Nu är det slut på experimenten. Slut på denna övertro att vi kan möta den internationella konkurrensen med de stora lagens sätt att spela. Graham Potter har ingen tid på sig. En möjlighet att succesivt bygga nytt. Han hade bara att sätta ett enklare recept i händerna (eller fötterna) på sina spelare, föra in lite av det gamla, beprövade svenska spelsättet igen och sätta sin tro till att lagets stora stjärna, Viktor Gyökeres, skulle ta med sin höga status från ett allt bättre spel i Arsenal - och få det att bita mot betydligt sämre motstånd än i engelska ligan.

Och, jissen, vilken utdelning han fick. Det är inte ofta man kan säga, eller skriva, om en så tydlig och suverän matchhjälte som Viktor Gyökeres. Vilken match han gjorde? Vilken auktoritet, vilken styrka, vilken självförtroende - och vilken finess.

En sällsynt uppvisning

Det snabba förstamålet så typiskt för en klassisk målskytt, plötsligt på rätt plats i rätt sekund, det andra en soloprestation efter en alldeles perfekt passning direkt på utsparken från målvakten Kristoffer Nordfeldt och så, bollstölden, rushen in i fiendeland, en dragning och ett framtvingat våld från den ukrainske målvakten. Straff och Gyökeres kunde fullborda sitt hat trick. 

Det är bara att beundra och kasta alla rosor man har till hands. När den som alla förväntar sig skall bli mannen att sätta all tro till också gör precis allt, och mera därtill, av det som förväntats. Det var en sällsynt uppvisning. Jag kan inte minnas att jag sett en spelare i landslaget göra ett äkta hat trick i en så viktig match och praktiskt tagit på helt eget bevåg avgöra matchen.

Göykeres var den stora skillnaden mellan lagen. Ukraina var spelmässigt bättre, hade bollen mera, skapade hörna efter hörna och om de haft Gyökeres i sitt lag hade resultat sannolikt varit det omvända. 

Det finns hopp igen

Men segern med 3-1 i semifinalen i detta VM-kvalets ”andra chansen” grundlades också av att Graham Potter insåg precis vad som måste göras för att föra ihop spillrorna av ett landslag till en enhet som byggdes från grunden med ett rejält försvar, med ett enklare spel, med rakare bollar, med långa utsparkar. Helt enkelt en återgång till gammal hederlig svensk kampfotboll.

Rätta munnen efter matsäcken, inse det utsatta läget, intala spelarna att det inte var med fotbollens glamour man skulle försöka ta sig till VM utan med enklare medel och med utnyttjande av det som fanns av anfallskraft. Man fick inte ut lika mycket av Anthony Elanga som jag hade hoppats - han springer ju ifrån vilka försvare som helst om han får de rätta bollarna - men han rev och slet och löpte och stred som alla andra. 

Vi måste inse att Ukraina var ett lika bra fotbollslag men utan spets; trots det såg det i alla fall ut som att vi har ett försvar att bygga på igen.

Men, och det är verkligen ett tydligt Men; det återstår en final. Polen måste besegras och Polen har sin Lewandowski och ett bättre lag än Ukraina, vill jag tro. Så finalen är kvar. VM fortfarande ytterst osäkert. Men ännu ett halmstrå återstår att greppa. Det blir svårt. Men det kan gå. För nu finns det

Nu får vi lov att drömma

Sveriges VM-historia är brokig, VM-missarna är många men med tanke på landets ringa storlek och en långa historia som amatörland är ändå framgångarna i ett historiskt perspektiv rätt imponerande och de enda som utmärker sig i Norden. VM-silver 1958, VM-brons 1950 och 1974. Till detta femteplats - med snudd på brons - 1974, kvartsfinal så sent som 2018 - Sveriges senaste slutspel. Inget annat nordiskt land har några VM-medaljer.

Men, det går inte att gömma sig i historien när verkligheten står står grym och obönhörlig framför oss som en stor, skrämmande och skoningslös spelledare, som en skolmobbare som basunerar ut: Du får inte vara med. Du är för dålig.

Potters raketkarriär

De svenska kvalmissarna är i klar majoritet genom åren. VM-turneringarna 1954, 1962, 1966, 1982, 1986, 2010, 2014, 2022.

De svenska förbundskapener som inte lyckades ta sitt landslag till något VM-slutspel var Lennart Nyman (den förste svensk med titeln förbundskapten), Laban Arnesson, Erik Hamrén och Jon Dahl Thomasson. Den mest framgångsrike av dem alla heter Lars Lagerbäck som lyckades ta Sverige till fem raka slutspel (EM och VM) innan han stupade mot danskarna och missade VM 2010 i Sydafrika.

Nu kan Graham Potter göra en raketkarriär och på rekord ta Sverige till ännu ett VM. Och efter det katastrofala, riktiga, VM-kvalet, är det i så fall mera än vi vågat hoppas.