"Jag trodde inte mina ögon"
Att bara få njuta av en balett som Svansjön eller, som jag gjorde i fredags, se den ljuvliga musikalen Billy Elliot (med musik av Elton John) på Operan i Malmö, där den unge Billy, som tvingas till boxningslokalen av sin elake farsa smiter iväg till danslokalen istället och där gör oss tårögda med sin vilja, sitt mod, sin konst.
Ungefär så kände jag när jag satt framför TV:n i måndagskväll och inte trodde mina ögon.
Som Barcelona...
Östersund spelade fotboll ungefär som Billy dansade, som Jan Johansson spelade svensk folkmusik, som Bodil Malmsten när hon skrev, som Rudolf Nurejev när han dansade, som, ja som Barcelona spelar fotboll.
Jag har följt svensk och internationell fotboll på nära håll sedan slutet av 60-talet. Jag har aldrig, ALDRIG, sett en allsvensk debutant skapa koreografisk skönhet med närmast geometrisk kreativitet så som Östersund spelade mot Hammarby i den första halvleken på Tele2 Arena.
Det finns en våghalsighet inbyggd i den där ambitionen att vårda bollen lika ömt som ett dyrbart Farbergé-ägg, det kommer att straffa sig förr eller senare, men det spelar ingen roll; om det så bara blir den där halvleken, så blir det ändå en fotbollens lilla, underbara dansuppvisning som jag aldrig kommer att glömma.
Med kvickhet, med precision, med smidiga, offensiva spelare, med fotbollens enkla (men därmed svåra) konst att med hjälp av trianglar bygga det höga huset. Det kommer alltid att finnas de som vill och kan riva sönder det vackra - sådan är världen en gång skapad - men konstens själar dör aldrig.
Ett svenskt lag!
Det var så vackert att det nästan var omöjligt att ta in, att det var ett svenskt lag jag satt och såg. Var det redan tisdag, var det Champions League? Nej, det var en allsvensk debutant från skidmetropolen Östersund, det var Frösöblomster och Wilhelm Peterson--Berger och det riktigt doftade gräs fast det var konstgjort.
Kom inte och säg att det spelas torftig fotboll i Allsvenskan om en allsvensk nykomling - så modigt och fräckt - vågar spela en så tekniskt högkvalificerad fotboll på bortaplan i sin allra första match.
Det har funnits klubbar som tagit allsvenskt guld sitt första år. Öster har gjort det, IFK Göteborg också. 1968 gjorde Öster sällskap av Åtvidaberg upp till högsta divisionen och de blev båda hyllade för en underhållande fotboll som också hade kvalitet nog att räcka till guld.
Men det här var på en gång en fotbollskonst av internationell klass.
Överlägsen stilpoäng
Om det varit konståkningsbedömning också på fotboll hade segern förstås skyhögt gått till Östersund.
Men fotboll är ett skoningslöst, matematiskt spel, den inrymmer både världens onda och världens goda och det är klart att det finns allsvenska "odjur" som kommer att ta död på skönheten. Alla musikaler skall väl inte sluta lyckligt.
Den här säregna klubben spelar teater, dansar, underhåller och ägnar sig åt samhälleligt engagemang också utanför fotbollsplanen och här fortsatte de att ge oss luttrade, rädda och bekymrade världsmedborgare i en ond tid någonting skönt och vackert att försvinna in i.
Men försvarsspelet...
Det kan finnas anledning att oro sig för den taktiska organisationen i Östersunds försvarsspel, det såg lite stelt och valpigt och ostrukturerat ut och målvakten och backarna tycktes inte hela tiden synkroniserade.
Men om den här halvleken bara blir som en kort, fin dikt i hela det stora utbudet av litteratur så kan det vara bra med det.
Så här kan fotboll spelas, så här ljuvligt upprymd kan en gammal fotbollskrönikör bli, och presenterad så här är det ingen diskussion om vilken som är den största, mest komplexa och mest berörande av alla världens idrotter.
Mest lästa just nu
På lördag, 30 mars, inleds 100 års jubilerande allsvenskan i fotboll, i en tid när våld och allvarliga incidenter på läktaren har ökat kraftigt. Ansvariga inom polisen talar till och med om att supporters till lag från Stockholm, Göteborg och Malmö har ”radikaliserats” och inte är främmande för omstörtande verksamhet.Enligt en kartläggning av SVT har 224 personer tillträdesförbud till den allsvenska premiären.
Om ett år kommer Lidköping, bandyorten nummer ett, både publikt och sportsligt, att stå som värd för världsmästerskapen i bandy.
I Vänerland har det vid flera tillfällen varit Vänersborg som välkomnat bandyvärlden. När det spelades enstaka VM-matcher i ”Lidköping” under -60- och ,70-tal har det aldrig varit någon publikrusning. Då uppstod talesättet ”folket älskar Villa, inte bandy”.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
- Egentligen har vi inget genuint idrottsintresse, trots att vi åkt både Vasaloppet och sprungit Lidingöloppet, säger Jan Blad,69, företagsledare och gudfader för Amo Handboll, nykomlingar i handbollsligan.
I Alstermo i Kronobergs län finns elit-handbollens mest anonyma lag, men med störst optimism via stor framtidstro. Och med stort stöd av Amokabel, en skandinavisk branschledande koncern med tre kabelbolag som tillverkar olika typer av ledningar och kablar.
Striden mellan ATG och Svenska Spel fortsätter., Men i en första instans, – Patent- och marknadsdomstolen (PMD), vann ATG. Och nu har även Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) dömt till ATG:s förde.
ATG har sedan 1973 registrerat företagsnamnet Aktiebolaget Trav och Galopp hos Bolagsverket. När Svenska Spel 2020 lanserade spel på hästar använde man trots det ordkombinationen ”Trav & Galopp” i sin kommunikation. ATG valde därför att stämma Svenska Spel för intrång i ATG:s företagsnamn.
Skriv kommentar