Klubben har förvisso tagit hem Allsvenskan förr med mycket små ekonomiska medel men i tider som dessa, när byteshandeln är så stor, de allsvenska karriärerna för spelarna är så korta innan de drar utomlands, är det en oskattbar styrka att kunna gå in i kassavalven och hämta resurserna för att snabbt reparera skadorna och ersätta förlusterna.

Där har MFF haft sin styrka alltsedan klubben med några framgångsrika säsonger i den internationella klubbfotbollen kunnat samla på sig en valutareserv på en halv miljard.

Den anrika Malmöklubben är känd för sin kontinuitet, sin förmåga att plocka fram egna talanger, att nyttja gamla spelare på olika plan i sin verksamhet och bygga upp en stabilitet som varar över tid och och står pall vid konjunktursvängningar.

Stor omsättning

Med vad gäller tränarfrågan är det lite annorlunda. De sju gulden under 2000-talet har vunnits av sju olika tränare. Kortlivade karriärer i klubben där guldstatusen inte vaccinerat dem mot att drabbas av den bytessjuka som blivit ett signum för MFF de senaste decennierna.

Tretton tränare delar på de 21 uppsättningarna allsvenska guldmedaljer. Mest framgångsrik är spanjoren Antonio Duran (en gång spelare i Atletico Madrid tillsamman med svenskan Garvis Carlsson) som mellan åren 1964 till 1971 vann allsvenskan fyra gånger. Bob Houghton på 70-talet vann tre gånger. Totalt har åtta utländska tränare varit inblandade, tre engelsmän, en ungrare, en spanjor, en norrman och två danskar.

Otåligheten (eller samarbetssvårigheterna?) kan tyckas onödig och svårförklarlig men kanske kan en klubb också dra nytta av influenser från olika fotbollskulturer, anpassade efter tider som råder, taktiska trender och spelarmaterialet man har.

Ett oskrivet blad

Dansken Jon Dahl Tomasson har en lång och fin spelarkarriär med 110 landskamper (52 mål) och med spel i klubbar som Heerenveen, Newcastle, Feyenoord, Milan och med kortare gästspel i Tyskland och Spanien. Han kom dock som ett oskrivet blad som tränare till Malmö FF och det var efter rekommendationer från förre guldtränaren, norrmannen Åge Hareide, som Malmöklubben valde just dansken. Han var vid tillfället assisterande coach till Hareide som förbundskapten för det danska landslaget. Nu är han den trettonde tränaren med guldstatus i Malmö. 

Om nu det räcker för att få fortsatt förtroende kommande år återstår att se. Förnyelse och ombytlighet på tränarposten är, som sagt, mer än vanligt i den skånska guldklubben nu för tiden. Trist för JDT förstås att han på grund av sjukdom inte fick vara med när han nådde sin första titel som tränare. Odiskutabla 4-0 mot Sirius efter en chockstart och mästerlig kontroll under nittio minuter.

Trots att MFF i och med segern över Sirius nu säkrat sitt 21:a guld med tre omgångar kvar av den publiklösa corona-allsvenskan, har det inte varit friktionsfritt i MFF. Både taktiska drag och spelarval har diskuterats men kanske är det som en av 70-talets centralgestalter i laget, Staffan Tapper, säger, att MFF har varit det bästa laget i Allsvenskan på just den detaljen att hålla tempo, motivation och stridslust på en högre nivå än alla andra under ett år utan publikstöd. 

Kryssat i motvind

MFF är ju annars den klubb som tillsammans med Hammarby har det mest hängivna stödet av stora grupper ibland med publiksiffror på 20 000 och däröver och borde kanske ha lidit mest men laget har kunnat hålla sitt försprång i ledarposition mycket tack vare att konkurrenterna visat upp en mera guppig kurva, MFF har bäst av alla undvikit de riktiga bottennappen och då och då spelat frisk och frejdig fotboll. Trodde i våras att Norrköping skulle strida om guldet ända in på målsnöret men ”Snoka” har tappat stinget och de övriga konkurrenterna har kryssat i motvind. Malmö har hållit den högsta högsta-nivån och den högsta lägsta-nivån. 

Genom att spänna de ekonomiska musklerna hade klubben möjligheter att plocka hem spelare av landslagsklass som Ola Toivonen och Isak Kiese Thelin och det har haft en direkt avgörande betydelse med den sistnämnde i skyttetopp, avgörande också i guldmatchen.

Viktigt också att en kreatör som Anders Kristianson har kunnat behållas trots feta anbud från utländska klubbar. 

Talang räddar ekonomin

MFF har gjort mest mål, släppt in minst antal. Tomassons offensiv har inte gått ut över defensiven och i den bakre delen av lagbygget ligger nu en liten förmögenhet gömd. För 19 år sedan såldes en extrem 19-årig fotbollstalang för den högsta summan i svensk fotboll när Zlatan Ibrahimovic köptes av Ajax för 82, 5 miljoner kronor och lade grunden till en solid ekonomi i klubben med den tidens mått mätt. Nu står flera storklubbar och väntar på att få klartecken från MFF att lägga ett slutbud på den 21-årige mittbacken Anel Ahmedhodzic som har MFF-ikonen Markus Rosenberg som agent. Det talas om summor på Zlatan-nivå. Två långa supertalanger med delvis bosniskt ursprung (Ahmedhodzic har oturligt nog för Janne Andersson valt det bosniska landslaget före det svenska), en anfallare av extraordinärt slag, en ovanligt mogen och spelskicklig innerback. Så nu blir det förmodligen denne Anel som med sitt höga värde täcker upp för MFF:s väntade ekonomiska förlust på ca 50 miljoner för spelåret 2020. Guld är dyrt.

Det har varit ett vemodigt år på många sätt men aldrig har spelet utan publik känts mera påfallande och tomt än när ett guldlag skulle fira på Malmö stadion. Festen uteblev förstås. Men under rådande omständigheter är det en magnifik styrkedemonstration Malmö visat i år. Fysiskt och mentalt klarade klubben bäst av alla att besegra alla yttre hot.

Värdiga mästare, minst sagt!