Det klarar bara ett riktigt bra lag, som stannar upp när poängen ramlar ur kassen, påminner sig om vad de kan, vad de kunnat hela året, går tillbaka till grunderna och så blev det också nästan i sagornas värld de skrapade fram guldklimpen.

Robin Jansson skallade in guldmålet.

En Åshöjden-resa

Han som nästan gjort en Åshöjden-resa på egen hand. ”Ett lingonris som satts i cocktailglas” för att låna Tage Danielssons vackra ord om Monica Zetterlund.

Om inte i de djupaste lingonskogarna så i alla fall i Oddevold i division ett hittade AIK den tuffe slitvargen Jansson när han nästan hade lagt karriärmöjligheterna åt sidan.

Nu guldfestar han som matchens ende målskytt i Kalmar.

En allsvensk raritet

AIK förtjänade verkligen det här guldet, klubbens tolfte, eftersom Rikard Norlings lag varit Sveriges bästa under längst tid och bara förlorat en av trettio matcher.

Det är där vi skall leta efter anledningen till AIK:s guldresa.

Jämnheten, hållbarheten, de få svackorna, det överlägset bästa försvaret.

Det var ett klipp att få hem landslagets slitvarg Sebastian Larsson, det var ett ännu större klipp den dagen Kristoffer Olsson signerade sitt kontrakt och det blev alldeles komplett där på AIK:s mittfält när f d MFF-spelaren Ado plockades in.

Kristoffer Olsson är i mina ögon den allra viktigaste. Så får lag har en guldklimp som Olsson, en så komplett spelare med så förfinade utförsgåvor. Hans sätt att röra sig, göra sig tillgänglig, förflytta sig ut på fria ytor för att ge sig lite tid; blicken framåt, uppåt, tekniken och spelsinnet. Det är mycket för pengarna och den typen av spelare är en raritet i Allsvenskan.

Det finns också något filosofiskt men ändå grundläggande basalt i Rikard Norlings ledarskap som jag gillar. Han gjorde det i Malmö och nu regerar han i Stockholms och Sveriges bästa lag.

Grattis AIK!

Tillbaka till verkligheten

IFK Norrköping gav sig i alla fall chansen, föll först på mållinjen och det blir intressant att se vad som blir nästa steg. Intressant att en i AIK ”ratatad” talang som Simon Thern blommat i ett Norrköping som trots kraftig åderlåtning har litat på sin stil. Nu gäller det bara ett hitta en lika briljant och annorlunda, spelande innerback som Andreas Johansson. Han som satt tonen, som styrt bakifrån i en spelmodell med mycket liv och kreativitet.

Att Malmö FF till slut klarade hem den tredje direktplatsen till kval för Europaspel var också en smärre bragd. MFF får med sitt lyft från bottenläge i våras till Stora silver och med goda insatser i höstens Europa-spel kvittera ur betyget Höstens Lag. Och jag menar att MFF under hösten varit Sveriges bästa lag.

Det var i våras allt gick snett. Med tränaren Magnus Pehrsson som med en av sina adjutanter, Jens Fjällström, försökte sig på en datastyrd ”Playstation-fotboll” som utmynnade i för mycket statistik och styrning och för lite realism och verklighetsbild.

Ute Rösler har gjort succé. Och nästa år kommer MFF som vanligt att tippas som den stora guldfavoriten.

Gränsen flyttas norrut

Årets allsvenska har, ja, värmt ett fotbollshjärta. Massor av sevärda matcher. Till med ett lag så långt ner i träsket som kvallaget Brommapojkarna, visade i flera matcher upp en chansskapande offensiv fotboll. Och laget har en talang utöver det vanliga i Jack Lahne. Han blir tillsammans med Kalmar FF:s Nils Fröling och Isak Magnusson extra intressanta att följa.

Sirius gjorde det och Östersund höll sig, trots att stjärnor försvunnit, tränare Potter flyttade hem till England och lite av det fantastiska spelflytet kom av sig.

Sundsvall har imponerat med den bästa fotboll man sett därifrån och påminde lite om Östersund i sina bästa stunder. Konstgräset har flyttat ”trädgränsen” norrut. Nu kan det växa även i snöriken.

Ett vackert slut

Malmö FF gläds åt att 36-årige Markus Rosenberg fortsätter ett år till. Annars var 2018 de många starka profilerna avsked till allsvensk fotboll. Kennedy Bakircioglü, Hammarby, Tobias Hysén, Göteborg, Andreas Johansson och Daniel Sjölund, Norrköping, Andreas Isaksson, Djurgården.

I Göteborg frågar man sig naturligtvis: Änglar - finns dom? 

Nästa år blir ett ödesår för klubben. Hur länge tillåter man att Häcken står för den finaste och bästa fotbollen?

Hammarby tog hem publiksnittet (23 679) tätt följt av AIK. Siffrorna och publiken imponerat. På alla sätt. Det har t o m varit lugnare på arenorna än vad man kan hade befarat.

Och 89-årige Lennart åkte med ”Lennart” till Kalmar och fick den ovanskliga äran att dela ut pokalen till sitt hjärtas lag.

Det kunde väl nästan inte slutat vackrare.