Nu blev det England som lyfte. Högt och över alla granar och lindelöv. Två gånger. Och det blir England som fortsätter rymdresan.

Det var inte oväntat. England, med alla sina spelare hemma i Premier League, har fått en nystart under Gareth Southgate, folket därhemma och inte minst den arroganta och hejdlösa fotbollspressen har inte haft samma krav på laget den här gången som alltid annars. 

Nu har England en ny generation med en ny och mera jordnära inställning. Och med en omdanad fotbollskultur som växt fram tack vare att ligan internationaliserats med stjärnor och tränare från andra länder. Det är ett lite nytt England.

Imponerande statistik

Annars har Sverige en imponerande statistik mot just England. Trots att engelsmännen alltsedan guldet i hemma-VM 1966 betraktat England om världsmästare inför varenda turnering, så har Sverige gång på gång lyckats över förväntan. Jag såg England besegra Sverige på Wembley 1968. Sedan dröjde det till 2011 innan England vann en enda match. 

Det var VM-kval och EM-matcher och det blev antingen oavgjort eller svenska segrar. Nu semifinal. Och med jättechans att nå sin första VM-final sedan 1966.

Det har hänt mycket som statistiskt bevisar ett England - fotbollens hemland - håller på att etablera en ny storhetstid också som nationslag. VM-guld för U17 och U20, EM-guld för U19 under det senaste året. England är inte bara ett lag i tiden utan har framtiden för sig. Och vann den här matchen mot ett lite tröttkört Sverige helt väntat och fullt rättvist.

Mer än vi vågade drömma

Stopp för Sverige. Sagan tog slut där i Samara när det tredje raketsteget aldrig tände. Det var inte helt slut på bränslet men det märktes att det började sina i tankarna. Inte så konstigt. Det här laget har inte vandrat vidare med teknisk överlägsenhet och bekvämlighet, har inte resurserna att spela lite enkelt och elegant; det är full fart, all kraft, idogt löpande, taktisk tankemöda som har krävts från första matchen till sista. Det dränerar spelarna på kraft.

Det här var vad laget mäktade med - och det var mycket mera än vi någonsin kunnat drömma om.

Det var till och med så bra att i kvartsfinalen i lyckades laget ett allvarligt försök i andra halvleken lhitta reservtanken och skjuta fart och skaffa sig några riktigt bra chanser att kvittera efter att Dele Alli nickat in 2-0. Men det blev så till slut att det svenska försvar som varit så starkt, med ett strålande mittbackspar - Andreas Granqvist och Victor Nilsson-Lindelöf - som tillhört de allra starkaste i hela turneringen tvingades ge vika i luften. Sverige kom totalt sett inte upp den högsta nivån. Jag tror det beror på att laget så länge presterat över våra förväntningar.

Främst var det Viktor Claesson som ångade på i andra halvleken med imponerade mod och respektlöst.  Värnamokillen som blommade ymnigt i Elfsborg och nu finns i Krasnodar i ryska ligan, har fått ett stort internationellt genombrott och precis som Nilsson-Lindelöf, Ludwig Augustinsson, Robin Olsen, målvakten som snabbt etablerat sig som en internationell stormålvakt som kommer att kunna skriva betydligt förnämare adresser på sitt visitkort snart nog.

Vinner inte utan boll

Slutbetyget bli mycket väl godkänt. Det Janne Andersson med team skapat under väldigt kort tid är ett team med en utstakad färdväg, en organisation i toppklass både i serviceteamet och på planen och resultat som ingen kunde drömma om.

Läste lagens statistik i VM fram till lördagsmötet i Samara. England har 54 procents bollinnehav, Sverige 38. I passningssäkerhet vann England med 88 mot 75. Under rubriken ”lyckade passningar” kom Sverige upp i 859 mot Englands 1898.

Man vinner naturligtvis inga VM-turneringar utan boll. Men det som överraskat mig under den här VM-turneringen är att det försvarsinriktade, jagande, bollmässigt underlägsna Sverige ändå skapade så många målchanser. Till och med mot de riktigt starka.

 Men där finns också den olösta svenska knuten, det vi visste redan före turneringen. Det blev flera kontringar och bra omställningar än vad Sverige tidigare presterat men vi saknar den obarmhärtige avslutaren.

Marcus Berg har fått (och skaffat) sina chanser men han saknar kvickheten i det avgörande ögonblicket. Han var för sen på avtryckaren. Och just den här eftermiddagen i Samara hade England en målvakt (Pickford) i Olsen-klass med en näve som tycktes kunna bli hur stor som helst när det behövdes.

Så trots att Sverige inte riktigt orkade ta fighten som tidigare vare sig fysiskt eller mentalt, så hade Sverige chanser nog för att en lyckad och turlig dag få den här matchen till förlängning.

Gnistrande match

Trötta ben, tomma hjärnor, besvikelse. Men det här laget skall åka hem med raka ryggar och med massor av stolthet i handbagaget. Favoriterna har fallit. Megastjärnorna har smugit hem bakvägen men de svenska hantverkarna gned och slet in i det sista och prestationen är en av de sex bästa som ett svenskt VM-landslag presterat.

Det är i ett bra VM Sverige gjort sensation. Brasilien och Belgien (1-2) spelade den bästa matchen hittills under VM. Frankrike och Uruguay (2-0) var en batalj som det gnistrade om. Bra fotboll men också ett hetsigt och aggressivt drama.

I denna kavalkad av stormatcher och individuella bravurnummer har Sverige spelat en stor roll, gjort intryck på hela fotbollsvärlden, överraskat och underhållit och gett färg och fest åt en hel nation.

Nu vet vi att Sverige har ett stabilt landslag som vet hur man hanterar svåra matcher. Och med VM-erfarenheten med sig kan Janne Andersson börja fundera på EM-kvalet i höst.