Islossning - men hur långt räcker det?

Det behövdes bara ett mera harmoniskt komponerat lag, rivigare spel, tuffa tag, hård press för att helt plocka sönder det portugisiska laget i sina beståndsdelar. De är minsann inte dåliga. Helt enligt portugisisk fotbollstradition finns där finesser, kvickhet och teknik , men, jösses vilket svagt försvarsspel och bristande organisation.

Det blev gruppspelets lättaste match, helt väntat, och det var mest tack vare de fasta situationerna. Två mål på hörnor, ett på straff, ett bortdömt mål från Stina Blackstenius på Asslanis frispark och så, äntligen, ett prydligt spelmål, ett typiskt striker-mål av en Blackstenius som gör så mycket bra i spelet, offrar sig så hårt, löper så energiskt men som varit som svagast där hon skall vara som allra bäst.

Asllanis uppvisning

Kanske var det här en islossning. I så fall har Sverige ett fint sparkapital i den offensiva delen när det nu drar ihop sig till utslagning.

Belgien, Italien eller Island väntar i en kvartsfinal. Absolut inte överkomligt. Men jag tror det behövs mera än hörnor, frisparkar och straffar för att nå de mål som behövs. Det offensiva spelet fungerar inte som det skall, det är samma lite tveksamma och oskarpa passningar i de avgörande momenten och om Sverige har det eller inte när tempot skruvas upp, motståndet blir bättre och laget skall upp till bevis mot de allra bästa; det återstår ännu att se.

Matchens behållning när Sverige skaffade sig en 3-0-ledning i första halvleken var Kosovare Asllani som visade både teknik och uppfinningsrikedom som egentligen ingen annan än hon i laget besitter. En smart hörna till Filippa Angeldahls 2-0-mål, en smart klack till Blackstenius som var knappt offside, ett välplacerat straffmål, en fin frispark till Blackstenius bortdömda nickmål som skulle gett 5-0. Nu kom det ändå. Asllani på det här spelhumöret är en förutsättning för fortsatt framgång men det där med oskärpan i passningsspelet, det lite stressade spelet när det närmar sig avgörandet oroar en del.

Men Sverige har satt sig i respekt med sin pondus på fasta situationer. Angeldahl kanske lyfter nu efter sina två mål men jag väntar fortfarande på att Fridolina Rolfö skall nå de höjder där hon ibland svävar  en bit över alla andra. Inte ett enda riktigt skott, inga bra lägen ens för den berömda vänsterfoten; och det mot ett alltför smånätt inte alls särskilt välorganiserat lag. Ett sparkapitel till. Rolfö måste upp en nivå för Sverige måste ha flera spelare som höjer sig över massan om det skall bära en bit till. Kvartsfinalen tror jag nog kan vinnas men sedan är det nog stopp.

England imponerar mest

Det som imponerat mest under den här EM-turneringen är den spelnivå på vilken England, Tyskland och Frankrike levererat. Det känns som om de tagit ett kliv upp och förbi alla andra. Englands spel i 8-0-matchen mot Norge är det nog det mest kompletta jag sett ett damlandslag genomföra. Visst, Norge var mer än lovligt uselt och lät engelsmännen forsa fram på bortglömda ytor utan att den svenske förbundskaptenen Martin Sjögren gjorde något för att stoppa blödningen. Han satt mest som förlamad. Jag tror att hans agerande bara är ett bevis för att det inte är de allra bästa tränare i ett land som tar sig an damfotbollen.

Så, visst, Norge var svagt, men det förhindrar inte min beundran för det säkra passningsspelet, attackerna, inläggen, satsningen i anfallen. Tyskarna har också det där men England är min favorit till guldet nu när vi har att invänta kvartsfinalerna. Så rörligt, begåvat, tekniskt och varierat var deras spel att jag kom på mig med att inte ens fundera över om det var en dam- eller herrmatch jag såg.

Om inte mina ögon ljuger så har England, Tyskland och Frankrike (kanske också Spanien) nått en nivå som inte tidigare skådats tack vare satsningen från de stora klubbarna. Men borde inte spel i de klassiska storklubbarna då också gynna de svenska spelare som finns därute?

Seger eller inte?

Vi får se. 5-0 när det krävdes för att med säkerhet vinna gruppen i ett Leigh med 30 grader i skuggan i ett England som för en gång skull har sluppit regnet och fått sol över sitt mästerskap måste förstås applåderas. Tror nog att Peter Gerhardsson funnit sin uppställning och kan glädjas åt att backen Jonna Andersson återtagit sin vänsterbackplats. Hon är rivig, offensiv och har ett fantastiskt tillslag på sina hörnor. Det gav två mål och är ett svenskt trumfkort. Sverige har resliga, fysiskt starka spelare och Italien, Belgien eller Island är lag som Sverige en god dag slår. Frankrike däremot hade nog varit hopplöst. Laget spelar den vackraste fotbollen, effektivare än tidigare årgångar och är en guldkandidat.

Sverige saknade Seger. Eller inte. Hon har alltid varit given, hon är Sveriges Mamma Fotboll, henne lugn och taktiska slughet behövs alltid. Men hinner hon med nu när tempot skruvas upp? Ingen har svaret men jag tänka mig att Gerhardsson ändå måste ta sig en funderare på frågans svar.

5-0 kan aldrig resoneras bort. Sverige var totalt överlägset. Men jag vidhåller. Motståndet var det svagaste hittills och därmed vet vi inte var Sverige står i jämförelse med de bästa.

Det gör fortsättningen oerhört spännande.

Det blir nog semifinal. Men knappast mera.

Säg att jag har fel.