Det är inte konstigt att förstå varför man kommunicerar dessa riktlinjer. Ingen vill att basen i form av de många utövarna drabbas. Men barn- och ungdomsverksamheten är troligen den del av idrotten som drabbats minst hittills. Här har aktiviteter, i alla fall till igår, kunnat pågå ganska obehindrat med undantag för cuper och serieslutspel. 

Ekonomiskt så är det sällan barn och ungdomar som skapar den ekonomiska risken för en idrott. I stället är det vanligt att barn- och ungdomar finansierar senior och elitverksamhet. Vill man rädda barn och ungdomsverksamhet är det bättre på att fokusera på att ta bort hyror för planer och anläggningar eller ge stöd till hyreskostnader.

 Men behovet att visa på kraftfullhet, skapa resultat snabbt och att ha en struktur för att förmedla pengarna snabbt var viktigt. Pressmeddelandet nämner att ” pengarna fördelas i enlighet med både idrottsrörelsens och statens syfte med idrottsanslaget” , vilket jag tycker är skrämmande. 

Här är den struktur som finns inom RF begränsande för att medlen ska sättas in där de gör bäst nytta. Det finns naturligtvis strukturer inom RF för exempelvis LOK-stöd som gör att RF snabbt kan göra bedömningar och transfereringar till olika aktörer. Men RF behöver möta behoven kopplade till effekterna av Covid-19. 

Så varför ska man erbjuda medel så man alltid gjort – trots att behoven ser helt annorlunda ut. Byråkratin vinner över idrottens behov. Här visar inte RF att man kan idrotten bäst. Det handlar snarare om att man har ett effektivt system att fördela ut pengar.

Jag hade hellre sett att man hade reflekterat över hur man vill att de medlen man skjuter till ska göra nytta och verka mest. Men detta kräver förståelse dels hur helheten fungerar för att säkerställa insatser där de ger störst påverkan och dels förståelse var insatser behövs i olika skeden. I dag finns akuta likviditetsproblem inom idrotten, men inget i pressmeddelandet talar om hur dessa ska lösas.

 Ett sätt att fördela pengarna kunde vara att gruppera in dem utifrån vilken nytta de 500 miljonerna skulle kunna ge på följande sätt

 1 - Brandkårsfas – säkra likviditet.

I dag har centrala verksamheter och motorer inom idrottsrörelsen ekonomiska problem. Dessa verksamheter är i grunden sunda men har stora ekonomiska rörelser och påverkas därför kraftigt. Detta läser vi om dagligen och här behövs en idrottsakut som kan agera omgående, men där troligen mycket av pengarna kan betalas tillbaka.

 2 -Säkra infrastruktur och motorer inom idrotten

 När samhället drabbas av kriser fokuserar man på grundläggandeinfrastruktur (t ex Marshallhjälp) eller fokus på nyckelföretag som driver ekosystemet (”Utan Volvo stannar Sverige”).  Vi måste ha samma fokus inom idrotten som lever i ett ekonomiskt ekosystem och där motorerna är centrala för att snabbt bygga upp tappad verksamhet.

 För att hitta rätt krävs konsekvensanalys – som både är kopplad till behov och den strategi RF ska företräda. Jag tror inte detta är gjort ordentligt, vilket medför att pengar kommer att spenderas på fel sätt. Idrotten kommer drabbas mer än nödvändigt.

3- Entreprenörspott

 Kriser i historien brukar generera mycket idéer och stimulera entreprenörskap. Jag tror att trots svåra tider för alla idrotter, så kan det finnas ett värde att hitta medel till att stimulera alla de kreativa idéer som förnärvarande finns inom idrotten. Detta är nya ideer som tar idrotten framåt mot de behov samhället efterfrågar.

Dilemma för framtiden

RF kommer ha mycket svårt att förverkliga Strategi 2025 i och med gårdagens beslut kring hur medel ska fördelas. Detta innebär mindre fokus på idrott hela livet och folkhälsa. Mindre medel och möjligheter för en inkluderande idrott för alla. Chansen att bygga framtidens idrottshus har minskat och vi fokuserar på att bevara en verksamhet som den alltid har varit. Konservatismen och oviljan till förändring har tyvärr vunnit.