Tour de Ski(t) - med en FIS

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Även åkarna tycker att Tour de Ski är löjligt. Tour de Ski har nått toppen. Eller botten.

Det är ingen vacker syn att se näst intill medvetslösa åkare (Frida Karlsson ifjol, Jessie Diggins i år) komma flämtande med luftintaget vidöppet, för att sedan stupa i snön och återhämta sig tillräckligt för att orka kliva upp på en prispall.

Vet inte ens om bergsklättring (det är väl en särskild sport) behöver ingå för att kora den bäste skidåkaren.

Linn Svahn -en verklig vinnare med tanke på skadebekymmer och insatser i säsongens slutskede. Foto: Terje Pedersen / NTB

Skidsporten har det inte så lätt. Konkurrensen allt klenare på toppen - färre nationer är konkurrenskraftiga - skidskyttet utmanar med sina extra spänningsmoment på skjutvallen och betydligt fler länder som satsar och har potentiella vinnare på startlinjen, klimatet som är nyckfullt, lindrigt sagt, oron för snötillgången framöver även om det i slutet av Touren såg vintrigt och fint ut.

Varför köra på halvfart?

Försöken att göra skidloppen intressantare har tagit sig allt fler bisarra uttryck. Det är som om de styrande i Internationella skidförbundet (FIS) inte litar på att sporten i sig har dragningskraft nog. Sprinten är idag det mest fascinerande att följa, inte minst, naturligtvis, för att de blivit en svensk paradgren. I varje fall den kvinnliga avdelningen. Det kan vara fascinerande med blandloppen av både den klassiska skidåkningen och skejtingen men om nu skidåkning handlar om att ta sig från punkt A till punkt B så snabbt som möjligt, så vet jag inte varför man inte bara bestämmer sig för att all skidåkning skall ske med snabbaste tekniken. Som i friidrott; varför gång när man kan springa. Och man kör ju aldrig Formel 1 på tvåans växel. Det kanske inte ens finns växlar i Formel 1-bilar; vad vet en teknisk okunnig som jag om sånt.

Men låt gå för att traditionen skall hållas vid liv, att skidåkning emellanåt skall se ut som den en gång gjorde innan någon kom på att man kunde skejta, först med bara ena benet för att sedan övergå till total skridskoåkning. Först ville många (tror det var norrmännen) förbjuda den av estetiska skäl, precis som man först motsatte sig Janne Boklövs V-stil bara för att det så fult ut. När det idag mera ser ut som riktig flygning.

För många delmoment

Det som stör med Tour de Ski är alla dessa delmoment. Det finns poängcup och spurtpriser, bonussekunder, etapptider och totaltider och det löjligaste av allt (det som mest talar för skejting i alla lopp) är att du diskas i en saxning uppför en backe i den klassiska stilen om bara skidan slinter iväg och ser ut som en skejtingskär. Sätt upp zoner i alla branta uppförsbackar och tillåt skejting där istället, det idag naturliga sättet att betvinga en svår backe. 

Och se till att det finns så svåra backar i ett distanslopp att det blir omöjligt att köra på ovallade skidor. Eller inför en distans med en banstruktur som gör det möjligt att köra ovallat - och tvinga alla att köra osmort.

En sport måste förenklas när det blir för många knepiga teknikaliteter som får spela alltför stor roll. Och det dummaste av allt i Tour de Ski; varför släpper man inte iväg de tävlande i den ordning de ligger inför slutetappen och med de tidsintervaller de tillskansat fram dit. Allt måste ju handla om att göra sporten så enkel och tillgänglig som möjligt för oss som med vårt intresse ger näring åt en av de finaste sporter som finns och en av de mest njutbara att utöva.

Bilderna förskräcker

Amerikanskan Jessie Diggins blev årets vinnare, vilken hon väl blev varse efter ett tag när hon kvicknat till. Bilderna på henne och, ännu värre, minnet av Frida Karlssons totala - och absolut inte hälsosamma - krafttömning förra året, vill man helst inte se igen. Och när man hörde och läste om uttalanden från bland andra Frida och Linda Svahn efter årets tour, borde det väl stå klart också för de bestämmande att man bör ta ett resonemang med åkarna vad de helst vill ha. 

