Han var i högsta grad inblandad i det svenska segermålet mot Georgien men i ödemarken på Friends var det ett skakigt svenskt landslag som kom undan med blotta förskräckelsen.

Som uppvärmning till VM-kvalet roade jag med att gå in på Youtube och kolla på en kvarts sammandrag av Zlatan-mål från tjugo år i internationell toppfotboll. Det är lätt att glömma bort - när man idag ser hans begränsade repertoar - vilka fantastiska mål han gjort genom åren. Med snart sagt alla kroppsdelar. Så fräck, så tuff, så skicklig, så tveklöst bestämd och klar över vad varje situation kräver. Med snabbhet, enorm fysik, fin teknik och fräckhet.

Lyfter han landslaget?

Den Zlatan finns av naturliga skäl inte längre. Inte heller den människa som tror sig om att vara Gud undgår tidens gnagande tänder. Med också med en sparsmakad repertoar, ett begränsat urval av de mest avgörande momenten så håller han fortfarande hög klass i italienska ligan.

Men frågan kvarstår; lyfter han det svenska landslaget?

Inte igår. Hans bollmottagning och bakåtpassning till Viktor Claesson var av hög klass, så ingen kan säga annat än att han bidrog med segern.

Men är det inte ändå bättre att Janne Andersson fortsätter med det nya, snabbare landslag han byggt upp och som successivt också utvecklat sitt anfallsspel?

Vi får se. 

Jag kände inte riktigt riktigt igen Janne Anderssons fotbollsdesign den här kvällen. För många bolltapp, för stora blottor som släppte igenom motståndarna till farliga kontringar. Jag såg inte det där effektiva fångstnätet, det harmoniserade presspelet, den totala hängivenheten som suger musten ur motståndarna. 

Janne måste återgå

Det har funnits tendenser tidigare att den svenska modellen modererats om därför att spelartyperna som pockar på plats i landslaget är konstruktiva, tekniska, anfallsinriktade. Men jag tror att Janne måste återgå fullt ut till listigare, ettrigare, ett mera sammanhållet lag i både försvar och anfall.

Det händer mycket ute i fotbolls-Europa, många svenska spelare har bra status, nu var det  länge sedan spelarna sågs, de har alla olika spelmodeller att förhålla sig till i sina klubblag. Det är inget lätt jobb för de ansvariga.

Att Zlatan inte har tempot längre, inte hinner med de finter och drag som kollrade bort motståndarna förr, det vet alla. Det veta han själv också. Att han inte skall trötta ut sig i ett offensivt försvarsspel begriper vem som helst. Han är med endast för en sak; att böka till sig utrymme i straffområdet, vinna nickdueller, använda sin fysik, öppna vägar för andra, och sno åt sig lite gräs för utrymme att punktera matcher i sitt tempo.

Qatar är som Mars

Det är en raket som skall lyfta till VM. Janne Andersson måste docka två system för att det skall lyckas. Nasa vet hur svårt det är. Qatar är nästans lika avlägset som Mars. Tretton europeiska länder skall till VM, de nio gruppsegrarna plus fyra tvåor. Spanien är storfavorit i gruppen men fick bara en poäng mot Grekland. Sverige kan bli både etta och trea i den här gruppen men det blir en lång och skakig resa.

Det finns mycket fotbollskunnande i det här svenska laget. Alexander Isak är på god väg till den nivå vi alla hoppades på för några år sedan, Kulusevski blandar och ger, tappar bollar som motståndarna utnyttjar, Robin Quaison har mera att ge, Forsberg håller än, Mattias Svanberg är mogen för de stora uppgifterna när som helst. Många spelare lämpade för andra system i andra miljöer och med andra typer av spelare runt omkring sig; att maximera deras potential med bibehållet svenskt fotbollshantverk, designat Janne Andersson; det blir uppgiften att lösa för den svenske förbundskaptenen.

Inte övertygande

Zlatan Ibrahimovic närmar sig slutet på en makalös karriär. Han är inte längre en given landslagsspelare, men han kan vara en lösning när det kniper. Igår blev han utbytt. Det hände aldrig förr.

Det var ingen övertygande svensk landskamp vi fick se. För mycket slarv, laget inte riktigt sammanhållet men bra försvarsspel, inte minst av Filip Helander.

Jag tycker det är märkligt att Janne Andersson håller fast vid att Andreas Granqvist alltjämt är hans kapten och låter honom vara med utan att spela. En kapten måste vara given, ha en central roll. Jag tvivlar på att Granqvist någonsin kommer att få det. Dags för muck.

Sverige vinner inte landskamper, går inte till VM eller EM om man väger spelare för spelare mot sina motståndare. Enheten väger tyngre än delarna. Det är så svensk fotboll hävdar sig.

Vilket inte betyder att enskilda insatser inte kan avgöra. Reservmålvakten Kristoffer Nordfeldts störtdykning och snabba ”forehand” med högers handflata i andra halvleken räddade två svenska poäng. Och hemmamatcherna måste vinnas i ett VM-kval.

Vad är Zlatan egentligen ute efter? De briljanta konstverk han kunde skapa en gång förmår han inte längre göra. Vad är det som får en man över 39 år gammal att lämna gråtande barn och ge sig iväg på ännu en frivillig fotbollsresa? Han talar om att han aldrig gjort mål i ett VM-slutspel, han vill ha en mästerskapsmedalj, han tror att Sverige med hans bistånd kan vinna EM. Vill han verkligen bevisa att Gud finns? Eller är det greken Giorgis Koudas rekord han är ute efter. Han gjorde 1995 en landskamp för Grekland mot ett söndertrasat Jugoslavien. Han hade fyllt 48 när han byttes in.