Då plötsligt fanns det ingen där...

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Efter tävlingar som inte gick så bra, uteblev klapparna på axeln, och blickar riktades istället rakt fram, för att inte kännas vid den unga, bedrövade och ensamma flickan som passerade.
Att bekräfta utan att alltid bedöma, det är det absolut viktigaste för att få ungdomar att känna bättre självkänsla. Foto: TT

 

Debatten kring föreningsidrott kontra kommersiell idrott, i relation till dess förutsättningar och framtid berör oss alla, oavsett om vi vill eller ej. 

Det tar sig uttryck på olika sätt.

Självkänslan är grunden

Det finns få saker som har varit så givande under min barndom, ungdom samt vuxna liv som just idrotten. Och samtidigt inget som påverkat självkänslan mer – i negativ bemärkelse. 

Grundbulten i båda fall för att få fler barn, ungdomar och vuxna att vara aktiva inom idrotten längre, handlar till stor del om medvetenhet och självinsikt på ledarnivå. 

Det går att dra paralleller till ledarskap på olika plan, inte minst när det gäller arbetsmarknaden. 

En av de vanligaste orsakerna till varför människor byter jobb, handlar om missnöje och bristande kommunikation med chefen. 

Eftersom många (gärna inbitna ”föreningsmänniskor”) verkar hamna i ett rabiat tillstånd av bara tanken på att jämföra föreningsidrott med näringsliv, så passar jag i stället på att dra paralleller till mina egna högst subjektiva erfarenheter som idrottare. 

Ledarnas medvetenhet

Jag anser att det hänger på ledarnas medvetenhet och förmåga att se den aktive samt självinsikt i sitt eget deltagande. Definitionen av att se en människa i det här fallet handlar inte om att se för att påtala styrkor, brister, förbättringar osv utan i stället att se för att bekräfta.

Ibland räcker det med en klapp på axeln. I medgång och motgång och i samspel med den aktive. Framförallt i motgång - i lägen när man som aktiv känner att man underpresterar eller misslyckas.  

Att veta att jag blir sedd, men för den skull inte bedömd. 

När bedömningen kopplas till prestation finns risk att jag till slut definierar mig själv i samklang med mitt resultat, och att det till slut definierar mig som människa. I tävling och träning. 

För mig så har idrotten byggt på att tävla och prestera, och jag har älskat det. Oavsett statusen på resultaten.  

Om det inte hade varit för tränarna. Inte mina egna tränare, utan de andra. Som ung tonåring fick jag ofta uppmuntrande klappar på axeln efter snabba lopp och personliga rekord. Friidrottstränare i andra föreningar som jag aldrig träffat eller knappt själv aldrig ens uppfattat, (oftast de med ”högre status”) blev snabbt de som bekräftade framgången med uppmuntrande hälsningar när vi möttes vid sidan av banan. 

Det blev en boost för självkänslan, att bli sedd och bekräftad.

Ingen uppmuntran

Problemet var bara att jag inte presterade så jäkla bra hela tiden, vilket alla som har en gnutta kännedom om träning och fysisk utveckling - är helt i sin ordning. 

Men efter tävlingar som inte gick så bra, uteblev klapparna på axeln, och blickar riktades istället rakt fram,  för att inte kännas vid den unga, bedrövade och ensamma flickan som passerade. 

Det var framförallt de här tränare som fick mig att sluta med min idrott när jag var 20, och då enligt mig själv alldeles för gammal för att fortsätta (jag hade visst lyssnat till någon som sagt att det var så också). Vad jag inte visste då, var att jag skulle göra mina bästa prestationer först nio år senare. 

När jag var 25 år så tänkte jag om – gällande det som varit ett avslutat kapitel. Efter ett halvår var jag betydligt bättre än jag någonsin varit tidigare och tog min första mästerskapsmedalj som senior. Efter det gick det heller inte alltid så jäkla bra hela tiden.

Bekräftade utan att bedöma

Skillnaden var att den här gången var det helt i sin ordning, med en tränare som såg, bekräftade utan att bedöma. Det var inte alltid vad han sa som var det viktiga, utan att han såg och brydde sig. Han fick mig också att förstå att det handlar om en långsiktig plan för att lyckas. 

Vid det här laget började jag också reflektera över förbundets betydelse för viljan att fortsätta utvecklas, i med - och motgång. 

Jag träffade en förbundskapten som fick mig att känna mig inkluderad. Även efter rent usla insatser så hade jag alltid ett värde som människa. Och vad gjorde personen i fråga? 