Nu fick både Svahn och Frida Karlsson kliva upp på en prispall och hyllas före den riktiga prisutdelningen; de hade blivit etta och trea i den där löjliga poängcupen - sprint och bonuspoäng inräknade - men inte minst Svahn uttryckte med tillräcklig tydlighet att hon kände sig i det närmaste fånig över att behöva stå och lyssna till Du gamla du fria när det var totalen hon hade satsat på. 

Frida devalverade också sin tredjeplats i poängcupen genom att säga att det inte var någon av hennes tyngre pallplatser. Det tyckte helt enkelt att det var lite löjligt alltihop. Och varför skall man tjäna bonussekunder i ett distanslopp bara för att man har lust att spurta några meter här och var mitt under loppet. Onaturligt. Det finns ju en sprint som korar de snabbaste. det räcker.

Så lite Tour de Ski(t) kändes det som.

Finast av allt har varit att se Linn Svahns glada ansikte. Hennes come back efter svåra skador - tre förstaplatser i touren - kommer också när vi så småningom räknar samman hela detta idrottsår - att vara något av det mest beundransvärda - alla sporter inräknade.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.
Bygget av en jättelik commumity för svensk idrott växer. Nu avslöjas att det bakomvarande företaget, Wimt med vd:n Sebastian och projektets initiativtagare Sebastian Lundgren i spetsen, har fått investeringar på närmare 40 miljoner kr.  Och pengarna fortsätter att rulla in.
- Det har blivit möjligt tack vare en framgångsrik beta-lansering med klubbar som Frölunda HC och Växjö Lakers och det arbetet fortsätter. På tur står bl a Brommapojkarna, säger Sebastian

Det är Peter Stordalens stora dag.Friends Arena blir Strawberry Arena efter att Stockholm Live, som sköter driften av arenan, slutit avtal med Petter Stordalens hotellkedja Strawberry. Avtalet med den norske entreprenören löper på tio år och handlar om en affär på över 100 miljoner kronor

Bygget av arenan var starten för utvecklingen av Arenastaden och är fortsatt en katalysator för områdets attraktionskraft.  

Den 152:a upplagan av golfens The Open var en svensk TV-klassiker redan innan förste svensk hade slagit ut på torsdagmorgonen.
Med direktsändningar i TV runt sju timmar dagligen torsdag-söndag innebär den här bevakningen ett nytt rekord.Och nu eggar tre svenskar varandra

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Malmö Redhawks  bygger nytt och  förstärker laget succesivt.Och byggde nytt, det var precis vad Percy Nilsson gjorde för ett antal år sedan när Malmö Arena tillkom.  Den arena som idag är inte bara hemmarink för klubben utan också en huvudpartner. Ett nytt avtal är undertecknat i dagarna. Över hela uppgörelsen svävar Percys intentioner.

Den sista fotbollsmatchen i EM är nu färdigspelad och folkfesten är över. Men statistiken hos behandlingsföretaget Spelfriheten visar klart på något annat än festliga siffror. Istället kan vi se hur mycket ett mästerskap av denna kaliber inebär för antalet personer som behöver söka hjälp för sitt spelande.

I Sverige finns det runt en halv miljon aktiva golfentusiaster. Vad de gör de närmaste fyra dagarna råder det inget tvivel om.  Tro inte att de är på golfbanan, nej, de  tillbringar ett stort antal timmar framför TV:n.

British Open pågår i fyra dagar, timme efter timme.

Köp – och säljfesten rasar med oförminskad intensitet i hockeyns högsta divisioner. Vad som tidigare dementerats med eftertryck blir den här årstiden till sanningar. Kontrakt rivs, och nya skrivs. 
Att SHL-lag har spelare i karantän, och vägrar  tillträde till omklädningsrum, har mindre betydelse – bara kontraktssumma och längd är tilltalande.