Det har varit en rätt imponerande enighet inom idrotten när det gäller uteslutning av ryska idrottare i internationella tävlingar såg länge det förhatliga kriget mot Ukraina pågår.

Nu talas det om att paralympiska idrottare skall välkomnas till OS i Paris nästa år - det vore synnerligen olämpligt - och så har det framkommit att den europeiska fotbollsorganisationen Uefa funderar på att låta ryska ungdomslag åter få medverka i organisationens turneringar.

Kontroversiellt beslut

Det är om detta nu uppstått otydigheter och förvirring.

Är det en utredning som skall genomföras eller är det i princip Uefa-styrelsens åsikt att ryska ungdomslag skall få tävla igen? Av de svar som inkommit är det lite svårt att veta.

Hur som helst; andemeningen tycks vara att  ungdomarna bör välkomnas tillbaka och den svenske vicepresidenten i Uefa, Karl Erik Nilsson, tycks dela den åsikten.

Det är förstås kontroversiellt eftersom han är relativt nyvald ordförande i Riksidrottsförbundet som starkt motsätter sig allt idrottsutbyte med Ryssland.

Så på vilken fot skall Nilsson stå?

Det var Sky-sport som avslöjade, att Nilsson som en av tre vicepresidenter i exekutivkommittén varit positiv till förslaget - i varje fall att frågan utreds. Nilsson sade sig först inte känna igen sig i beskrivningen men vägrade avslöja hur han röstat. Medveten förstås om att en ja-röst i Uefa går stick i stäv med den linje han skall företräda (också internationellt) som RF:s ordförande.

Tänker på barnen

I den senaste bulletinen från RF-kansliet säger nu Nilsson, att han lägger stor vikt vid barnperspektivet. ”Det är en hjärtefråga för mig att sätta barnens bästa i fokus och ge dem goda förutsättningar till idrott.”

Det är minst sagt luddiga förklaringar som Nilsson (föga överraskande) kommer med men genom att säga, att det är barnen han tänkt på när han röstat säger han ju, lätt maskerat, att han är positiv till att också ryska barn kommer tillbaka till idrottslivet igen.

Men vilka barn är det han talar om? 16-17 år gamla. Det handlar alltså om ungdomar tillräckligt gamla för att Putin kan tänka sig att sätta vapen i händerna på dem. 

Kanske är det också viktigt att fortsätta  markera också för ryska ungdomar att de lever i ett land med en galen ledare som startar krig på falska grunder och att det är därför de inte får vara med i den internationella gemenskapen. 

Karl Erik Nilsson kan naturligtvis inte företräda både en strikt linje i RF och sedan vingla i sin uppfattning i Uefa och gömma sig bakom tankar om barnens bästa. Det blir en omöjlig förtroendekonflikt och det är väl det som ett antal specialförbund inom RF skall och bör diskutera. Nilsson måste välja sida.

En svensk specialitet

Hans eftergivenhet på den internationella posten är på sitt sätt typiskt svensk. Det har länge varit en blågul specialitet i många sammanhang att motivera resor till tvivelaktiga länder och att ta för sig när det gäller svensk representation i internationella organisationer med att det ger möjligheter att föra ut svenska idéer och att påverka länder och beslutsfattare med mera diktatoriska fasoner. Det blir ju aldrig så. Man formas av dem som öppnat möjligheten, man försöker passa in för att inte störa den gängse ordningen och för att behålla sin post så länge som möjligt.

Nilsson har tydligen inte insett att det är svenska intressen han måste företräda i en principiellt viktig idrottspolitiskt fråga.

Vi har och har haft många svenska representanter i internationella organisationer som anpassat sig snarare än att ställa tuffa frågor, ifrågasätta beslut och val av länder med odemokratiska regimer. 

Jag minns vad Lennart Johansson (då f d Uefa-president och vice president i Fifa) sa vid ett av våra sista samtal (han gick bort 2019) när vi pratade om både Fifas och Uefas aktuella affärer och de rättsliga åtgärderna mot både Sepp Blatter och Michel Platini. 

Jag frågade: ”Du satt ju på armlängds avstånd, vad såg du, vad visste du, vad kunde du ha gjort.” 

Han, sa: ”Ja, jag har ju alltid velat ha ordning och reda i mitt pastorat men när jag nu funderar över mitt liv och när jag tittar mig i spegeln, så säger jag till mig själv ´Johansson, du borde gjort mera, du visste, du kunde agerat.´”.

"Jag var egoistisk

”Men varför gjorde du inte det?”

Han sa: ”Nu trycker du på en öm punkt, det här gör ont att erkänna, men jag var egoistisk, jag höll ibland god min i elakt spel, jag älskade att vara med i de där sammanhangen och var rädd för att gå miste om min position.”

Inte heller denne stora, omtyckte ledare orkade stå emot. Sedan gjorde han en massa annat gott för den europeiska fotbollen som vi alltid bör komma ihåg honom för.

Det är naturligtvis helt vrickat att nämna Nilsson och Johansson i samma mening men nu måste den svenske RF-basen bestämma sig; ja eller nej till ryskt deltagande. Det håller inte att skjuta barnen framför sig i en så viktiga fråga.