Sveriges VM-kvalupptakt med Janne Andersson vid rodret motsäger allt. 1-1. I statistikböckerna kommer det alltid att uttydas som en kanonstart. Med tanke på att Holland stod för motståndet.

Men skutan var gisten, masterna halvknäckta, seglen trasiga när skutan nådde hamn och alle man på däck hade fått koncentrera sig på att pumpa och ösa och hålla den flytande.

Tacka Marcus och Robin!

Bra resultat. Tack vare ett fantastiskt smart lobbmål av Marcus Berg, en målvaktsinsats i världsklass av Robin Olsen, en sjuhelsickes tur och en domare som hittade en ojusthet före den holländska målnicken i slutet.

Jag är inte lika överraskad som alla andra över Robin Olsens fenomenala målvaktsspel. Såg honom i Malmö när han var andremålvakt bakom Johan Dahlin men redan då bättre. När han sedan fick chansen var han fenomenal - inte minst i Champions League. Första tävlingsmatchen och redan färdigutbildad. Han kan doktorera i målvaktsspel vilken dag som helst oavsett om opponenterna heter Hellström, Ravelli eller Isaksson.

Janne Andersson har varit tydlig i sitt budskap, både till oss och spelarna; det skall kämpas, det skall vibrera av vilja, det skall springas fort, länge och långt.

Jag tror också på det. Jag tror på Janne Andersson. På hårt jobb. Organisation. Hjälpas åt.

Det här är vad vi har

Ingen kan heller klaga på att det förbundskaptenen beställt det blev också effektuerat. Inställningen gick inte att klaga på.

Men, det finns en hake; hur man än resonerar består en fotbollsmatch av tusentals sekundkorta sekvenser då en vanlig, enkel människa, utan hjälp och understöd, måste klara sig på egen hand, lösa uppgiften med de tekniska färdigheter han har och under den flämtande, korta tid han har till förfogande. All fotboll kokas till slut ner i dessa tusentals, självande sekunder när allting hänger på begåvning och färdighet. Här avslöjades Sveriges oförmåga.

Sverige var utspelat mot Holland. Det kunde blivit 1-4 också med en godkänd målvaktsinsats av Olsen.

Matchen berättade det vi visste och det vi förväntade.

Vi visste att den individuella kvaliteten på svenska fotbollspelare inte rusar i höjden bara för att ”kejsaren” har nya kläder. Ullared istället för Armani. Vi förväntade bättre organisation, tydlighet och slitjobb - och det fick vi.

Vi måste kräva mera

Därför tror jag att den här kvalgruppen är lömsk. Organisationen och slitet kan ge poäng som mot Holland, men mot Bulgarien och Vitryssland krävs det mera. För då skall matcherna vinnas. Jag ser inte det vinnarspelet och Vitryssland spelade 0-0 mot Frankrike så lätt blir det inte.

Det är klart att det skall finnas isländska drag i det här svenska spelet nu när Lasse Lagerbäck ställer upp som ”resursperson” i Anderssons stora ledargalleri. Men om nu förebilderna finns hos Bob Houghton och Svennis, hos MFF och Göteborg när det aggressiva presspelet föddes i Sverige, så är det ju långt ifrån det som Janne Anderssons landslag försöker. Då snodde laget bollen mellan mittlinjen och straffområdet på motståndarnas planhalva och en passning räckte för målchans. Nu vann laget bollar mellan mittlinje och straffområde på egen halva och en omställning krävde en Beckenbauer-precision eller ett snabbt och finurligt organiserat kontringsspel i flera akter. Vi såg varken det ena eller det andra.

Jag var lite förvånad , med en halvtimma kvar och ledning 1-0, att Andersson gjorde ett forwardsbyte rakt av. När det var ytterbackarna som behövde hjälp, när det gällde att täppa till alla hål som holländarna rispat i det svenska fångstnätet.

Tur att han är prestigelös

Jag hade velat se den kvicke och också mycket arbetsvilliga Niklas Hult när svenska ben började stumma och tröttna.

När matchen slutade hade Janne Andersson tre av sina svenska mästare från IFK Norrköping på planen. Alexander Fransson hade jag inte sett förrän slutsignalen gick, de andra två bytena var tveksamma. Och om det nu är riv och slit och kamp och löpning, så var det ju Daniel Sjölund som stod för det i IFK:s mästarlag, Fransson för kreativiteten. Den såg vi inte röken av här.

Det är inte lätt. Det är en brokig blandning spelare som virvlar runt i den torktumlare som heter europeisk fotboll. Jättesvårt att hitta rätta spelare till rätt plats vid rätt tillfället. Jag vill tro att det kan finnas bättre lösningar, rent individuellt, än det vi fick se mot Holland där turen, Robin Olsen och domaren räddade en poäng till Sverige.

Det som ändå inger ett visst lugn inför fortsättningen; Janne Andersson är en lyssnare, en prestigelös ledare som tar intryck, är självkritisk och tar emot råd när de är goda. Han är värd lite tålamod.