En massa s k experter (har jag inte sagt att det inte finns några experter på en så komplicerad och oförutsägbar konstart som fotboll) hade suttit i TV-sofforna och överansträngt sig som positivitetens apostlar och tramsat om att allting kan hända i fotboll. Men det är ju just det det inte kan när världens bästa anfallare möter en nation som rustat ner försvaret totalt och står där som småpojkar i kortbyxor och spänner sina slangbellor.

Matchen att minnas

Det kanske ändå blir den här matchen, mot storfavoriten Frankrike, som vi kommer att minnas som Sveriges starkaste. Jag var beredd på en snabb kalldusch och en monumental fransk uppvisning från start. Visst, det är fransmännen som skapar konstverken - sånt vet ju om inte annat den konsthistoriskt intresserade målvakten Jacob Widell-Zetterström, en av matchens huvudrollsinnehavare - men det var återgången till lite gammeldags svenskt fotbollshantverk som överraskade.

Sveriges överlägset bästa insats sedan Janne Anderssons dagar. Enormt slit, outtröttligt löpande, en 4-4-2-uppställning som jag alltid hävdat passar svenska landslag bäst. Viktor Gyökeres krigade till sig frisparkar, Lucas Bergvall, sprang som en galen råtta kors och tvärs, en motor på mittfältet som påminde lite om när Tomas Brolin var på amerikansk mark för 32 år sedan och spelade in sig i världslaget. 

Det var den här första halvleken i New Jersey som fick mig att tro på det svenska landslaget igen. Hur ett försvarsspel som totalt hade rasat med några enkla grepp återfick en stabilitet som det krävde ett världslag för att slå hål på. Tag bara Daniel Svenssons och Gabriel Gudmunssons insatser, Elliot Stroud direkt från Mjällby och in som en viktig pjäs i en föreställning på den finaste av scenen. Men mot den fantastiske M´Bappe är det knappas någon som står emot.

Potter och framtiden

Det är imponerade ändå hur Graham Potter på så kort tid fixade VM-platsen med matcherna mot Ukraina och Polen, håvade hem de fyra poängen som krävdes för svensk avancemang från gruppen och till den här matchen hittade en uppställning som vi kan tro på för framtiden. 

Så det känns tryggt att det är Potter som skall fortsätta sköta om det hör landslaget nu, den största och viktigaste idrottsattraktion vi har och vars framträdande lockar människor som annars aldrig ser på fotboll, att gå samman, festa, tro och hoppas tillsammans efter en lång tid med nästan bara trista nyheter.

Jag har alltid tyckt att de bästa skall spela och nu var det rätt av Potter att satsa på både Bergvall och Elanga . Två givna pjäser för framtiden. Bergvall blir lätt överambiös men herregud vilken kapacitet, vilket arbetsområde, vilken inställning. Elangas snabbhet kan såra vilket lag som helst. Och mitt under VM insåg Potter också att det är Jacob Widell-Zetterström som är framtidsmålvakten. Han kommer att växa sig stor och omöjlig att rubba.

Det var kanske världsmästarna Sverige mötte. Det är mot denna förmodan insatsen måste vägas. Det var omöjligt, det visste vi. Men det fanns till och med några riktigt bra svenska målchanser i matchen och att just svenskarna var lite tröttare än fransmännen i värmen är förklarligt. Det krävdes ett enormt slit och löpande för att inte få allt att rasa. Klar  förlust, ja, det var oundvikligt men det här matchen öppnade ändå ett ljus för framtiden. Potter har hittat en väg tillbaka för det svenska landslaget.

Haaland - förstås

Nej, vi skrällde inte i detta VM, vi gjorde bort oss en del men vi räddade oss undan ett totalfiasko och avancemanget från gruppspelet måste alltid anses som ett godkänt betyg oavsett om Fifa nästa gång kallar alla sina 211 medlemsländer till slutspel utan föregående kval.

Det har ju blivit lite av ett de mindre betrodda nationernas VM det här, med lag som Japan, Sverige, Elfenbenskusten, Equador, Kongo, Algeriet, Ghana, Egypten, Kap Verde, Sydafrika och Paraguay i slutspel och även om det till stora delar är Fifas förtjänst, den generösa tilldelningen av platser, så har det kryddat turneringen, visat på fotbollens bredd.

Och kanske inte minst kunnat vevas som en instruktionsfilm att beskåda för till exempel de svenska fotbollsledare som vill lära sig hur den lille kan försvara sig mot den store favoriten, ja, som att läsa i Bibeln om hur den lille herdepojken David besegrade den fruktade jätten Goliat. Norge nämner jag inte för jag tippade för länge sedan att Norge kan gå långt i den här turneringen med ett försvarsspel (som i 16-dels segern, 2-1, mot Elfenbenskusten) Sverige kanske kan närma sig.

Ett Haaland-mål förstås räddade Norge från förlängning och kanske straffar. För där, på skjutvallen, darrar som bekant även de kaxigaste på manschetterna. Tyskland och Nederländerna var oförmögna att avgöra sina 16-delar under spelbar tid, på liggande boll, elva meter från målet är det helt andra egenskaper som avgör och Paraguay och Marocko (egentligen ingen överraskning efter sensationen i senaste VM) sköt sig kvar i turneringen. 

Japans fantastiska match mot Brasilien icke att förglömma. En smygande trötthet och ett enda litet misstag öppnade för Martinellis segermål i 96:e minuten annars hade brassarna också stått där i nattduell med stor risk att åka ur. Och när Rio gråter då höjs havsnivåerna på hela jordklotet.