Jo, det som jag anser att alla ledare behöver göra på samtliga nivåer inom idrotten – se och bekräfta så alla känner att deras värde som människor är lika – oavsett prestation. Samtidigt är prestation något eftersträvansvärt framförallt om vi pratar landslag, oavsett om det är individuellt eller i lag. Att tävla och prestera är i mina ögon själva essensen av idrott. Med glädjen som drivkraft. 

Alltför många barn och unga slutar föreningsidrotta alldeles för tidigt. Uppgifter från Riksidrottsförbundet visar på att den nedre åldersgränsen för unga som slutar idrotta är nere på rekordlåga 10 år. 

Ha alltid ett ord över

Jag är medveten om att ett förändrings – och förbättringsarbete ibland måste få ta tid. När det gäller barn och ungas utveckling och prestationsförmåga, så kan jag leva efter den devisen. 

När representanter för olika idrottsorganisationer menar att förbättringsarbetet kring det övergripande förenings – och organisationsarbetet måste få ta tid, så håller jag verkligen inte med. Inte det minsta. Med en tydlig strategi och med viljan och inställningen att förbättringsarbetet börjar här och nu, är jag övertygad om att resultatet kommer snabbt. 

Åter - låt förändringarna komma ovanifrån, sjösätt strategin det pratas så gott kring. Genom medveten coachning så tror jag att fler kommer att vara aktiva längre. Om föreningsidrotten också ser luckan som de kommersiella aktörerna identifierat så anser jag att det finns goda chanser för båda att lyckas med uppdraget.

Ulrika Pizzeghello

Kommentera

Vad anser du? Låt oss diskutera, antingen med Facebook – eller med kommentarer direkt på sidan.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
Path:
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Mjällbys genombrott i svensk fotboll är inte fullt så överraskande som det kan tyckas.

Nu avslöjas att klubben har haft betydligt större resurser än vad som har varit känt.

I dag säger Magnus Emeus,  f d controller i arbetet och numera kklubbens ordförande:

– Vi var på minus 5 miljoner 2016. Men 2021 hade vi ett plus på 15 miljoner och Nu har vi byggt ett kapital på 46 miljoner.

Kärt barn har många namn, brukar det heta. Ursprungliga Swedbank Arena blev Friends Arena som skiftade till  Strawberry Arena och nu kunde det vara Pride Arena,. Multiarenan i Solna  firar nämligen ett år med Nordens största Prideflagga.

I samband med att Strawberry Arena har  ett årsjubileum är hotellkoncernen stolt huvudsponsor till Stockholm Pride, och tar sitt engagemang ett steg längre. Under Prideveckan kommer förvandla största arenaN till en gigantisk, lysande Prideflagga för att markera allas lika rätt och värde.

Tre svenska golfspelare är aktuella, men i olika skeden av sitt umgänge med den därlilla vita bollen.

Henrik Stenson går nu ut och medger att han fick  en halv miljard kronor för att byta till omdiskuterade LIV-touren, men sportsligt går det mindre bra

Alex Norén funderar på vad som hände i sista avgörande tävlingen. Han höll på att ta steget till översta världseliten, men snubblade och missar PGA-slutspelet. 

Ludvig Åberg kan däremot se fram emot  tourfinalen i Atlanta där vinnaren belönas med ofattbara tio miljoner dollar (100 miljoner), men han har haften vacklande form.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Finansmannen Christer Gardell lättar på oplånboken igen. Vill han stötta r OS-guldmedaljörerna i beachvolleyboll, David Åhman och Jonatan Hellvig.

– De är fantastiskt duktiga idrottare och de är jättefina förebilder, säger Gardell till SVT Sport.

Fredag 13 juni – en turdag för en vinnare från Dalarna. 

Personen, som var på plats hos ideella Folkspel i Göteborg för högvinstskrap, fick se tre rutor innehålla 25 miljoner kronor, den största direktvinst som en skraplott genererat.

Viaplay Group värvar Jonas Karlsson som med erfarenhet  oh rutin som få andra ansluter till Viaplays sportredaktion där han främst kommer att jobba med golf och vintersport.

– Jag är supertaggad, säger Jonas .

Efter 18 NHL-säsonger är Nicklas "hemma"  igen Efter 18 säsongers spel i NHL är Nicklas Bäckström, 38 år i november klar för spel i moderklubben Brynäs. Han spelade sin senaste NHL-match med Washington Capitals hösten 2023, men har sedan haft stora höftproblem och har efter flera operationer inte spelat sedan dess.

I ett uttalande på Brynäs hemsida skriver Bäckström:

-Nu kör vi, jag har alltid känt att jag någon gång skulle vilja representera Brynäs igen. Jag har länge haft en stor drivkraft att få återvända. Efter att kört rehab och vart borta från spel i nästan två år så känner jag mig nu väldigt laddad och full av energi,.