Kanske lite mera förvånande för många att Sveriges kaxigaste och rikaste fotbollsklubb, MFF, aviserar rekordförlust för det pågående spelåret. 

Det är svindlande siffror för de flesta idrottsklubbar i landet. Katastrof för många. Konkurs för de flesta.

I ett kortsiktigt perspektiv överlever Malmöklubben tack vare gigantiska inkomster i halvmiljardklassen efter några år av starka insatser och enorma ekonomiska ersättningar i Europaspelet. Men på sikt?

MFF får sportsligt betalt

 MFF har satsar hårdare än alla andra. Köpt tillbaka spelare som tidigare varit framgångsrika i klubben - Kiese-Thelin, Ola Toivonen med flera - och tycks så här långt få sportsligt betalt för dyra investeringar.

Jag tippade MFF och Hammarby som guldkonkurrenter i år. Det såg ett tag ut att vara alldeles tokigt men ju längre vi karantänat oss fram den här märkliga sommaren har MFF tagit steg för steg och Hammarby börjat klättringen efter en historiskt svag start för Stockholmslagen.

Hammarby spelade förra årets mest spännande och riviga anfallsfotboll - hittar man helt tillbaka till den får MFF (och Elfsborg och Norrköping) en tuff utmanare.

Det ser i alla fall ut som att spänningen kan bestå.

 En vidlyftig kostym

 Ett inkomstbortfall på 100 miljoner; och MFF-ordföranden Anders Pålsson ser dystrare ut än vanligt: ”Det blir en mycket stor och kännbar förlust för oss i år”, säger han och tillägger: ”Rent ekonomiskt är det dystert just nu.”

MFF - ett lag på vinst och förlust just nu.

Topp i Allsvenskan ”i halvtid”, mest gjorda mål, minst insläppta - men ett rekordkonto på banken som läcker som en gisten sommareka.

Klubben har sytt upp en stor och rymlig kostym men inkomsterna från den alltid stabila publikstocken har uteblivit som för alla andra och det är sannolikt betydligt mindre europeiska pengar att hämta hem de närmaste åren efter det nya system som UEFA sytt ihop.

Det är beskt att svälja att Ullared kryllar av folk, stränderna i t ex Falsterbo och Lomma smockfulla under varma sommardagar - medan stora fotbollsarenor inte ens får placera ut publik på var tredje meter. Ett tydligt exempel på den stelbente taktiken för att hålla smittan borta. 

 Logiken saknas

 Arrangemang - där man har resurser att med hjälp av personal hålla coronaavstånd - förbjuds men marknader, gallerier och stränder kryllar av folk. I förstone kan de se ut som att affärslivet alltid skall gynnas på bekostnad av kultur och sport. Som om inte upplevelseindustrin också genererar miljardbelopp - under normala omständigheter.

Liseberg drabbas men inte köpcentra och badanläggningar. Logiken saknas.

Min dotter är involverad i en liten teater i Vadstena med plats för 80 personer. Där tillåts nu 50. Malmö FF har ett stadion för 30 000. Jag kan inte begripa varför man inte där kan få placera ut i varje fall ett par tusen. Här finns dessutom poliser, vakter och publikvärdar som kan hålla ordning.

Och vad det beträffar brukar ju en del av publiken uppträda maskerade så tar de bara ansiktsskydden på sig och lämnar bengalerna hemma borde väl det också funka.

 Kollapsat laboratorium

 Allsvenskan halvvägs. Med AIK på tolfte plats med tretton poäng och målskillnaden 13-22. Det är ett gigantiskt fiasko som naturligtvis hela AIK-ledningen (och inte bara Rikard Norling) måste ta ansvar för. Vad var det egentligen för ett fantastiskt experiment klubben gav sig på? Ville man uppfinna fotbollen på nytt eller vad? Fanns ingen som i tid insåg att spelartruppen helt enkelt inte var tillräckligt bra och borde fått enkla verktyg att jobba med istället för att jobba i ett fotbollslaboratorium utan erforderlig utbildning.

AIK är så här långt - med allt klubben gjort - en svårförklarad gåta.

”Vi vet att vi har kvalitet”, sa AIK-kaptenen Per Karlsson efter den senaste bittra förlusten borta mot Mjällby.

Kindbergs egen önskan

Vad vet han som ingen annan känner till?

Elfsborg, Varberg, Sirius och Mjällby överraskar, Helsingborg har vaknat till och det finns gott om spelskickliga talanger i årets allsvenska, vi får se snygga mål (till och med av målvakter) men hur Allsvenskan sett ut under normala omständigheter och med publik på läktarna får vi aldrig veta.

Och medan Daniel Kindberg skjuter vildsvin, skriver memoarer och kollar ett sinande bankkonto kämpar det en gång så stolta, charmiga och sensationella Östersund för livet.

Är det slutet på sagan vi ser? En bukett slokande Frösöblomster som inte tycks fröa av sig.

Kindberg är kritisk och säger att han skall komma tillbaka till klubben och ställa allt tillrätta.

Är det önskvärt? Är det ens möjligt?