Det är andra i klubben som också borde se sig spegeln och fundera över sitt ansvar.

AIK fick skulden för en alltför defensiv fotboll i fjol. I år skulle den ny spelmodell implementeras. Offensivare och publikvänligare. Med facit i hand verkar det projektet ha inslag av inte så lite aningslöshet.

Norling var den utvalde

Klubben verkar helt enkelt inte ha de spelare som krävs för de (alltför) höga ambitionerna.

12 poäng på 11 matcher och en tolfteplats i Allsvenskan är naturligtvis långt under godkänd nivå.

Om det nu var ett våghalsigt projekt AIK ville sätta i sjön utgår jag från att Norling - om det från början var hans egen idé - sålde in sin vision om ”det nya AIK” till i varje fall den verkställande fotbollsledningen och sportchefen Henrik Jurelius. En klubb som byter spår och strategi, som vill presentera och pröva en ny väg till framgång låter inte en tränare härja fritt.

Så varför tar inte beslutsfattarna, de som gav Norling grönt ljus för sina (möjligen lite ljusblå) framtidsplaner, sitt ansvar. En klubb väljer väl den tränare man tror passar bäst för sin spelidé och de spelare man har råd att ställa till förfogande. Det finns klubbdirektörer och sportchefer som alltid kommer för lindrigt undan när en klubb krisar. Och i slutändan finns naturligtvis styrelsens ansvar. Precis som när ett företags verkställande ledning inte avkastar tillräckligt bra resultat eller söker sig vägar och ledningsfilosofi som styrelsen inte delar.

Återgå till grunderna

Om AIK:s ledning på alla nivåer var överens. Om Norling fick klartecken för en förnyelse av AIK:s spelmodell så är det - som vanligt - ett alltför enkelt och primitivt sätt att försöka lösa problemet genom att bara göra sig av med tränaren.

Hade det inte varit enklare att återgå till en fotboll som spelarna var vana vid och begrep?

Norling har ju vunnit Superettan, tagit flera toppplaceringar och vunnit allsvenskt guld hos både AIK och Malmö FF med ett annat sätt att spela fotboll.

Om styrelse, fotbollsledning, tränare och spelare varit överens - ja, spelarna har förstås inte så mycket att säga till om - varför kan de inte också bara se sanningen i vitögat och samla sig till möte och bestämma en ny inriktning för fotbollen.

Fotboll är ofta att göra det svåra så enkelt som möjligt. Spelets grundläggande idé är att inte komplicera - vare sig teoretiskt eller taktiskt - det som kan göras logiskt. Det lag som har de enkla lösningarna, som springer mest, rör sig bäst, bygger speltrianglar och besitter både offensiv lust och uppoffrande defensiv klarar sig alltid. Det som behöver göras utöver det, på den artistiska nivån, klaras av spelare med egna infall och idéer som inte finns med på en enda taktiktavla.

Norling sjöng ut

Jag tror inte Rikard Norling mår så bra av att få en ”spark” i sitt cv. Tror inte heller att han var villig att köra det påbörjade konceptet i botten och hoppas på spelarnas förståelse. Att det som var tänkt inte gick vägen kommer naturligtvis alltid att vara ett sår i hans fotbollshjärta. Han är ju i det här sammanhanget inte bara en i mängden av AIK-tränare genom åren. Han är en riktigt AIK-are.

Allsvenskan är en drivbänk för plantor med ambitionen att snabbt bli omplanterade till bördigare mylla och godare ekonomiska skördar utanför landets gränser. Omsättningen av spelare gör tränarens jobb mycket svårare än för många stjärntränaren utomlands i klubbar med ekonomi att hålla ihop sina dyra trupper längre. Långsiktighet finns inte. Och inga tränare blir heller särskilt långvariga.

Inte många hade trott att Rikard Norling skulle bli en av de första som rök all världens väg när bara en  tredjedel av Allsvenskan är spelad. Han är en aktad tränare, en filosof, en tänkare och jag hoppas att hans besvikna utfall i en TV-intervju efter 0-4 mot Häcken inte är en bidragande orsak tıll att AIK nu gett honom avsked på grått papper. Det var så befriande att se och höra honom sjunga ut sin besvikelse. Det är så trist med alla tränare som bara står och håller masken, som inte vågar uttrycka sin besvikelse, som aldrig vågar visa att de är besvikna på sina spelare, kritisera dem som sviker. Öppna fönster och frisk luft är bättre än allt unket ”vi tar det inom gruppen.” 

Inte Stockholms år

Det är både spelarnas och högsta ledningens ansvar att AIK hittills misslyckats i årets allsvenskan. Men det är tränaren som hängs.

Samma gamla vanliga visa.

Så vem kommer näst? För förfarandet är detsamma oavsett klubb. ”Det här är tränaren vi vill ha” låter det inför säsongen. ”Vi tackar tränaren för allt fint jobb han gjort”, när han får sparken.

Om en tränare är fel man som fått fel uppdrag men med ledningens goda minne. Borde då inte ansvaret läggas högre upp?

Trodde ett tag att dansken Jon Dahl Tomasson i Malmö låg risigt till efter en dålig öppning. Nu tycks MFF i alla fall klara sig - trots att spelet haltar - på några spelares spetskompetens.

Hammarby, som spelade Allsvenskans bästa fotboll i fjol; vad händer med Stefan Billborn efter den här usla starten.

Och mästarlaget Djurgården? 

Vad har hänt med Stockholmsfotbollen?

Är det coronan?