Ryska och belarusiska idrottare är idag paria i idrottsvärlden. IOK gick tidigt ut och gjorde klart för världsförbunden hur de skulle agera. Somliga hakade på snabbt, andra var tröga och tveksamma. 

Men idrotten visade sig ändå så demokratisk, att medlemsländers förbund sa ifrån att de inte ville tävla mot ryssar, tvingade makthavarna att ta den ställning som de borde tagit med en gång. Visat sin pondus och det ansvar de uppbär.

Orättvist - men rättmätigt

Jag gissar att inga oligarker och inte ens Putin själv kommer att ekonomiskt utarmas av de ekonomiska sanktioner som lagts mot Ryssland och de inskränkningar i de ekonomiska system som gjorts.

Det kommer - när allting stryps - att drabba dem hårdast som i vanliga fall får streta för sitt dagliga bröd.

Idrottsbojkotterna drabbar inte heller de styrande mest utan alla de oskyldiga idrottare som tränat och förberett sitt för sina karriärer.

Ändå är beslutet rätt. De har bara oturen att vara födda i ett land och representera en regim och företag som drar nytta av idrottsliga framgångar och av att arrangera betydelsefulla matcher, turneringar och mästerskap.

En säkerhetsfråga

Men det finns en annan - och inte alls diskuterad - anledning till att bannlysningen av de ryska idrottarna var nödvändig.

Det är en säkerhetsfråga.

Ingen vet, under ett fortsatt krig mot ett fritt och oskyldigt land, vad som hänt med ryska idrottare som fortsatt att resa runt i världen och tävla.

Det kunde ha varit med risk för eget liv.

Hatet mot Putin och det de ryska trupperna gör sprider sig till ett allmänt och vittomfattande hat. Det är en måhända primitiv men samtidigt logisk reaktion.

”Hoppas Johaug slår ryskan.”

”Måtte Liverpool spöa Chelsea”. Putin-förknippat genom Roman Abramovichs ägande och närhet till de ryske ”tsaren”. Nu lär han vilja sälja klubben och skänka eventuellt överskott till Ukrainas folk.

Ingen lastar de ryska idrottsmännen för kriget men de representerar ett land som gjort det strängt förbjudna, de stöttas och finansieras, i vissa fall medicineras, av det landet och blir i de yttersta maskorna av det stora nätet också officiella representanter för en ond makt. 

Inga spelare till Ryssland

De är inte ansvariga, de ogillar med säkerhet också kriget men de har inte - trots sin ställning - lika lite som folket i andra diktaturer möjlighet att protestera med mindre än att sätta sina liv på spel.

Dåliga saker, till synes orättvisa, sker i krigens skugga. Det drabbar de ryska idrottarna. Men det måste få vara så nu.

Och, som sagt, hela landet Ryssland, på alla civilia fronter också, drabbas nu och får skulden för en stormaktsivrares skoningslösa krig.

Därför är bestraffningen av dem också ett sätt att skona dem från att utsättas för direkt hat och hot och repressalier från en omvärld där de normalt behandlas som vilka idrottare som helst.

Det finns också anledning, som en följdverkan av kriget, för till exempel svenska spelare, klubbar och agenter att fortsättningsvis tänka om. Skriv inte kontrakt med ryska klubbar, sälja inga spelare dit. Förgyll inte diktaturer med guldkorn från väst. 

Trots vissa tveksamheter till en början är ändå idrottens reaktion stark, enhällig och imponerande.

IOK:s hantering av diktaturer har tidigare lämnat mycket i övrigt att önska men nu kan man hoppas - och kräva - att denna världens största organisation (större till medlemsantalet än FN) också vänder blad i sin historia. Ge bara OS till demokratier! 

Bojkotter kan bita

Och till övriga världsförbund; placera inga mästerskap, ge inga viktiga matcher till länder som Ryssland.

Det måste bli ett långvarigt och uthålligt ställningstagande.

Demokratier måste tvingas fram av alla inblandade.

Formel 1 körs inte i Sotji, EM i curling flyttas, alla ryska lag bojkottas av Fifa och Uefa, Champions League-finalen flyttades från S:t Petersburg till Paris, friidrottsmästerskap och ishockey-VM utestänger ryssar och belaruser, ridsporten ställer in alla tävlingar i Ryssland liksom Internationella Skidförbundet, tennisen tillåter inte ryskt deltagande i vare sig Bille Jean Cup eller Davis Cup., Vasaloppet stoppar över hundra anmälda ryssar. Alla paralympiska idrottare från Ryssland och Belarus stoppas från sitt OS i Peking.

Listan kan göras längre men bojkotten där kompakt.

Idrotten har tagit ställning som kanske aldrig förr. Kompakta bojkotter kan bita. Jag fick det en gång bekräftat, av både idrottsministern Sam Ramsamy (i exil i London) och Nelson Mandela själv - sedan han talat för Sydafrikas OS-kandidatur i Lausanne 1997 - att omvärldens val att sätta landet i frysbox under apartheidtiden hade betydelse i det långa loppet för frihetskampen.

Det går att hoppas, men knappast att tro, att något dylikt skall ske i Ryssland.