Norrköping har alltid varit en speciell stad som trott sig själv vara lite större och märkvärdigare än vad den varit. I Östergötland, där jag jobbade i mer än tjugo år, var det alltid populärt att jämföra Norrköping och Linköping. I den senare fanns biskopen och landshövdingen,  och välputsade läroverkspojkar och välbetalda tjänstemän, i Norrköping de skitiga textilindustrierna mitt i stan, mera bus och bråk, sjömän som slogs ocn prostituerade på gatorna. Men där fanns ett allsvenskt fotbollslag med en massa SM-tecken - och det förlåter mycket.

Fräckare och farligare

Det pratades om uppnäsor och det fanns en föreställning att det var rikssvenska som talades på Drottninggatan och Promenaderna. Det var det inte. Men Plura lyckades ändå och Ulf Lundell gick på Promenaden men jag minns att min fru, med ungdomsår i Linköping, berättade att ryktet gick i förväg på danspalatsen att det var norrköpingsbrudar på väg. Då gällde det att gaska upp sig om man skulle ha sällskap hem, för brudarna från Norrköping var fräckare och farligare. 

IFK Norrköping dominerade som mest i fotbollsallsvenskan (tillsammans med Malmö FF) när staden var hårt präglad av textilindustrierna och en hårt kämpande arbetarklass men har ändå, med några undantag, hållit sig kvar i toppfotbollen med SM-guld senast 2015 med Janne Andersson som tränare.

Då hade ordföranden, Peter Hunt, med dynamisk ledning återupprättat anseendet för fotbollens i Norrköping efter bottennappet 2009, då laget hamnade på 11:e plats i Superettan. Det har i mångt och mycket varit fotbollen, Symfoniorkestern och annan kulturell omsorg som bidragit till ett staden hållit uppe sin position näst efter de tre storstäderna Stockholmn, Göteborg och Malmö. Länge vare Norrköping rikets fjärde stad, nu endast elfte kommun i landet.

Kanske ett uppvaknande

Norrköping var länge fotbollsstaden och det kan räcka långt för att hålla uppe en viss status även när det krackelerar på andra håll och och kännbara strukturförvandlingar blir nödvändiga. Norrköping hade en gång i tiden uppåt femtio textilindustrier med uppåt 7000 anställda, idag blomstrar kulturen i innerstadskvarteren där den lite surfräna odören från industrierna spred sig och gav upphov till begreppet ”Surbullestan”. 

Omvandlingen - som också städer som Malmö fått göra - kan på olika sätt påverka idrotten. Fotbollen var länge arbetarnas sport, de fattigas piano men nu omfamnas världens största sport av alla samhällsklasser men kanske är det så att ”uppnäsan” alltjämt ligger Norrköping lite i fatet. Det där att inbilla sig att man talar stockholmska och är lite bättre i tron än i verkligheten. 

IFK Norrköping tillhör den klassiska fotbollsadeln i Sverige men har haft några dipp under åren, varit nere i Superettan och hämtat andan. Känslan i Norrköping är annars alltid densamma som i Helsingborg; oavsett vilken serie laget spelar betraktar stadens befolkning sig som fans till ett svenskt topplag.

Möjkligen sker ett uppvaknande nu. Kanske var det guldet 2015 som skapade lite hybris - flera klubbar som AIK och Helsingborg, har också efter allsvenskt guld och internationella ambitioner i övermod förköpt sig, tagit på sig för stor och dyr kostym, försökt med snabbare genvägar istället för hemvävt och tryggt och plötsligt stått där med ett utanpåverk med alltför klent innehåll.

Näsan i vädret igen

IFK Norrköping har uppemot 100 miljoner i eget kapital men förlusterna både i fjol och i år ligger runt 40 miljoner och med nedflyttningen till Superettan dräneras ekonomin genom flera hål. Mindre intresse, sämre attraktionskraft för både sponsorer och spelare, svalare intresse från utländska klubbar för spelarköp och till detta den depression som lägger sig över en klubb som i den avslutande matchen tvingas inse, att den inte heller har fansen att luta sig mot. De eldar hellre och förstör, än eggar och uppmuntrar. Lite falsk kärlek kan vara nog så plågsam när allting rasar runtomkring. När varken ledare, tränare eller spelare höll måttet 2025 visade sig att också läktarfolket svek. 

Det är ett stort arbete som måste göras för att restaurera och bygga nytt. Nu talas om spelarflykt och haverikommission och krympande ledarstab, det måste sparas på alla konton, löner sänkas och med sämre inkomster i Superettan och kortare kö av finansiärer är det inte lätt att ta sig upp på banan igen. Men, som sagt, Norrköping har gjort det förut, byggt nytt ur ruiner, både staden och fotbollslaget, så när brännskadorna har läkt kan det förhoppningsväxa växa ny, tålig hud som står emot när vindarna blåser. Femton olika tränare har IFK Norrköping haft under 2000-talet; bara det säger väl en del om att det är stabilitet, omvärldsanalys, ödmjukhet och ett stenhårt ledarjobb som krävs. Och mindre intriger.

Just nu är det böjda huvuden och sorgsna blickar ner mot Promenadens asfalt, nu är det dags för Norrköping att sätta näsani vädret igen.