Han är bäst i hela världen genom alla tider och i den allra svåraste av friidrottens (ja, kanske hela idrottens) alla grenar.

Jag följde det ukrainska fenomenet Sergej Bubka genom hela hans karriär, på VM och OS, såg honom på plats vinna sex VM-guld i följd, bevittnade flera av hans världsrekordhopp och OS-guldet han tog i Söul 1988. Trodde aldrig att någon skulle kunna överträffa honom under min levnad, han var så solklart suverän och överlägsen. Han hade sexsiffriga startpengar redan på 80-talet, han var en av de bäst betalda av världens alla friidrottare.

Han lekte med både konkurrenter och rekord och valde alltid att höja ribban endast en centimeter över sitt eget rekord eftersom han alltid hade sexsiffriga bonus också när han slog världsrekord. När det var klart avbröt han. Meningslöst och ekonomiskt galet att tävla mot sig själv.

Nu har den svensk-amerikanske 20-åring som vi kallar ”Mondo” förpassat den oövervinnelige Bubka till historien. Med sina 35 världsrekord (ute och inne) och med sex VM-guld och ett OS-guld är han förstås den segerrikaste genom tiderna.

Men Mondo har nått högst. Ute och inne. 618 och så nu, för att tysta alla som dividerat om vilket rekord som egentligen skall räknas, 615 i Rom, en centimeter högre än det Bubka hoppade - för 26 år sedan.

Och Mondo är lika överlägsen nu som Bubka var då.

Omänskliga prestationer

Det är svårt att förstå hur stort detta är. Som enskilda prestationer är det han åstadkommit i år kanske det allra främsta och mest häpnadsväckande i svensk idrott i alla tider.

Att i den åldern kunna hantera detta svåra verktyg, denna komplexa sports all komplicerade tekniska moment, att redan och så snabbt ha växt in i hela tävlingsdramat med sådan kontroll, självsäkerhet och starka nerver är alldeles bortom vad som går att ta in.

6.18 den femtonde februari i Glasgow (inomhus), 6.15 den 17 september i Rom (utomhus) - med två helt omänskliga prestationer ramar han in detta märkliga idrottsår och placerar coronan på sin hjässa.

En svensk-amerikan på Charles Lindberghs nivå. Högtflygande, orädd, vägledande för den framtid som vi väl trots allt hoppas på.

Det enda som nu hindrar detta underbarn från att vinna allt som behöver vinnas för att bli tidernas störste är att allting snart återgår till det normala, att OS och andra mästerskap kan genomföras. Vi får hoppas på vaccinet.

1985 passerade Sergej Bubka den magiska sexmetersgränsen. Trettiofem år sedan. Med hjälp av hur relativt sällan och av hur få som den gränsen klaras, förstår vi en del av denna grens komplexitet och utmaning.

Den svåraste grenen

Jag hävdar att stavhopp är den svåraste av alla grenar. Den inrymmer en lång rad av moment som måste fungera och harmoniera och utlösas i exakt rätt ordning och timing. Det är ett lika komplext och avancerat, tekniskt arbete som att få upp en människa till månen.

Val av rätt stav och fattning. Ansatsens längd, stegfrekvens och hastighet. Mondo är snabbare i benen i år. Stavisättningen måste vara perfekt, böjningen exakt timad och rätt för ge det bästa frånskjutet. Styrkan i armarna för att med fötterna mot himlen nå över ribban, frånkopplingen av det sista raketsteget för den korta rymdvandringen, vändningen av kroppen, passagen över ribban, kontroll på alla lemmar för att undvika en onödig rivning.

Det är ett pärlband av svåra tekniska manövrar i kombination med akrobatik, finmotorik, snabbhet, rytm, styrka, spänst. Till detta modet, att övervinna ribbskräck och höjdrädsla. Jag vet ingen annan sport som innehåller så många svåra och krävande moment som måste klaras i en harmonisk följd och med små felkällor lurande runt omkring sig hela tiden.

Det fulländade stavhoppet är en serie utmaningar av allt det som är möjligt för en människa. Och lite till. Mondo är tekniskt fullkomligt briljant. Han klarar 6.18 med klockren stil och briljans.

Han vinner allt

Det går inte, inte på några villkor, att utmana Armand Duplantis om några titlar och utmärkelser i år. Det är Bragdguldet, Jerringpriset, Årets prestation, Årets manlige idrottare, sannolikt kommer han att utses till Årets friidrottare i världen, ja, kanske rent av Världens bäste idrottsman just nu.

För hela världsfriidrotten är han redan vad Bubka och Carl Lewis och Usain Bolt och några andra varit i friidrotten; det stora dragplåstret, mannen som räddar friidrottens galor. För detta är han just nu också den bäst betalde och den av de multinationella storbolagen högst ersatte reklampelaren.

Bara under det här året har han med Malmöbaserade managern Daniel Wessfeldts skickliga jobb och enorma kontaktnät tagit skuttet från oavlönad amerikansk skolamatör till mångmiljonär med en snart sagt säkrad livslön. Han fyller 21 år den 10 november.

Och i den lilla stavfamilj som alltid brukar vara väl sammansvetsad och kamratlig tycks han vara oerhört populär.

Årets svensk i världen - ja, vem skulle kunna konkurrera om den titeln?