Den danske f d stjärnspelaren Jon Dahl Thomasen har basat över det svenska fotbollslandslaget i 18 månader. Kom till jobbet med kaxig attityd. Vi skall bara spela framåt, offensiven i högsätet, publiken skall underhållas, nationen skall stå enad bakom de blå och gula färgerna. Har har lite flyt; Sverige har nog aldrig haft så många duktiga spelare i så bra lag att tillgå på en och samma gång.

Ja, i varje fall hittills…

Nidvisor för Isak

Han hade presskonferens i veckan, ”dansken”, och han var som vanligt på gott humör, skrattet och leendet alltid i beredskap, möjligen ibland för att vinna tid eller för att inte visa sin besvikelse.

För när det nu sett så bra ut och de viktigaste matcherna står för dörren (VM-kvalstart mot Slovanien och Kosovo i början av september) så kommer motgångarna.

Att Viktor Nilsson-Lindelöf inte hittat någon ny klubb och därför får stå åt sidan oroar nog honom mindre, värre är att Dejan Kulusevski kanske missar hela VM-kvalet och det är nog det tuffaste besked Thomasen kunnat få. Både på och utanför planen är Kulusevski att pådrivare, en kravställare, en sammanhållande kraft med en härlig inställning till sitt uppdrag. Går det att klara ett VM-kval utan honom?

Till detta den minst sagt märkliga och obehagliga situationen med en Alexander Isak som försöker strejka sig bort från Newcastle för att kunna hoppa på erbjudandet från Liverpool. Isak är uttagen till VM-kvalmatcherna men han har inte spelat en match på tre månader och vad är det egentligen som snurrar i huvudet på en spelare som nu drar på sig folks missnöje, inte bara bland Newcastles fans som anser sig svikna i och med att Isak, med ett bindande kontrakt, väljer att obstruera för att få sin klubb att anta Liverpools miljardbud.

Han bränner en del skepp nu, Isak, populär som han varit, klassad som en av den engelska förstaligans stora profiler. Han har fått egna låter skrivna till sig i gladaste dur. Nu låter det mest som nidvisor i moll.

Agenterna som styr

Ärligt talat begriper jag inte Isaks taktik men jag är övertygad om att han inte ensam i sin kammare beslutat sig för sin aggressiva taktik för att få byta klubb. Det finns agenter i bakgrunden och de vill gärna att spelarna byter klubb så ofta som möjligt, höjer sina löner, kvitterar ut nya och högre övergångssummor. Är sedan agenterna lika slipade som Agenternas Agent, Börje Lantz, så kvitterar de ut ersättning från både säljare, köpare och spelare. Fotbollens osmakliga affärer på sistone är också en guldgruva för agenterna.

Men; det är likväl spelaren som har sista ordet, Alexander Isak bär själv ansvaret för situationen som uppstått.

Jag kan inte komma ifrån min tanke om att det är spelaren som driver sin aktion för långt i det här fallet. Han har ett tydligt kontrakt, det skall han förhålla sig till, kommer det ett bud så är det klubben som avgör om man accepterar eller nobbar.

Man kan tycka att det är märkligt att Newcastle inte nappar på Liverpools bud på 1,2 miljarder men man kan också tycka att det är tufft av klubben att den också visar muskler, vill behålla de bästa spelarna och sikta mot ligaseger.

Det var ju tur för Thomasen att det löste sig mellan Sporting Lissabon och Arsenal så att Viktor Gyökeres får speltid i en bättre liga. Även han har fått smaka på affärens bittra eftersmak. Populariteten och fansens kärlek får offras när man spelar högt i fotbollens stötpoker.

Malmö FF och Häcken kommer att representera Sverige i det europeiska ligafotbollens andra och tredje division. I varje fall för MFF:s del blir det tufft motstånd i Europa League men med tanke på årets delvis skrala spel i Allsvenskan räddar laget ansiktet och sin tränare Henrik Rydström genom att rätt enkelt avfärda ett lag jag aldrig hört talas om; tjeckiska Sigma Olomouc. 3-0 hemma, 2-0 borta, siffrorna mera övertygande än spelet men det måste sägas; det har varit klent motstånd från både baltiskt och tjeckiskt håll.

Största sensationen sedan Åtvid

Det går ju inte att komma ifrån den där stjärnsmällen mot FC Köpenhamn i Parken och när man som jag såg FCK.s avgörande playoffmatch mot Basel - och jämför med MFF:s nere i Tjeckien - så accentuerades klasskillnaden ytterligare.

De nordiska färgerna i Champions League försvaras nu av mitt norska favoritlag, charmtrollen från Bodö/Glimt, som nu ställs mot Manchester City, Juventus, Atletico Madrid med flera och FC Köpenhamn som får bjuda sin entusiastiska hemmapublik på fotbollfester med bland andra Borussia Dortmund, Barcelona, Napoli och Tottenham bland gästerna.

FC Köpenhamn har de överlägset bästa ekonomiska resurserna i Norden (ungefär som MFF i Sverige). Bodö/Glimt är mera som Mjällby. Ett lysande undantag med en egen filosofi, enkla metoder, hårt arbete istället för att förlita sig på falskt glimrande diamanter.

Guld till Mjällby - det blir nog den största sensationen i allsvensk fotboll. Till och med större än när Åtvidaberg (med 12 000 invånare) vann två allsvenska guld på 70-talet.