobbare kan jag inte tänka mig. Hon tränar, föder upp, tävlar; visst, hon tillhör en gammal överklassport som kräver miljardärer i bakgrunden för att man skall nå den internationella toppen, men det är inget champagneliv hon lever och på den tiden det begav sig - när hon fanns i världstoppen och blev sexa på OS i Barcelona, lastade hon in sina hästar och körde bilen själv genom Europa. Så all heder åt henne. Men hon skall ju inte behöva tävla mot en tjej hon kunde varit mor till.

Och det bli ju inga sportsliga tävlingar när det gamla simmarfenomenet Anders Holmertz, 54, skall försöka utmana den nästan trettio år yngre Nils van der Poel, som precis avslutat sin korta elitkarriär. Det haltar och skevar i förutsättningarna.

Vill man ha med 60-plussare så låt dem då tävla mot varandra, vill man ha en kamp mellan mästare som ännu har sina toppkvalitet i behåll, så låt dem som nyligen avslutat sina karriärer mötas.

Vad säger van der Poel?

Jag tycker nog att mästarna skall få åldras något innan de sätter sina krafter på prov igen och att Nils van der Poel (jag irriterar mig också på att han mumlar så snabbt att man inte hör vad han säger; finns de inga regissörer och ljudtekniker på de där inspelningarna?) kom med alldeles för tidigt. Roligare om alla är föredettingar och har karriären ungefär lika långt bakom sig. Tio års distans till de aktiva karriären vore väl lagom.

Och, apropå Nils van der Poel; i ett tidigare program erbjöd han sig att ställa upp i en nattduell fast han inte var aktuell. Det tillät inte reglerna. Men så plötsligt, när han erbjöd sig igen inför finalen, så gick det bra. Vet inte om han ville verka generös och visa ädelmod men bäst är nog när regelverket har sin naturliga gång.

Det är ett nostalgiprogram, det är mysigt att se bilder från deras karriärer och programledaren Micke Leinegard stramar upp sig som inför kungligheter och betygar sin aktning. Det kan väl gå an till en lagom grad att vara star struck, men här bli det nästan lite larvigt underdånigt.

Det är ändå publik service och lite mera information borde tittarna få. Minneskavalkaderna är okay, men jag skulle ville veta så mycket mera om aktuella saker det inte ställs några frågor om.

Massor av frågor

Vad sysslar de med nu. Familjer, jobb, hur lever de sina liv.

Vad har idrotten betytt för dem, yrkesmässigt, ekonomiskt?

Hur har det gått att kombinera familjeliv och karriär?

Har de tagit skada av idrotten?

Många som inte kan leva på sina idrotter men har tränat lika mycket. Hur känns det i dag:

• Vad har de offrat, hur har de gjort för att få livet att gå ihop?
• Offrade de skolan för ett liv i idrotten som sedan ändå inte gav dem varken jobb eller ekonomi som räddade framtiden?
• Vad det värt all uppoffring?
• Stod idrotten i vägen eller öppnade den dörrar?
• Hur fick de hjälp med tävlingsnerver, offentliga framträdanden, ekonomi?
• Hur mår deras kroppar idag?
• Vad har de idag - tack vare idrotten?
• Var har de försakat?

Det går med lätthet att skapa utrymme i programmen som skulle tillåta massor av intressanta frågor att få svar. De var idoler och mästare en gång, men hur gick det sedan med deras liv.

Det skulle vi bra gärna vilja veta.